onsdag 27 maj 2009

Nu har jag röstat!

Härom dagen kom jag till Stockholms Central från Dalarna. I den stora hallen, där man brukar ha utställningar mm, fanns ett förtidsröstningsställe. Tydliga skyltar förkunnade att om man glömt sitt röstkort, gick det bra att rösta ändå. Via nätet skrev de gärna ut ett nytt. Okej, tänkte jag. Det kändes kul!
Jag gick fram mot valsedelsstället för att se om "mitt" parti fanns med. Där fanns alla tänkbara partier representerade. Piratpartiet hade allra flest valsedlar, en ganska tjock bunt. Berodde det på flitigt påfyllande eller på att så få valt detta alternativ? I min värld finns det dock bara ETT alternativ. Om vi i Sverige (och i världen) får ett s k "storebrorssamhälle" där allt avlyssnas, läses eller censureras (eller där i varje möjligheterna finns för detta), då kan vi säga adjö till allmänna val i egentlig, demokratisk mening.
Redan nu upplever jag att de gamla, etablerade partierna i stort sett säger samma sak. Det blir tyvärr ingen större skillnad om vi har borgerligt eller socialistiskt styre. Och det har nog inte heller någon betydelse om det är "trevlig och öppen" statsminister, typ Rheinfeldt, eller om det är en Tobleronemyglande Salin-människa med vass tunga.
I höstas när FRA-lagen skulle klubbas, kände jag att måttet var rågat. Jag har aldrig tidigare engagerat mig personligen i politiska frågor, men då skrev jag mejl till samtliga borgliga riksdagsledamöter i Dalarna och förklarade vad jag tyckte. Och sannerligen: EN av dessa röstade emot: Camilla Lindberg (fp).
Sedan dess har jag insett att det bara finns ett parti som kanske kan stoppa den här trenden. Det är Piratpartiet, och redan medan TPB-rättegången pågick, blev jag medlem. Det är bara PP som prioriterar frågorna kring medborgarrätt och personlig integritet.
Jag är själv författare och vill kunna få betalt för det jag skapar, men med dagens system går pengarna ändå till de stora etablerade företagen. Vi som är små kan vinna allt på att bjussa på det vi kan via internet - för att därigenom vinna desto mer i förlängningen.
Så det var med en pirrande känsla, nästan lyckokänsla, som jag tog en PP-valsedel och ett kuvert. Jag dröjde kvar vid valstället en stund för att se om flera gjorde likadant. Det kom några ungdomar, men de verkade mest intresserade av MP eller C. Jag fattade ingenting! Nåväl, det räcker ju om sisådär 10 procent väljer PP. Eller i värsta fall 5.
Själva valproceduren gick snabbt. Jag fick ett nytt röstkort, och sedan var det hela över på ett fåtal sekunder. Och på lätta fötter, smått gnolande, gick jag därifrån.

1 kommentar:

 
Loading...
Reggad på Commo.se