måndag 19 oktober 2009

Är frihet "scary as hell"?

I går anmälde jag mig officiellt som kandidat för att representera Piratpartiet i riksdagen inför valet i september 2010. Läskigt! Eller som de säger. ”scary as hell”! Jag hade max 300 tecken på mig att presentera mig i en ”reklamtext”. Det kändes som en hart när omöjlig uppgift. Men jag lyckades till sist banta ner en text på ca 7000 tecken till 298 tecken! Risken är att den i processen blev näst intill obegriplig. Suck! Så här blev det i alla fall:

Vet vi vad som är bäst för mänskligheten? Detta är inte ett matematiskt problem! Vi är känslovarelser, som vill få våra behov uppfyllda. Jag vill i riksdagen arbeta för relationsbygge och samförstånd, vilket jag har erfarenhet av. Det fungerar bättre än konfrontation. Läs http://tinyurl.com/yh8cer9

Det var med stor tvekan som jag anmälde mig. Men det kändes – som jag tidigare påpekat i den här bloggen – nästan som ett ”kall”. Trots allt måste jag bara göra det här. Och jag har märkt att det finns de som faktiskt hejar på och vill att jag ska kandidera. Så därför gör jag det.

Det finns ingen som helst tvekan hos mig att Piratpartiet behövs. Så sent som i dag såg jag en artikel skriven av direktören för ett av de största antivirusföretagen. Han tyckte att alla internetanvändare borde ha ett ”internetpass”. Ingen ska alltså kunna vara anonym på internet. Vad ligger i förlängningen av detta? Ska man också behöva legitimera sig för att få skicka ett brev? Ska det registreras vilka artiklar man läser i tidningen? Ska man ha en inopererad GPS så att myndigheterna hela tiden vet var man är? Liknande saker har redan diskuterats för idrottsmän (så att de inte i smyg dopar sig).

Scary as hell! Eller hur? Visserligen är det tragiskt att gamla tiders ”lek och idrott” har omvandlats till en sådan prestationsinriktad aktivitet, där vinna är det enda som räknas, och där utövarna är beredda att våldföra sig på sina egna kroppar för att bli bäst.

Jag vill ha ett samhälle, där man återigen har ett mer lekfullt synsätt på det mesta. Och jag tror att det går att komma dit. Det är bl.a. därför som jag tror att jag kan ha en funktion att fylla i Sveriges Riksdag. Jag vill ägna mig åt relationsbygge. (Låter fint va! :-)) I riksdagen – som på så många andra ställen – uppkommer det polariseringar. Man har två ”block” som står emot varandra. Oavsett vad det andra blocket säger, har de ”fel”, och vi har ”rätt”. Men om man pratar med varandra som människor, går det inte att upprätthålla blockkänslan, åtminstone inte i samma utsträckning. Och då … då kan man plötsligt hitta fram till varandra! Och då kan man hitta de beslut som gagnar människorna. DET vill jag arbeta för!


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

 
Loading...
Reggad på Commo.se