tisdag 4 augusti 2009

Om konsten att fatta beslut

Jag håller förhoppningsvis på att tillfriskna efter ca 10 dagars sjukdom med fruktansvärd hosta, slembildning, ögoninflammation, värk i kroppen, huvudvärk och mycket annat. Och det verkar som att jag även på annat sätt vaknar upp och "tillfrisknar". Hur man nu förklarar det?

Emellanåt blir jag bara väldigt förvånad över vad som pågår ute i samhället. Piratpartiet hade styrelsemöte på Gotland under Almedalsveckan nyligen. Och det har nu skrivits i både DN och på annat håll om hur Rick Falkvinge var med och röstade igenom sin egen lön - med hjälp av sin utslagsröst som ordförande. Enligt alla rimliga bedömningar ser detta inte snyggt ut - om man säger så. Kanske ser Rick Falkvinge Piratpartiet fortfarande lite som ett eget företag han driver och där han kan göra ungefär som han vill? Men PP har nu över 50.000 medlemmar och är därmed i samma storleksklass som moderaterna.

Jag känner att sådant där är så onödigt. Och då menar jag verkligen onödigt. Det finns säkerligen andra, bättre lösningar. Ändå hävdas det att all publicitet är bra publicitet. Och jag tror också på att intressanta berättelser kan vara ovärderliga för att väcka uppmärksamhet. Så kanske är den här incidenten inte enbart av ondo för PP i alla fall.

Man skulle annars ha kunnat tänka sig att Falkvinge fått en betydligt mer modest månadslön, säg 25.000 kr, och att man kompletterat detta med ett avtal om återbetalning av skuld som han ådragit sig personligen för att kunna starta och få igång PP. Han hade därmed kunnat komma upp i samma ersättning ändå och frågan är om det inte hade kunnat bli skattemässigt förmånligare.

Jag vill än en gång understryka att det inte är lönenivån jag har något emot i sig: även miljöpartiets språkrör har tydlligen länge haft löner som motsvarar riksdagsledamöterna, och en riksdagsledamot har i dag 54.500 kronor i månaden enligt Lärarnas Tidning. Det som sticker i ögonen är sättet att fatta beslut på.

Men ... säger då någon ... om Falkvinge nu inte röstat själv, skulle han ju inte ha fått en anständig lön? Nej, inte som läget var just då. Men då måste man backa lite till. Kunde man inte i god tid och på ett grundligt sätt ha utrett alternativen? Och - det viktigaste - förankrat beslutet hos de övriga styrelseledamöterna? Det sägs ju att PP har så bra kommunikation. Men kommunikation handlar inte bara om teknik utan även om lyssnande, givande och tagande.

Kort sagt: slutet gott, allting gott! Fast ... risken finns att det här har bäddat för lite mer problem framöver. När halva styrelsen blir överkörd, har man inte en idealisk utgångspunkt för att stå enade om annat. Något att tänka på.

Låt oss hoppas att PP "växer upp" och (liksom mig själv) "tillfrisknar".

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

4 kommentarer:

  1. Åjo, nog är Piratpartiet rätt hyffsade på kommunikation ännu :) Det var faktiskt så att i och med att det här beslutet kunde fattas på det sättet som de gjorde väcktes kritik inom partiet. Kritiken verkar nu har lönat sig, Rick skriver själv att han backar i beslutet och att de var dumt att sätta sig i en position där hans engagemang för partiet kunde ifrågasättas "[...] så backade jag vid den punkten, och noterade att det är viktigare för en långsiktig överlevnad att styrelsemedlemmar inte ens kan misstänkas för att ha satt sig själv framför organisationen."

    Vidare så verkar tankarna gå mot att dels se över stadgarna så att liknande situationer i framtiden inte kan uppstå samt tillsätta en grupp som hanterar eventuella framtida "jäv-situationer" inom organisationen. Så allt som allt var det rätt bra att frågan fick luftas lite, även om det här kanske inte bidrar till några fler medlemmar eller högre förtroende så blir slutreslutatet att det som kommer ut från situtationen gynnar partiet i och med de struktuella inre förändringarna man belyst.

    SvaraRadera
  2. Ja, det här kommer med största säkerhet att avspegla sig i de framtida stadgarna och styrdokumenten.

    Sedan, vad gäller sakfrågan, så är det främst (enligt EUs ledamotsstadga) Christians beslut vilka han anställer och till vilka löner. Jag har, som medlem i organisationsutvecklingsgruppen, varit mycket tydlig med att jag inte vill att styrelsen ska hamna i ett läge där den anställer folk i den operativa organisationen eftersom jag ser styrelsen som medlemmarnas förlängda arm som ska uppdra åt partiledningen att lösa uppgifter inom givna ramar och sedan kontrollera resultatet, inte utföra uppdraget själv. Styrelsen ska alltså t.ex. uppdra åt partiledningen att rekrytera en kanslist inom en budget för administrativa tjänster, styrelsen ska däremot inte hålla anställningsintervjun och inte detaljstyra lönen.

    SvaraRadera
  3. Det är gott och väl att man ändrar stadgar mm så att liknande situationer inte kan uppstå framöver, även om det i det här fallet tydligen inte ens hade krävts något styrelsebeslut över huvud taget. Det var ju upp till Christian Engström vem han ville anställa. Men min generella synpunkt handlar mer om sättet att fatta beslut snarare än om de formella ramarna. Idealiskt sett borde alla beslut vara så väl förankrade och förberedda att alla är eniga - även om detta undantagsvis kan vara orealistiskt.

    SvaraRadera
  4. De formella ramarna styr ju (ska iaf styra) hur besluten ska tas, både stadgar som specificerar vilka mandat som olika beslutsfattare har och styrdokument som reglerar mer i detalj arbetsgång och beslutsordning.

    Och ja, det normala är att vi strävar efter konsensus.

    SvaraRadera

 
Loading...
Reggad på Commo.se