torsdag 28 maj 2009

Vad står Piratpartiet egentligen för?

Härom dagen mejlade en vän och sa att hon tänkte rösta på KD och kryssa Christina Doctare. Jag frågade om hon funderat på Piratpartiet. Nej, sa hon, vad står de för? Då fick jag anledning att verkligen försöka sammanfatta. Inte lätt. Och jag snodde nog en hel del från annat håll. Men vad då? Informationen och kunskapen är ju fri! Så här blev det i alla fall:

Piratpartiet intresserar sig för följande områden i första hand:

Integritet: Människor ska ha rätt till en privat sfär och inte behöva vara övervakade i allt de gör. FRA- och IPRED-lagarna kan (och kommer med all sannolikhet) missbrukas i en sådan riktning att INGEN kan känna sig säker på att inte få sina telefonsamtal och mejl avlyssnade, sina vanor på internet kartlagda (vilja sajter man väljer att besöka), osv. Det finns en smygande (och ibland väldigt tydlig) trend mot mer övervakning och kontroll av enskilda medborgare – med eller utan brottsmisstanke. Varje litet steg i den riktningen kan verka oskyldigt och t.o.m. helt befogat, men summan av konsekvenserna är skrämmande. Piratpartiet är det enda parti som tar de här frågorna på allvar.

Mere conduit: Bredbandsleverantörerna ska inte ha ansvar för vad som förmedlas i deras nät, lika lite som Telia eller andra telefonoperatörer är ansvariga för hur man använder sin telefon eller att Posten skulle ha ansvar för om någon brevledes planlägger brott. I linje med detta är det inte Pirate Bay som har ”tillgängliggjort” upphovsrättsskyddat material. De har bara översett med att vissa andra gjort det med hjälp av deras tjänst. De valde att inte censurera vad folk ville ladda upp – lika lite som Google censurerar vilka ”träffar” man får hos dem.

Nätneutralitet: Piratpartiet vill ha ett fritt internet. Det betyder bl.a. att en bredbandsleverantör inte ska filtrera vad man kan få tillgång till genom dem. Om de får lov att filtrera, kommer detta att utnyttjas kommersiellt så att vissa tjänster sållas bort och ersätts av andra, där bredbandsleverantören har ett ekonomiskt intresse. Då blir internet som att abonnera på kabel-tv. För ett visst pris får man vissa kanaler men inte andra. Men internet ska vara fritt och det ska finnas ett fritt informationsutbyte.

Upphovsrätten:

Piratpartiet anser att nuvarande lagstiftning om upphovsrätt är föråldrad. I många fall gagnar den inte alls upphovsmännen utan stora mediaföretag som samlat på sig upphovsrätter. Dessa mediaföretag skyr inga medel för att kunna fortsätta göra stora vinster på skapande människors arbete. Det har sagts att kreatörerna måste få betalt för att kunna fortsätta arbeta, och det är förstås sant. Men det kan ske på många andra sätt än genom royalties. För nya och relativt okända kreatörer kan fri (och frivillig) fildelning vara ett utmärkt sätt att bli mer kända och få större inkomster. Det är möjligt att detta sker på bekostnad av att stora och välbärgade kreatörer tjänar lite mindre. Men så har det alltid varit i samhället när utvecklingen går framåt.

Piratpartiet vill inte avskaffa upphovsrätten utan begränsa den till fem år. Dessutom vill Piratpartiet reformera patentlagstiftningen. Nuvarande upphovsrättslagar och patentlagar hindrar utveckling och hämmar kreativiteten.

Det finns många andra exempel där Piratpartiets tankar är viktiga att stödja. Ett exempel kan vara verklig demokrati. Till Sveriges riksdag väljer vi 349 ledamöter, som representerar ett antal partier (f.n. sju partier). Men det har aldrig varit meningen att dessa ledamöter slaviskt ska följa den s.k. partipiskan. I så fall kunde man lika gärna begränsa antalet ledamöter till en från varje parti och att rösterna från dessa viktas i förhållande till valresultatet. Bara nu i veckan var det en kvinnlig riksdagsledamot för moderaterna som i protest mot detta system väljer att inte kandidera för omval.

Sammanfattningsvis:

Det finns f.n. ingenting som är så viktigt som människornas frihet och internets frihet. Fria människor som kan kommunicera fritt, kan också skapa jobb och god ekonomi och ta väl hand om varandra på alla sätt. Därför röstade jag på Piratpartiet i EU-valet. Det är ju dessutom så att det är i EU som alla de stora besluten fattas, beslut som sedan ligger till grund för svenska lagar.



onsdag 27 maj 2009

Nu har jag röstat!

Härom dagen kom jag till Stockholms Central från Dalarna. I den stora hallen, där man brukar ha utställningar mm, fanns ett förtidsröstningsställe. Tydliga skyltar förkunnade att om man glömt sitt röstkort, gick det bra att rösta ändå. Via nätet skrev de gärna ut ett nytt. Okej, tänkte jag. Det kändes kul!
Jag gick fram mot valsedelsstället för att se om "mitt" parti fanns med. Där fanns alla tänkbara partier representerade. Piratpartiet hade allra flest valsedlar, en ganska tjock bunt. Berodde det på flitigt påfyllande eller på att så få valt detta alternativ? I min värld finns det dock bara ETT alternativ. Om vi i Sverige (och i världen) får ett s k "storebrorssamhälle" där allt avlyssnas, läses eller censureras (eller där i varje möjligheterna finns för detta), då kan vi säga adjö till allmänna val i egentlig, demokratisk mening.
Redan nu upplever jag att de gamla, etablerade partierna i stort sett säger samma sak. Det blir tyvärr ingen större skillnad om vi har borgerligt eller socialistiskt styre. Och det har nog inte heller någon betydelse om det är "trevlig och öppen" statsminister, typ Rheinfeldt, eller om det är en Tobleronemyglande Salin-människa med vass tunga.
I höstas när FRA-lagen skulle klubbas, kände jag att måttet var rågat. Jag har aldrig tidigare engagerat mig personligen i politiska frågor, men då skrev jag mejl till samtliga borgliga riksdagsledamöter i Dalarna och förklarade vad jag tyckte. Och sannerligen: EN av dessa röstade emot: Camilla Lindberg (fp).
Sedan dess har jag insett att det bara finns ett parti som kanske kan stoppa den här trenden. Det är Piratpartiet, och redan medan TPB-rättegången pågick, blev jag medlem. Det är bara PP som prioriterar frågorna kring medborgarrätt och personlig integritet.
Jag är själv författare och vill kunna få betalt för det jag skapar, men med dagens system går pengarna ändå till de stora etablerade företagen. Vi som är små kan vinna allt på att bjussa på det vi kan via internet - för att därigenom vinna desto mer i förlängningen.
Så det var med en pirrande känsla, nästan lyckokänsla, som jag tog en PP-valsedel och ett kuvert. Jag dröjde kvar vid valstället en stund för att se om flera gjorde likadant. Det kom några ungdomar, men de verkade mest intresserade av MP eller C. Jag fattade ingenting! Nåväl, det räcker ju om sisådär 10 procent väljer PP. Eller i värsta fall 5.
Själva valproceduren gick snabbt. Jag fick ett nytt röstkort, och sedan var det hela över på ett fåtal sekunder. Och på lätta fötter, smått gnolande, gick jag därifrån.
 
Loading...
Reggad på Commo.se