måndag 28 september 2009

Även politiker har känslor!

- vad skulle jag kunna göra i Sveriges Riksdag för Piratpartiet?


Vi lever i ett samhälle där det anses fint och värdefullt att vara ”rationell”. Den som kan diskutera och argumentera för sin sak, har hög status. Det anses självklart att de beslut som fattas – inte bara i de stora sammanhangen, såsom t.ex. i Sveriges Riksdag eller i EU-parlamentet utan även i privatlivet – ska bygga på välgrundade fakta (och dessutom på kännedom om hur olika saker ömsemsidigt påverkar varandra). Därmed blir besluten ”bättre” och med ”bättre” menar man i förlängningen att de bidrar till ökad lycka för mänskligheten. Eller hur?

Om man emellertid ska vara noga, är det en illusion att tro att vi alltid har tillgång till korrekta fakta. Det är en ännu större illusion att tro att vi har tillgång till alla relevanta fakta. Och det är en ofantligt mycket större illusion att tro att vi vet hur alla existerande omständigheter påverkar varandra. Som ekonom törs jag säga att där har man nationalekonomin i ett nötskal. Och det är den som politikerna utgår från när de fattar sina beslut.

Tar vi sedan med i beräkningen att människor har olika behov som inte alltid går att samordna, blir det ännu mer komplext. Är det som är bäst för mänskligheten, också bäst för varje individ för sig? Piratpartiet menar exempelvis att den personliga integriteten inte bör offras för att befolkningen som helhet ska skyddas mot några eventuella kriminella. Framför allt inte om man samtidigt främst tillvaratar storföretagens intressen på bekostnad av de enskilda människorna.

Allt det här försöker man emellertid att debattera och argumentera kring som om det vore ett strikt logiskt eller matematiskt problem som ska lösas. Så är det inte, långt därifrån!

Vad är det som gör mest intryck på oss, när vi har med andra människor att göra? Givetvis kan detta variera från person till person. Men vem minns inte uttalanden som: ”Det måste vara någon jävla ordning, även i ett politiskt parti!” (1969, C H Hermansson, partiledare i Vänsterpartiet Kommunisterna), eller ”Huka er gubbar och kärringar, för nu laddar han om ” (1962, Tage Erlander). Vi minns också när Nikita Chrusjtjov dunkade med sin sko i talarstolen i FN 1960.

Jag märker här att alla mina exempel är från 1960-talet, men människans natur har inte förändrats mycket sedan dess. Poängen är att när någon släpper fram sina känslor, gör detta ett oerhört mycket större intryck på oss än något annat vi känner till. Då blir de liksom plötsligt äkta och levande människor.

Och sanningen är (påstår jag utan logiskt underbyggda argument ;-), att vi människor i första hand är känslovarelser, som påverkas och påverkar varandra med känslor. När vi blir övertygade om något, när vi byter ståndpunkt, så är det inte i första hand för att vi inser det förnuftiga i ett argument. I stället är det för att något händer känslomässigt inom oss. Och detta ”något” kan vara av lite olika karaktär, men oftast handlar det om att vi kommer över en tröskel där vi känner oss lite tryggare. Vi är inte längre i krig med den vi har framför oss. Och när vi har fred – dvs frid inom oss – spelar det ofta inte så stor roll om vi ”tycker” si eller så.

Därmed inte sagt att det är likgiltigt vilka beslut som fattas (i t ex Riksdagen) bara ledamöterna känner inre frid. Detta skulle ju kunna missförstås som att de är sövda till likgiltighet, och i verkligheten är det faktiskt precis tvärtom. I Grönköping skulle man förmodligen ha sagt: ”i verkligheten är nog detta så långt ifrån sin raka motsats som man kan komma ”. Men jag ska kanske inte förvirra dig som läsare mer än nödvändigt! ;-)

All min erfarenhet av att på olika sätt åstadkomma inre frid (och jag har aktivt sysslat med meditation i över fyrtio år, både som utövare, lärare och i någon mån forskare) säger mig att detta hjälper oss att kombinera känsla och intellekt på ett bättre sätt. Eftersom det oftast är känslor som gör att människor blir totalt oeniga, blir det dessutom betydligt lättare att komma överens om man är i känslomässig balans.

Vår gemensamma strävan i samhället är ju att människor ska vara lyckliga, vilket innebär att de ska kunna få sina olika behov tillfredsställda. De ska kunna känna sig trygga, men samtidigt ha frihet att välja vad de vill göra – en frihet under ansvar. De ska kunna agera självständigt utan inblandning eller övervakning, men de ska också kunna samverka med andra och fritt få dela med sig till varandra av det de har. Jag tror att vi alla kan vara överens om dessa grundläggande värderingar. Motsättningarna uppstår när man bedömer hur det här ska gå till i praktiken.

När människor känner inre frid, har de emellertid en inre trygghet och frihet från rädsla. De blir mer intresserade av att samverka och mindre intresserade av ”ställningskrig” inom politiken. De blir mindre benägna att falla undan för starka påtryckargrupper, som kan ha andra intressen än enskilda människors väl och ve.

Jag tror att man bl.a. genom samvaro och samtal kan få utvecklingen inom olika grupper att gå i en riktning av mer inre frid och känslomässig trygghet. Det är då som t.ex. enskilda riksdagsledamöter kan komma i kontakt med sin inre övertygelse och i riksdagen rösta i enlighet med den. Det är då som det finns hopp för mänskligheten, eftersom det tas steg mot det samhälle vi alla innerst inne vill ha.

Nu vet jag inte om tiden är mogen för något så radikalt grepp som att ett politiskt parti får in en ledamot i riksdagen med främsta syfte att påverka den känslomässiga atmosfären där. Jag ser det i alla fall som en potentiell möjlighet. För vad är alternativet? Om vi enbart ägnar oss åt att slå ner på orimligheter, olagligheter, orättvisor, omänskligheter i de lagförslag som läggs, kommer vi att få fortsätta under mycket lång tid. Om vi däremot (dessutom) lyckas få merparten av ledamöterna att själva inse vad som är rimligt, rättvist, nyttigt och förmånligt för alla, kommer arbetet att underlättas rejält.

Vad är det nu som säger att just jag är personen att åstadkomma dessa mirakel? Eller låt oss kalla det för genomgripande förändringar, för att vara lite blygsamma. ;-) Jo, just det faktum att jag är beredd att ägna mig åt det, eftersom jag känner för det och har erfarenhet av det. Jag har som sagt allt sedan i slutet av 1960-talet varit passionerad av de här frågorna, och jag har sett tillräckligt av näst intill otroliga resultat under de här åren, inte minst hos mig själv. Om man därför är beredd att dra nytta av detta, är jag villig att ställa upp.

Men om tiden ännu inte är riktigt mogen för det – och den kommer säkert att vara det inom kort – får jag ägna mig åt det jag kan i andra former. Det är inte märkvärdigare än så.

♪♫•*¨*•.¸¸❤¸¸.•*¨*•♫♪

Curt Jonsson är ekonom och författare. Han har arbetat både som försäljningschef i exportindustrin, universitetslektor i företagsekonomi och organisationskonsult, då han bl.a. haft ledarutveckling för en lång rad företag, däribland grupper från Volvo Personvagnar och Ericsson.




Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

lördag 19 september 2009

Det har vart mycket ...

Det har varit så mycket på sistone. Och ändå inte ... Blandat med plikter och sådant som är roligt. Fast noga räknat har jag inte många plikter - bara självpålagda. För en vecka sedan var jag i alla fall och spelade på 60-årsfest i Rättvik med bandet Siljan Stompers. Det var jättekul och "nypremiär" för mig med trombon, ett instrument som jag knappt kunnat spela alls på 1,5 år pga muskelinflammation i armen. Annars har jag spelat tradjazz i just Siljan Stompers av och till sedan år 2000.

Annars går det rätt mycket tid varje dag till att följa (och deltaga i) de interna diskussionerna i Piratpartiets olika chatkanaler, bl.a. om partiets organisation och annat. Sedan är det mycket att ordna med våra boenden. Vi har en ny etta i Borlänge och samtidigt håller vi på att organisera om hur vi utnyttjar vårt reguljära boende. Mycket beslut, mycket diskussioner och mycket rent fysiskt arbete.

Just nu besöker vi min dotter med familj ute i Stockholms skärgård. På måndag väntar andra aktiviteter i "stan". På lördag (om en vecka) ska jag hålla meditationskurs i Borlänge. Behöver förberedas ...

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
 
Loading...
Reggad på Commo.se