lördag 2 oktober 2010

Hur vi räddar mänskligheten ...

I går kväll såg jag filmen ”HOME”. Den var vacker, den var intressant och den var skrämmande. Man får känslan av att människan är som ett virus (som det sas i någon av Matrixfilmerna). Vi har liksom förbrukat alla resurser utan hänsyn till balans eller långsiktigt överlevande. Och vi har flyttat oss från plats till plats på jorden, förökat oss helt ohämmat och konsumerat, konsumerat, konsume­rat.

Vi har gjort oss beroende av petroleum trots att detta är en icke-förnyelsebar resurs – som alltså oundvikligen tar slut. Vi har påverkat klimatet långsiktigt och irreparabelt. Vi sågar bokstavligen talat av den gren vi sitter på. Oljekatastrofen i Mexikanska Golfen är ett av många exempel som i sin tur medför drastiska och negativa förändringar.

Samtidigt blir snedfördelningen av resurser allt mer uttalad. Endast 2% av jordens befolkning äger 50% av våra samlade tillgångar. Även i västvärlden lever en betydande andel människor under den så kallade fattigdomsgränsen.

Inga politiska beslut verkar kunna hejda den här utvecklingen, långt mindre vända den i en positiv riktning. Ändå … slutar filmen med en gnista av hopp. Det finns positiva tecken. Man nämner t ex ”mikrolånen” som kan hjälpa fattiga familjer att få ekonomisk balans och tillväxt. Men allt sådant kommer i form av privata initiativ utan vinstintresse. Det handlar i grunden om att enskilda individer med en del pengar och kreativitet (samt en helhetssyn) ser till att förverkliga idéer som är till glädje för mänskligheten. De har till fullo insett principen om ”sharing is caring”.

Vad är det som gör det möjligt för vissa människor att agera i hela mänsklighetens intresse?
De har absolut inget intresse av att ”slåss” mot övermakten för att råda bot på orättvisorna i världen. De vill definitivt inte irritera och provocera. De vill inte debattera. Möjligen vill de informera. Men det viktigaste av allt är att de är orädda.

Att vara orädd är inte detsamma som att vara modig. Oräddhet är att vara klarsynt och kärleksfull. Den orädde tar inte mod till sig och gör saker. Den orädde bara får en ingivelse och förverkligar sina idéer. Den sanna oräddheten är också mycket intelligent – i ett helhetsperspektiv. Det är därför planeten Jorden är i skriande behov av orädda människor!

Jag har sedan 1970-talet arbetat för att göra mig själv och mina medmänniskor mer orädda. Det finns fungerande metoder för detta. Men de har inte gett resultat från den ena dagen till den andra – åtminstone inte i ett globalt perspektiv. Nu börjar emellertid tiden ha kommit när utvecklingen kan gå snabbare. Den måste helt enkelt gå snabbare! För detta är mänsklighetens ödestimma.

Ibland har jag trott att jag skulle kunna komplettera det jag gör genom att även arbeta politiskt. År 2002 var jag riksdagskandidat för partiet ENHET, år 2010 var jag riksdagskandidat för Piratpartiet. ENHET fick 0,01% i valet 2002 och även nu 2010. Piratpartiet fick 0,65% 2010.

Min slutsats av detta är att politik inte är en framkomlig väg för det som måste åstadkommas. Politik bygger på rädsla, framför allt rädsla för att inte överleva. Det handlar där om kortsiktiga frågor, som naturligtvis känns väldigt angelägna: Hur ska jag få en inkomst?

Det mesta tycks landa där. Arbete, vård, skola, omsorg. Ska vi minska skatterna? Ska vi öka pensionerna? Ska papperslösa få fri vård? Hur ska de ”utförsäkrade” överleva? Kommer skolan att ge tillräcklig utbildning för att garantera jobb med inkomster? Och alla slåss för sina egna, privata intressen och skärmar av sig från ”de andra”. Man vill ha ”rättvisa” och säger Varför ska just jag arbeta och slita, medan andra latar sig på min bekostnad?

Så även de som har det ekonomiskt väl förspänt oroar sig för att eventuellt förlora det de har, därför att ”de andra” kommer att ta det ifrån dem. Rädsla, rädsla överallt. Och därmed oförmåga att leva sig in i hur andra människor tänker, känner och upplever sin värld. Men rädslan kan inte lagstiftas bort genom beslut i något parlament.

Min allt övergripande uppgift blir därför att eliminera rädslan i världen.
Jag har olika verktyg för detta och därmed har jag ansvar för att använda dem och inte splittra min uppmärksamhet genom att göra annat, som ändå inte leder till målet. Tack och lov är jag inte ensam om det jag gör, men vi är många som behövs. Och några måste ta initiativ och sätta det hela i rullning. Det är redan på gång. I slutänden kommer ingen att kunna ta åt sig äran och säga ”Det var jag som räddade världen”. Vi kommer att ha gjort det tillsammans.

Några kanske anser att jag är flummig eller en ”foliehatt” men det bjuder jag på. Jag förespråkar emellertid inte någon kamp eller något avslöjande av konspirationer (vare sig av jordisk eller eventuell utomjordisk karaktär). Inte heller kämpar jag mot myndighetsmissbruk eller cyniskt utnyttjande av människor från storföretagens sida. Och jag avstår från detta därför att det är en kamp som inte går att vinna. Det är att slåss mot väderkvarnar, à la Don Quijote.

När rädslan elimineras, träder kärleken, helhetssynen och kreativiteten fram. Och när det sker, löser vi alla problemen tillsammans. Därför att vi alla förstår varandra och vill varandra väl. Det kan låta som en utopi, men jag tror på den därför att det är mänsklighetens hopp. Vårt enda hopp.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 20 juni 2010

Det är skrämmande med all denna rädsla

Det är inte lätt att vara förlåtande mot alla dessa makthavare (och påtryckare) som vill ha fullständig kontroll över vad vi tänker och vad vi kommunicerar och med vem vi pratar. Allt ska kartläggas och registreras så att misstänkta personer kan bestraffas – helst utan onödig inblandning av rättsväsendet.

Tyvärr: detta är inte en skräckutopi – som romanen 1984 på sin tid. Allt detta, och mer därtill, håller på att verkställas. Och … människorna bryr sig inte. Lite tomma löften om ökade löner och minskad arbetslöshet så är de nöjda. Alla lagar som successivt men mycket målmedvetet skapar ett övervakarsamhälle, där respekten för individernas värde är lika med noll, känns för de flesta väldigt abstrakta och ointressanta.

För min del började det med FRA-lagen och fortsatte med IPRED. Nu kommer datalagringsdirektivet och ACTA. Sedan följer SWIFT-avtalet och Smile29. Piratpartiet har sedan förra året representanter i EU-parlamentet och har lyckats bromsa/modifiera/stoppa en del av vansinnigheterna, men det är en ångvält som kan verka omöjlig att övervinna i längden.

Jag kan känna mig maktlös. Och jag är inte ensam om det (vilket ändå är en tröst). Läs vad Emma skrev igår. Och framför allt, läs Queriems dystra framtidsvision – i form av ett tänkt nyhetsbrev inom Piratpartiet den 18 juni år 2018.

Många lever nog fortfarande i illusionen att Piratpartiet är (om det fortfarande finns!?) ett slags ”Kalleanka-parti” som bildades bara för att propagera för gratis fildelning. En spexgrej, lite som Ny Demokrati. ”Ni vill ju bara ha allt gratis och tycker inte att artisterna ska få betalt. Det är STÖLD!Inget kan vara mer felaktigt. Piratpartiet är i själva verket det enda parti som på allvar kämpar för grundläggande mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, personlig integritet. Och Piratpartiet vill ha ett fritt utbyte av kultur och kunskap.

Eftersom informationssamhället hela tiden utvecklas, ställer detta krav på nya former av ersättning och distribution. Och det finns nya former, något som både författare, artister, filmskapare och programproducenter har upptäckt och använder. Men det kräver också stora förändringar för mediaföretag och exempelvis bokförlag. Förändringar kan vara smärtsamma och har man ekonomisk makt, försöker man i det längsta att bromsa förändringarna.

Tyvärr har det där gått för långt – alldeles för långt. Och det är lätt att känna att det är en hopplös kamp vi för. På ett sätt är den faktiskt hopplös. För det är en kamp mot rädslan. Försök t ex att resonera logiskt med någon som är paniskt rädd för spindlar. Inga argument i världen hjälper då.

Det saknas inte argument. Och den som kan tänka något så när klart, ser vansinnet som pågår. Det är ett vansinne som bottnar i skräck. Så om vi inte kan argumentera med vansinnet, vad gör vi?

Jag är riksdagskandidat för Piratpartiet och jag tror fortfarande både att vi kan komma in i riksdagen och att det har betydelse för utvecklingen om vi finns där. Men … jag personligen kommer inte längre att argumentera för Piratpartiets sak. Jag väljer att arbeta i det tysta – på en mer grundläggande nivå. Jag väljer också att vara mycket selektiv med att berätta om vad jag gör. För även om jag efter många decenniers erfarenheter är övertygad om värdet i det jag kan bidra med, går det alltså inte att argumentera om detta heller! :P

Hur som helst, rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet den 19 september 2010. Det är i alla fall ETT strå som vi alla kan dra till stacken. Och ”många strån små blir en stor stack!”


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,



torsdag 10 juni 2010

Rädslans tyranni och generösa pirater

De allra flesta människor tror att världen kommer att fortsätta ungefär som förut, och att det inte kommer att hända något revolutionerande i år – eller nästa år, eller året därefter. Det ser ut som att politikerna och affärsmännen planerar för framtiden som om allt skulle löpa på som vanligt. Man investerar och sätter igång projekt som ska vara klara år 2015 eller rent av år 2020.

Men … sanningen är att det pågår något mycket omvälvande i världen.
Det går egentligen inte att förneka. Jo, man kan förneka det – om man befinner sig i ett sovande tillstånd. Och den överväldigande majoriteten av världens befolkning sover. De är liknöjda. De är som zombies. Regeringen kan göra i princip vad den vill (eller rättare sagt: vad makteliten inom näringslivet vill), men folk bryr sig inte.

För folk i allmänhet är det bara viktigt vilken låt som vinner i Melodifestivalen. Eller vilket ishockeylag som vinner elitserien. Eller hur det går för de svenska ishockeyspelarna i utlandet. Möjligen kan det vara intressant vad kronprinsessan Victoria har för sig. Det mesta styrs av vad som visas på TV. Människorna lever för och med de TV-program de tittar på.

Visst kan det finnas andra ”tidsfördriv” också, men de är just tidsfördriv och inget annat. Det är sådant som distraherar folk från att lägga märke till och bry sig om allvarliga fenomen i samhället. De reagerar inte när de blir fråntagna sina rättigheter att ha ett privatliv. De bryr sig inte om att alla som har en avvikande åsikt, kommer att riskera att bli tagna av polisen.

De programmeras att acceptera (och till och med jubla över) att ”fildelning” bestraffas mångdubbelt hårdare än våldtäkt på minderåriga. I det här samhället finns det inget brott som är mer avskyvärt än att hota storföretagens enorma vinster – om än teoretiskt eller marginellt.

Nya kränkande lagar införs på löpande band – alltid med hänvisning till att man vill skydda någon liten, utsatt grupp. Detta är emellertid svepskäl. Kreatörer förlorar oftast inga pengar på fildelningsfenomenet – tvärtom. Barn som utsatts för kränkande sexuella övergrepp skyddas inte av att familjefäder förbjuds titta i sina egna familjealbum på sina egna badande barn. Och just sådana lagar har redan införts!

Så vem är det som vill behandla vanliga människor på detta sätt?
Uppenbarligen finns det en maktelit inom näringslivet som får politikerna att dansa efter sin pipa. I dag läste jag en del ”inside information” om Bilderberggruppen. Det verkar rätt uppenbart att man där har en mycket cynisk syn på mänskligheten. De som ingår där tillhör toppskiktet när det gäller ekonomisk makt, och deras enda ledstjärna verka vara att öka denna makt.

Resten av mänskligheten betraktas inte som några riktiga människor. Deras enda funktion är att skapa mer välstånd åt eliten. Precis så är det – tyvärr.

Allt det här bygger på att vanliga människor är rädda för överheten. Men det som verkar pågå just nu är att allt fler människor blir allt mindre rädda. Jag upplever att det finns flera förklaringar till det, och det yttrar sig också på många olika sätt.

Ett skäl till att folk är mindre rädda är att de med hjälp av internet kan kommunicera fritt med andra människor från hela världen. Och det går snabbt. Information kan spridas snabbt och över (nästan) alla gränser. De flesta människor (åtminstone i västvärlden) har mobiltelefon och digitalkamera. När de råkar se något myndighetsövergrepp, kan de ta bilder och sända ut i världen. Det är svårare för polisen att skrämma folk till tystnad.

Allt fler människor har numera också lärt sig meditera eller använda andra metoder för att lugna sitt sinne och få inre frid, vilket minskar rädsla och oro samt ger styrka att säga ifrån eller helt enkelt agera på ett mer kreativt sätt. Detta är ett område som jag har själv har rik erfarenhet av.

Piratpartiet (PP) i Sverige (och dess många efterföljare internationellt) utgör ett exempel på att människor fått nog av myndighetsförtryck. PP finns redan representerade i Europaparlamentet, där man under sitt första år redan har uträttat väldigt mycket. Etablissemanget försöker febrilt framställa piraterna som ”tjuvar”, när de i själva verket kan sägas vara vår tids Robin Hood.

Piratpartiet som sådant ägnar sig förstås inte åt något som är olagligt utan vill påverka samhället i god demokratisk ordning. Och de viktigaste ledstjärnorna är Integritet, Kultur, Kunskap.
Människor har rätt till en privat sfär som inte ska övervakas eller kontrolleras. Människor ska ha rätt att dela med sig till varandra för privat bruk och vidareutveckling av kultur och annat som de har tillgång till. Detta gagnar även kreatörerna, eftersom den framväxande generositeten inte på något sätt utesluter dem. Människor ska även ha tillgång till mänsklighetens samlade kunskap.

Samtidigt känner jag att det inte räcker att försöka ändra samhällsskutans kurs enbart med hjälp av politiska medel. Maktelitens inflytande är för stort. Jag är oftast inte någon konspirations­teoretiker – av den enkla anledningen att det inte är meningsfullt och leder till några positiva förändringar. Men det går ändå inte att blunda för hur det ser ut i världen och vad som faktiskt händer.

Den mest grundläggande lösningen (faktiskt den enda lösningen) är att slutgiltigt lösa upp mänsklighetens inneboende rädsla. Den positiva nyheten är att detta pågår just nu. Den negativa nyheten är att makteliten ser detta och med alla medel försöker motverka det. Detta kan verkligen set ut som kampen mellan det onda och det goda, dvs kampen mellan de onda och de goda människorna. Fast i själva verket pågår den här processen inom alla människor – även hos makteliten. Så måste det i själva verket vara.

Det är bara genom att mänskligheten som helhet slutar se varandra som fiender, som vi kan vakna ur mardrömmen. Och det är därför som jag ser detta som det viktigaste att ägna mig åt – först i mig själv, och parallellt med detta hos min omvärld.

-----

Bilderberg Objectives (källa: http://www.countercurrents.org/lendman010609.htm)
(ur en recension av Daniel Estulins bok ”True Story of The Bilderberg Group”)

The Group's grand design is for "a One World Government (World Company) with a single, global marketplace, policed by one world army, and financially regulated by one 'World (Central) Bank' using one global currency." Their "wish list" includes:

  • "one international identify (observing) one set of universal values;"
  • centralized control of world populations by "mind control;" in other words, controlling world public opinion;
  • a New World Order with no middle class, only "rulers and servants (serfs)," and, of course, no democracy;
  • "a zero-growth society" without prosperity or progress, only greater wealth and power for the rulers;
  • manufactured crises and perpetual wars;
  • absolute control of education to program the public mind and train those chosen for various roles;
  • "centralized control of all foreign and domestic policies;" one size fits all globally;
  • using the UN as a de facto world government imposing a UN tax on "world citizens;"
  • expanding NAFTA and WTO globally;
  • making NATO a world military;
  • imposing a universal legal system; and
  • a global "welfare state where obedient slaves will be rewarded and non-conformists targeted for extermination."

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 7 maj 2010

Det är mycket nu – och mer blir det!

Det är oroligt i världen. Och allt talar för att det blir värre. Ändå finns det hopp! Så känns det i alla fall för mig.

  • Grekland är konkursmässigt. Vad kommer det att innebära för resten av Europa? För resten av världen? När följer Spanien och Portugal? Vad händer sedan? Blir det en omfattande europeisk bankkollaps?

  • Börskurserna faller.

    • Det är neråt på Stockholmsbörsen. Folk är oroliga för vad som ska hända och säljer sina aktier.

    • Kraftiga fall på Asiens börser

    • Kraftiga rörelser på New York-börserna

  • USA:s ekonomi är körd i botten.

  • Nya askmoln är på väg från Island. Och vad händer om – eller snarare när – vulkanen Katla får utbrott?

  • Olja läcker ut i Mexikanska Golfen, kanske miljontals liter om dagen. Vad händer om oljan når land? Vad kan lösningsmedlen ställa till med? Vad händer om oljan förs med Golfströmmen upp i norra Atlanten och vidare upp mot Nordeuropa?

  • Plötsliga kast i opinionsundersökning. I en undersökning får nu plötsligt regeringspartierna på nytt majoritet. Jag nämner det bara för att visa att det sker oförutsedda kast på alla områden. Därmed är det även fullt möjligt för Piratpartiet att få kraftigt ökat stöd av väljarna

  • Internetoperatör vägra lämna ut sina kunder. Företaget hävdar att de integritetsskyddande reglerna ska gå före de upphovsrättsliga reglerna. Det här kan tyckas vara en bagatell i det större sammanhanget men det är ändå en betydelsefull detalj i den större bild som håller på att ta form.

Nästan vart och ett av ovanstående fenomen är tillräckliga för att skapa världsomspännande problem. Det är i princip omöjligt att överblicka konsekvenserna när allt samverkar. Dessutom kan det lätt tillkomma ytterligare händelser, dels som en följd av ovanstående, dels mer eller mindre oberoende.

Så vad gör man? Jag är riksdagskandidat för Piratpartiet, och om PP kommer in vid valet i höst, tror jag att vi kan göra stor nytta för att skapa en atmosfär som leder till mer öppenhet, ärlighet, hänsyn till personlig integritet och kreativitet. Därför agerar jag för att vi ska få den chansen.

Men jag är också visionär - i en mycket konkret bemärkelse - och verkar för att ge människor ökad inre frid. Jag har ägnat mig aktivt åt meditation i över fyrtio år och undervisat i både meditation och många andra metoder för personlig utveckling.

Att få tillgång till det stilla område som vi alla bär inom oss - innanför surret och vimlet av oroliga tankar - är enligt min mening vår enda räddning. Där finns kreativiteten. Där finns kärleken. Där ser vi möjligheterna i stället för omöjligheterna. Där behöver vi inte längre vara rädda för varandra. Vi behöver inte konkurrera med varandra. Kreativa och kärleksfulla människor samarbetar - därför att det är roligare och befrämjar skapandet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,








tisdag 4 maj 2010

Ska de goda piraterna kämpa mot övermakten?

Det pågår en hittills oöverträffad polarisering i världen. Man kan se det som en kamp mellan gott och ont. Det paradoxala är emellertid att det är själva kampen som är det onda. Därför kan de ”goda krafterna” inte vinna genom att kämpa mot de ”onda krafterna”.
Men för de flesta människor finns inget vettigt alternativ. Att inte kämpa är ju att ge upp. Och att ge upp är detsamma som att låta sig köras över av det onda. Då får det onda total makt. Men lösningen ligger i hur man ger upp. Att ge upp i vanmakt, eller därför att man känner sig som ett offer, leder just till det som jag nyss nämnde. Och för de flesta finns det inget annat sätt att ge upp.
Polariseringen i samhället syns tydligt för den som vet vad man ska titta efter. Tidningarna skriver ju mest (uteslutande?) om det negativa, så det är detta som människor matas med. Det är lätt att tro att det är den enda kraften som finns. Samtidigt föreslår man ingen lösning. Vill man att folk ska känna sig vanmäktiga?

Obama ingen fridsfurste
Så sent som i dag finns det en hel del i DN om Obama och USA. Nu säger man att Obama minsann inte alls är den fridsfurste man hade trott. Han är med och beordrar ”targeted killings” vilket är planlagda mord på misstänkta terrorister. Eftersom detta oftast sker i Mellanöstern eller däromkring, använder man sig av s k ”drönare”, vilket är små, förarlösa flygplan. Jag antar att de snabbt kan leta sig fram på låg höjd till exaxt position och avrätta dem som råkar befinna sig där.
Obama sa också vid sitt tillträde att fånglägren på Guantanamo skulle stängas. Det har ännu inte skett.

Vad är värst – fildelning eller våldtäkt?
I sin febrila jakt på illegala fildelare, har man i USA nu bestämt att grundlagen inte ska gälla i de sammanhangen. Och i Sverige anser man uppenbarligen att t o m medhjälp till fildelning är ett avsevärt mycket grövre brott än våldtäkt på en femårig flicka. Det första kostar 30 miljoner kronor, medan gärningsmannen i det senare fallet slapp undan med skadestånd på 145.000 kronor, dvs mindre än 0,5% av vad det kostade att underlätta fildelning. I båda fallen utdömdes dessutom fängelsestraff (1 år resp 3 år).
Varför denna groteska skillnad? Jo, i fildelningsfallet anser mäktiga mediaföretag att deras intressen hotas. Big business. Och det är den ekonomiska makten som styr. Amerikanska mediaföretag får sin regering att sätta press på den svenska regeringen. Exakt vilka påtrycknings­medel som används vet vi förstås inte, men vi vet att inom de svenska regeringspartierna har de enskilda riksdagsmännen absolut ingenting att säga till om.

Spektakel när m och s ”boxas”
Allt det här går de allra flesta medborgare spårlöst förbi. De ser inte över huvud taget att västvärldens länder – och Sverige är absolut inget undantag – håller på att förvandlas till diktaturer där de multinationella företagen styr och den enskilde individens värde är lika med noll. Det finns inte längre någon rättssäkerhet, inte någon personlig integritet. Att det här pågår försöker man att mörka så mycket det bara går.
Det är förstås väldigt lätt att få valdebatten i Sverige att handla om jobb, skatter och bidrag. När de stora partierna möts, moderaterna och socialdemokraterna, är det som när två boxare ska göra upp om VM-titeln i tungvikt. Det blir ett spektakel. Det var en mycket intressant artikel i dag om det där i DN. Det sossarna har föreslagit, angriper moderaterna med full kraft – tills de sitter i regeringsställning och själva genomför samma förslag. Men då angriper sossarna detta! När man tidigare talat om sjukförsäkringens ”bortre parentes”, talar man nu om en ”stupstock”.
På detta sätt pucklar man på varandra, och folket rycks med av den spännande ”matchen”. Vem ska vinna? Att det i själva verket handlar om deras liv, tycks helt ha kommit i skymundan.

Ska inte kreatörerna få betalt?
I det här sammanhanget har Piratpartiet (PP) dykt upp. Inom PP finns det många klarsynta människor som inser vad som håller på att hända. PP vill bevara och förstärka den personliga integriteten samt se till att alla människor har tillgång till mänsklighetens samlade kultur och kunskap.
Men till skillnad från vad man vill påskina i vulgärdebatten, handlar det inte alls om att hänsynslöst beröva kreatörerna deras rätt till ersättning för vad de skapat. Många artister, författare och filmskapare har i stället upptäckt att fildelandet ökar deras intäkter – kanske inte alltid och inte för alla, men det är svårt att säga. Vi vet t ex att den hittills i särklass mest nedladdade filmen, Avatar, också har varit den i särklass mest sedda filmen på bio – och att den därför inbringat rekordstora belopp till sina upphovsmän. Skulle de ha tjänat ännu mer pengar om filmen inte laddats ner? Jag tror inte det.

Ska oskyldiga medborgare kunna straffas på blotta misstanken?
Nåväl, Piratpartiet tycks vara det enda partiet som tar de här frågorna på allvar. Jovisst, det finns andra som insett att de nog måste haka på. Men vad händer sedan, i praktiken? Alla de existerande småpartierna i riksdagen tycks vara beredda att kompromissa bort snart sagt vad som helst, om de fick chansen att sitta med i en regering.
Piratpartiet har specialiserat sig på integritet, kultur och kunskap. Och är inte beredda att kompromissa om detta, eftersom det har avgörande betydelse för hela samhällets utveckling. Om vi inte har yttrandefrihet och respekt för personlig integritet, och myndigheterna är beredda att bryta mot grundlagen för att jaga, och till och med bestraffa, oskyldiga medborgare så snart det finns en avlägsen misstanke om brott, då har ingenting annat i slutänden någon betydelse.

Så vad innebär det då om PP kommer in i riksdagen i höst? Det sker hela tiden förändringar i samhället nu, men om vi för resonemangets skull antar att förändringstakten inte ökar utan fortgår i ungefär samma takt, hur ser det då ut?
I skrivande stund redovisas inte Piratpartiet alls i de opinionsundersökningar som görs. Det betyder att PP just nu ligger långt under 4%-spärren, kanske på 1,5% eller så. Men om vi ändå antar att det händer något som gör att partiet faktiskt kommer in i riksdagen den 19 september. F n bygger PP:s strategi på att få en vågmästarställning. Inget av de etablerade blocken får då egen majoritet utan är beroende av PP för att kunna bilda regering. Och då har PP starka kort på hand för att få gehör för sina frågor.

Kan Piratpartiet få något verkligt inflytande?
Men … det finns åtskilliga frågetecken i det här sammanhanget. Det första är hur PP ska kunna komma upp i 4% på den relativt kort tid som återstår. Det är emellertid inte helt omöjligt. Mycket talar däremot för att Sverigedemokraterna (SD) kommer in. Både allianspartierna och oppositions­blocket har uttalat sig mycket bestämt om att de till varje pris vill undvika ett samarbete med SD. Ändå måste något slags majoritet uppnås i riksdagen, om arbetet inte ska lamslås.
Niklas Ekdahl f d politisk redaktör på DN och Expressen, uppmärksammar i samma artikel som jag citerade här ovan, att moderaterna och socialdemokraterna egentligen står varandra mycket nära ideologiskt numera. Kanske är det inte fullständigt uteslutet att de slänger prestigen och inleder ett samarbete i någon form?

Så mycket är i alla fall säkert som att en fortsatt politisk ”krigföring” är till nackdel för alla inblandade parter, inte minst för de berörda medborgarna.

Lösningen ligger i okonventionella metoder
Jag är själv riksdagskandidat för Piratpartiet och om PP får minst 7,2% i valet kommer jag att vara med i PP:s riksdagsgrupp. Men jag inser att om vi ska komma in, och om vi sedan ska få något inflytande, måste detta ske med okonventionella metoder. Jag säger inte ”odemokratiska” eller på något annat sätt förkastliga. Jag säger ”okonventionella.”
I början av april hade vi en kickoffhelg för de 25 av PP:s riksdagskandidater som ligger närmast till att komma in i riksdagen. Där diskuterades både metoder som används inom elitidrotten och fokusering på kontakter med väljare ute i landet. Detta gäller både före och efter valet.
Det finns alltså metoder som numera sedan länge accepterats inom idrotten – inte för att man kan förklara hur de fungerar men därför att de fungerar. Och precis samma metoder kan även användas i affärslivet och inom politiken. Det går att uppnå mer eller mindre ”mirakulösa” resultat.
Det där är något som jag själv intresserat mig för sedan över trettio år tillbaka, då jag var aktiv konsult inom samarbetsträning och ledarutveckling med bl a Volvo Personvagnars utvecklingsavdelning som en bland många andra uppdragsgivare.

Om betydelsen av visioner
Så vad vill jag fokusera på att göra? Egentligen är jag mycket lite intresserad av att övertyga någon annan om hur vansinnig den nuvarande regeringspolitiken är. (Även om den ju är vansinnig!). I stället vill jag ägna min energi åt vart jag vill komma och hur jag vill att samhället ska se ut. Och då vill jag bl a använda mig av målbildsvisioner och annat s k ”energiarbete”. Ja, jag vet att många tycker det låter flummigt, men eftersom jag har så goda erfarenheter av att det fungerar, tillämpar jag det. Ingen behöver ju tro varken det ena eller det andra, men nu vet ni något om vad jag gör! ☺

Vill någon veta mer, kan jag tänka mig att informera om det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 23 april 2010

Är demokrati egentligen demokratiskt?

Jag läste härom dagen Rick Falkvinges senaste funktionärsbrev (av den 19 april). Tydligen har det upprört många – och gjort andra entusiastiska. Budskapet är enkelt: ”Sluta tjafsa om organisation. Ägna i stället tiden åt att föra ut Piratpartiets budskap till väljarna!Varför är detta då så upprörande? Tja, Rick hänvisar bl a till några bloggar där det t ex står ”fram för mer diktatur i PP”.

Inom Piratpartiet har det debatterats mycket om demokrati – dvs att man ska ta hänsyn till alla medlemmars åsikter och låta dem direkt påverka de beslut som fattas. Men … är egentligen demokrati så ”demokratiskt”?

Jag kan tänka mig ett flertal argument mot demokrati – i den bemärkelsen att alla har rösträtt, vid representativ demokrati rösträtt via en vald representant.

  • De röstande inser inte vilka frågor som är betydelsefulla för dem utan diskuterar och röstar om sådant som är oviktigt. Och med oviktigt menar jag då inte att det är någon annan som ”bestämmer” vad som är viktigt eller oviktigt. Jag menar att man saknar tillräcklig kunskap om olika frågor och därför motarbetar sig själv.

  • De röstande saknar information om konsekvenserna av olika alternativ som de röstar om. Även om frågan som sådan är betydelsefull, inser man inte vilken lösning som bäst gagnar en själv.

  • Olika individer lägger olika vikt vid utfallet av en viss omröstning. Om exempelvis tio personer röstar, varav 9 säger ”ja” och en säger ”nej”, är det enligt de demokratiska spelreglerna självklart att ja-sidan vinner. Men de 9 ja-röstarna kanske i själva verket är helt likgiltiga till om det blir ja eller nej. De var inte engagerade och valde ”ja” mer eller mindre av en slump. Den ensamma nej-röstaren kanske däremot var oerhört engagerad och ville till varje pris få igenom ett nej. Demokratin saknar verktyg för att väga in hur viktig en fråga är för individen.

För många år sedan lärde jag mig en viktig princip inom militärt ledarskap – åtminstone så som det var utformat på den tiden. I korthet gick det ut på att ledaren i fredstid (och då inga övningar med ”skarpt läge” pågår) utövar ett icke-auktoritärt ledarskap. Han/hon lyssnar på sina underställda, ger och tar in information, tar hänsyn till allas behov och önskemål, samordnar och eftersträvar att alla ska känna sig delaktiga och nöjda.

I ett skarpt läge (dvs i princip = strid) övergår dock detta till ett rent auktoritärt ledarskap. Det finns då helt enkelt inte tid för några diskussioner. Alla vet om det och förstår det. Någon måste fatta snabba beslut och det måste hända saker omedelbart. Och mot bakgrund av det grundmurade förtroende som ledaren förhoppningsvis byggt upp i förväg, accepterar alla att nu gäller det att lyda order – inget annat.

Med detta vill jag säga att demokrati bör ses som ett redskap med sina fördelar men också brister. Ibland överväger fördelarna, och ibland är det uppenbart att man måste göra på något annat sätt. I år är det valår, och det är ett avgörande val för Piratpartiet. Vi måste helt enkelt komma in i Sveriges Riksdag år 2010. Om utvecklingen inom mänskliga rättigheter fortsätter i samma riktning i fyra år till, är det redan alldeles för sent. Att vänta och hoppas att PP är mer redo år 2014 är att – så som jag ser det – att gräva ner huvudet i sanden och vägra se vad som pågår.

Rick har blåst ”klart skepp”, vilket inom Flottan betyder full stridsberedskap. Det har också talats om ”flying wedge”, ett uttryck inom amerikansk fotboll, där spelarna formeras sig till en kil och rusar mot motståndarna. Det är så effektivt att man har förbjudit det. Men i symbolisk bemärkelse är det just så Piratpartiet behöver göra. Full fokus på målet, samordning, och inga sidoblickar.

Nu finns det dessutom olika, parallella krafter, som verkar i världen och som kraftfullt stöder en utveckling mot ett samhälle, där vi alla är medskapare och kärleksfulla medmänniskor. Men … som man brukar säga … det ena utesluter inte det andra. Och allt som verkar i samma riktning är välkommet. May the force be with us!


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 12 april 2010

Först Piratpartiet, sedan Sverige, sedan världen!

Jag älskar människorna i Piratpartiet! Först tänkte jag skriva "jag älskar pirater", men så kom jag på att för vissa står ordet "pirater" för folk som rånar lastbilar eller kidnappar oljetankers. Men pirat kan också vara någon som bryter sig loss från det etablerade, delvis skriver sina egna regler och vill skapa något helt nytt. Det är så man måste förstå ordet när man tänker på Piratpartiet. Jag har just deltagit i en kickoff-helg för Piratpartiets tilltänkta riksdagsgrupp och jag är uppfylld av hopp, entusiasm och kärlek.

Pirater i den här bemärkelsen är människor som älskar frihet, men som också vill samverka med varandra. Därför kan man inte inordna Piratpartiet (PP) i den gängse höger-vänsterskalan för politiska partier, där höger brukar stå för självständighet och frihet, medan vänster handlar om solidaritet och samarbete. PP inkluderar allt detta. Vi (för även jag är pirat) ser ingen motsättning i det här. Därför finns det inom PP både f d vänsterpartister och f d "ultrakapitalister".

Skulle man därför inte kunna tänka sig att det lätt uppstår konflikter inom partiet? Jo, och tidvis har det mycket riktigt blossat upp interna motsättningar, och tonen har ofta blivit rå (utan att vara särskilt hjärtlig! OBS: eufemism). ;-)

Men, trots de ibland hårda orden finns det en djupt liggande och grundläggande värdegemenskap. Konflikterna berör - som jag ser det - ganska ytliga företeelser. När man går bortom detta är alla pirater totalt ense om vad vi vill åstadkomma i samhället. Vi vill att alla människor ska ha full frihet, en frihet under ansvar att inte åstadkomma skada för andra. Vi vill inte bli omyndigförklarade av myndigheter eller andra organisationer med makt. Vi vill också få utlopp för vår kreativitet, både var för sig och i samverkan med varandra. Vi vill att alla ska ha tillgång till all kultur och all kunskap. Vi vill uppmuntra till generositet från alla sidor. Och vi vill att människor ska kunna försörja sig på sin kreativitet och känna trygghet.

Allt det här *går* att kombinera! Men det kräver att vi vågar gå bortom den rädsla som sprider sig som ett gift i samhället. Då kan det ske mirakler. Det skedde mirakler under Piratpartiets kickoffhelg, och det kan ske mirakler även i större skala. Vi har börjat med att visa hur det är möjligt inom partiet. Nu ska vi visa att det är möjligt i Sverige som helhet. Därför behöver vi komma in i riksdagen. Nästa steg är att förändra Europa och världen.

På vilket sätt hände det mirakler i riksdagsgruppen? Vi är personer som ofta och gärna diskuterar frågor via internet. Det är ett fantastiskt hjälpmedel. Det är snabbt och effektivt. När kommunikationen fungerar, kan man oerhört snabbt få fram viktiga beslut. Men det finns också gott om utrymme för missförstånd. Framför allt är det svårt att förmedla känslor på det sättet. Och känslor finns alltid med i bilden när människor kommunicerar.

Något som det hade uppstått motsättningar kring var ett förslag till arbetsordning för Piratpartiets riksdagsledamöter. Innan vi träffades fysiskt (pirater kallar detta för "afk", dvs "away from keyboard") kändes det snudd på omöjligt att bli eniga om det där dokumentet.

Helgen ägnades till större delen åt att människorna skulle lära känna varandra ordentligt och SE varandra, HÖRA varandra och FÖRSTÅ varandra. När detta fick ske, hände miraklet. Kärleken blommade fram. Min personliga uppfattning är att kärleken finns inom oss alla, och när rädslor och andra yttre begränsningar kan släppa, då kommer den spontant upp till ytan. Det är helt underbart!

Precis detta skedde nu i helgen. Jag har personligen upplevt det här många gånger förut i andra sammanhang. Ändå är det lika fantastiskt - och omtumlande - varje gång. Till allas stora förvåning blev det nu möjligt att enas om arbetsordningen. Med ett litet undantag ... Vi kom inte överens om hur vi skulle hantera situationer, där vi inte är överens! "Vid lika röstetal avgör lotten?" Hm. Nja, kanske kommer det inte ens någonsin att uppstå?

Nu vet vi att vi kan förändra miljön inom Partiet. Lätt! Och vi ser tydligt att miljön behöver förändras i Sverige. Inget annat politiskt parti verkar se det så tydligt som vi. Alla de andra vill skapa mer trygghet genom mer övervakning och bevakning. Grundregeln "hellre fria än fälla" förvandlas till sin motsats. Och därmed åstadkommer man i stället mindre trygghet för alla.

Därför behövs Piratpartiet i riksdagen. Vi kommer att göra skillnad, jag vet det. Hjälp oss att förvandla Sverige och låt oss åter bli det föregångsland, som vi har varit. Det hänger på oss. Det hänger på DIG! Rösta på Piratpartiet den 19 september.

----------

Om du vill veta mer vad olika piratpartister tycker, läs till exempel följande bloggar:
Rick Falkvinge (partiledare), Anna Troberg (vice partiledare), Farmor Gun (vann i år Stora Bloggpriset i klassen "Politik och Samhälle"), Opassande (Marie "Emma" Andersson, ibland skämtsamt kallad "chefen över internet"). Men det finns många fler. Gå till Knuff.se och sök på Piratpartiet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 8 april 2010

"Vad är det Piratpartiet står för nu igen?"

Jag tar mig friheten att återge ett mejl jag skickade idag:
----------------------------------------------------------

Hej min vän!

Jag fick kopia på ditt mejl, och såg att du undrade över Piratpartiet:
"Piratpartiet med större frihet vad datorvärlden m.m. beträffar? Eller? Vad är deras innersta erbjudande nu igen?"

Piratpartiet engagerar sig för frihet och mänskliga rättigheter över huvud taget, inte bara inom "datorvärlden" (som ju inte går att skilja från den övriga världen heller). PP:s tre viktiga områden är
1) Integritet 2) Kultur 3) Kunskap.

Det som fick mig att gå med i Piratpartiet för ett år sedan var när den s k FRA-lagen hade börjat debatteras. Nu är den införd och innebär att FRA kan avlyssna all epost som går över Sveriges gräns. Men en mycket stor del av ALL epost i Sverige går via utlandet, så risken är stor att just dina förtroliga brev ska "råka" avläsas om de "råkar" innehålla något ord som FRA har med i sina filter. Först var det meningen att detta bara skulle få användas för försvarsändamål, men det uppstår alltid en "ändamålsglidning", så nu kan polisen beställa sökningar av FRA.
(Pär Ström gör en utmärkt genomgång av alla risker med övervakning, däribland ändamålsglidningen).
Dessutom är det vanliga människor som sitter där (mutbara?) med sina fel och brister. Det antas alltför ofta att bara för att man lagstiftar att en viss teknik bara får användas för ett angivet ändamål, så rättar sig alla efter det. Men i det här fallet kan ju personerna göra som de vill, för ingen övervakar dem eller begriper vad de gör i alla fall. Så vitt jag förstår har FRA även historiskt sett många gånger överskridit sina befogenheter (vilket är ett milt uttryck för att de medvetet begått lagbrott). Men detta beivras inte. I stället vill man "anpassa" lagstiftningen så att det de gör blir lagligt.

Sedan dess har det dykt upp allt fler lagförslag som alla handlar om att begränsa människors frihet. Datalagringsdirektivet från EU, som kommer att införas som svensk lag efter valet med största sannolikhet, kommer att förvandla alla svenska mobiltelefoner till statliga spårsändare. Myndigheterna ska alltså ständigt kunna veta var du befinner dig och vem du pratar med (samt förmodligen även vad ni pratar om). Detta ska finnas lagrat i MINST 6 månader, troligen längre. Så med syftet att "skydda" oss från terrorism och annan brottslighet, vill myndigheterna (= i princip alla nuvarande riksdagspartier) kränka allas personliga integritet.

Det som Piratpartiet blivit mest omtalat för är annars den beryktade fildelningen via internet. PP vill reformera upphovsrättslagstiftningen, inte avskaffa all upphovsrätt. Vi vill helt enkelt att all kultur ska vara tillgänglig för alla människor. Vi menar inte att den nödvändigtvis måste vara gratis, även om många artister, författare och andra kreatörer även inser vilket enormt marknadsföringsvärde som ligger i att låta människor ladda ner olika saker kostnadsfritt. Det har också visat sig att om de får chans att be människor att frivilligt bidra med pengar för detta, så kommer det in pengar. Annars tjänar de ju desto mer på skivor och inte minst live-spelningar. Problemet här är de stora multinationella mediaföretagen, som samlat på sig upphovsrätter. I dag behövs deras tjänster allt mindre, och de slåss febrilt för sin överlevnad. För ett år sedan lyckades de få igenom Ipred-lagen, som ger mediaföretagen större befogenheter än polisen att jaga misstänkta (men kanske oskyldiga) som man tror har brutit mot upphovsrättslagen. Även här handlar det alltså om att personlig integritet inte är värt någonting.

En annan aspekt av detta är att det finns gott om äldre musik (eller filmer) som inte längre går att få tag i på den öppna marknaden. Allt är slutsålt. Men mediaföretagen bevakar ändå upphovsrätterna och beivrar om någon möjliggör för människor att ladda ner kopior via internet. PP har som utgångspunkt att den kommersiella upphovsrätten ska begränsas till fem år.

Slutligen vill PP att patenträtten ska reformeras. I de allra flesta fall gör patent mer skada än nytta. Men det kan finnas undantag, och hela det här området behöver utredas noga.

- - - - - -

Nu är jag riksdagskandidat för Piratpartiet, och om vi får 6,5-7% i valet den 19 september, kommer jag in i riksdagen. I EU-valet fick PP 7,1% och har två ledamöter i EU-parlamentet, där de redan gjort mycket nytta. I EU-valet var ju valdeltagandet neremot hälften av vad det brukar vara i ett riksdagsval, men egentligen skulle det antagligen räcka om samma personer röstade på PP en gång till för att vi ska komma över 4%-spärren och få 14 ledamöter i Sveriges riksdag!

Inom PP har vi satt samman en arbetsgrupp på 25 personer, som är de riksdagskandidater som kommer in, ifall vi får ca 7%. Där ingår jag själv. Jag och några till har ett uttalat intresse för andlighet och mänskliga relationer och vi hoppas få chansen att påverka riksdagen "inifrån" så att flera riksdagsledamöter vaknar upp, tar sitt förnuft till fånga, och för Sverige i rätt riktning.

Därför hoppas jag att du, som i alla fall vet lite grand om vem jag är, ska rösta på PP i valet i höst.

Glada hälsningar
Curt

PS. Tack för erbjudandet att hälsa på i vår eller sommar!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 2 mars 2010

Ett röd-blått alternativ?

Härom dagen var jag i Gävle och lyssnade på Rick Falkvinge och Anna Troberg, när de föreläste om entreprenörskap. När jag nämnde på Facebook att jag var där och lyssnade, undrade någon om det var ett melodifestivalsbidrag och någon annan om de sjöng. Fast … nej, det var snarare ord och inga visor! Men det var faktiskt både underhållande och seriöst, både roligt och tankeväckande. :-)

På vilket sätt kommer entreprenörskapet in i Piratpartiets politik? Jo, entreprenörer är nyskapare, människor som ser möjligheter med det nya – vare sig det handlar om ny teknik, nya trender eller nya förutsättningar av vilket slag det vara må. Entreprenörer måste nästan alltid slåss mot dem som vill bevara det gamla, dvs dem som blivit rika på det som funnits hittills. Och dessa personer och företag har därmed haft makt att sätta käppar i hjulen för utvecklingen.

Men … historiskt sett har entreprenörerna alltid vunnit i längden. Det måste ju bli så. Det var så när tryckpressen uppfanns. Och när bilen kom. Och kassettbandspelarna. Och videobandspelarna. För att ta några uppenbara exempel. De hotbilder som målades upp visade sig alltid vara överdrivna eller direkt osanna.

Entreprenörerna är de kreativa igångsättarna. Det ligger i deras natur att hitta nya vägar. Det där talar direkt till mitt hjärta. Kreativitet, livskraft, glädje och andlighet har för mig alltid varit olika aspekter av samma grundläggande fenomen. Det kommer ur vårt inre, och det går inte att stoppa!

Det är bara Piratpartiet av de existerande politiska partierna som har förstått det här och tagit det på allvar. Och det är därför som jag engagerat mig i Piratpartiet och nu är riksdagskandidat. Vi arbetar med tre kärnfrågor: integritet, kultur och kunskap. Personlig integritet, fri kultur och fri kunskap. Detta är något av hörnstenarna i det mänskliga samhället. Om vi hela tiden ska bevaka och övervaka varandra, begränsa varandra och sätta upp begränsningar för vem som får veta vad eller vem som får använda sig av viss kunskap, då kväver vi både varandra och hela samhället.

I Sveriges riksdag är det f n egentligen bara två partier som kan kosta på sig att ha politiska mål för hela spektret av samhällsfrågor: fördelningsfrågor, beskattning, arbetsmarknad, utbildning, sjukvård, segregation/integration, försvar, utrikespolitik, osv, osv. Resten är småpartier, som låtsas kunna erbjuda en heltäckande politik. OBS: De låtsas! För när det verkligen gäller, och de blir tillfrågade om att kanske ingå i koalition med något av de stora partierna, är de genast beredda att kompromissa bort nästan vad som helst, kanske 90 procent, av det de utlovat i valrörelsen. Problemet är bara att du inte vet vilka 90 procent de kommer att släppa.

Piratpartiet kompromissar inte om sina grundfrågor: integritet, kultur och kunskap. Men dessa frågor har betydelse inom snart sagt alla samhällsområden. Och de har definitivt betydelse för hur vi ens kan diskutera eller göra förändringar inom något område. Därför ska du rösta på Piratpartiet! Men … kanske du säger nu … ”om jag röstar på PP i valet, så kanske de stödjer socialdemokraterna därför att sossarna lovar att stödja PP i deras frågor. Och då får vi ju en vänsterregering! Jag vill att vi ska ett borgerligt styre!” Det kan förstås bli tvärtom också. Och det vet varken du eller vi före valet.

Med nästan alla andra partier köper du grisen i säcken. Du vet egentligen inte vad du får i slutänden. Med Piratpartiet vet du vad du får. Du får representanter i riksdagen som verkar för att du ska förbli en fri människa, som kan kommunicera fritt och ha tillgång till mänsklighetens samlade kultur och kunskap. Detta är de avgörande frågorna.

När det gäller andra politiska sakfrågor, har jag en fråga till dig. Handen på hjärtat: har du märkt några verkligt avgörande skillnader mellan borgerlig allians och den rödgröna oppositionen? Jag har det inte! Men de verkar rörande överens om att betrakta alla svenska medborgare som brottslingar. Du ska helt enkelt tiga och göra som överhögheten säger åt dig! Annars kan de ju alltid dra till med att ”du verkar lite torr i munnen … och dessutom är du ovanligt lugn … du ska nog följa med till polisstationen och bli drogtestad – om vi hinner det idag ...

Så ser det ut i Sverige i dag. Men … som jag brukar säga: Det finns HOPP! Det går att vända utvecklingen. Och det finns flera saker man kan göra. En av dessa är att rösta på Piratpartiet i höst.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


lördag 20 februari 2010

Det finns HOPP – trots allt!

Jag läser allt mer på nätet om poliserna som trakasserade journalisten Jesper Nilsson på Hornstulls T-banestation. Det där har svällt ut till enorma proportioner. Det handlar om polisens vidsträckta befogenheter att egentligen helt godtyckligt ingripa mot någon. I det här fallet tog Jesper Nilsson bilder av poliserna samt videofilmade dem.

Sedan hotade de honom med att ta in honom som misstänkt för att vara narkotikapåverkad, om han inte raderade bilderna. Detta hot är förstås olagligt. Antingen är han misstänkt, eller så är han inte misstänkt. Bilderna har inget med det att göra.

Jesper raderade bilderna och filmen (och släpptes), men precis som i en dator fanns ju alltihopa kvar i något slags ”papperskorg” och han lyckades efteråt att återskapa det mesta med hjälp av teknisk expertis. Sedan publicerade han det på sin blogg, och därifrån spreds händelsen som en löpeld över internet. Alla de stora tidningarna hade med nyheten.

Det som är intressant är ju att om datalagringsdirektivet införs som lag och uppgifterna görs tillgängliga för poliser av det här slaget, kan i princip vem som helst bli frihetsberövad för vad som helst! Därför behövs Piratpartiet som är ensamma om att vilja stoppa detta.

Ur ett annat perspektiv är det oerhört intressant att allt nu kommer fram i ljuset! Det går inte längre att komma undan med övergrepp av olika slag. Och detta gäller alla! Vare sig poliser eller kriminella (jag höll på att skriva ”andra kriminella”) kan begå brott och inte bli upptäckta. Det här ligger på något sätt i tiden.

Hur kan det vara möjligt och hur går det ihop med skyddet för den personliga integriteten? Jo, det handlar om att den som begår brott blir upptäckt – men inte som ett resultat av en intensiv massövervakning, där oskyldiga människor måste visa upp sitt privatliv för offentligheten och där maktgalna människor kan missbruka den information de fått. I stället kommer brotten och oegentligheterna fram i ljuset därför att varje individ får större insyn i vad som sker runt omkring dem. Och när det finns skälig misstanke om något fel, blir andra motiverade att hjälpa till så att det hela avslöjas.

Alltså: I dag finns tekniken, kommunikationsmöjligheterna och passionen att hjälpa varandra. Det sista är inte minst viktigt. Passionen att hjälpa till kommer ur ett slags rättspatos, och det handlar då om människors känsla för vad som är rätt. Det är inte landets lagar som avgör vad som är rätt. Det är känslan för vad som är rätt som bör avgöra vad vi får för lagar. Därför är lagstiftningen en fortlöpande process, och vår lagstiftande församling (riksdagen) måste kunna känna av människors känsla för vad som är rätt.

Därmed kommer jag över på det omdiskuterade ämnet fildelning via nätet. Uppenbarligen är det en mycket stor del av Sveriges (och andra länders) befolkning som tycker att det är rätt att dela med sig till varandra av kultur och kunskap via nätet. Och inom Piratpartiet är vi lyhörda för detta. Tyvärr har det varit näst intill omöjligt att få betala för fildelning, även om en stor andel av fildelarna gärna skulle betala en rimlig slant för det.

Det håller emellertid långsamt på att växa fram nya möjligheter, för givetvis ska kreatörer kunna försörja sig på sin verksamhet. Piratpartiet har hela tiden ansett att det är självklart. Och dessa nya möjligheter kan se ut på olika sätt. Det kan bl.a. bestå i betaltjänster, typ Spotify, frivilliga betalningar för att ladda ner (vilket provats med framgång) , konsertintäkter som möjliggjorts genom att fri nedladdning fungerat som PR, mikrobetalningar typ Flattr, och mycket annat som ännu återstår att upptäcka.

Det är också viktigt att ha fri tillgång till kultur som av olika anledningar är udda eller där upphovsmännen inte längre är i livet eller där det inte är lönsamt för någon att marknadsföra det hela. Det kan handla om filmer som producerats för kanske tjugo år sedan eller mer. Om all tillgång ska styras av kommersiella intressen, kommer sådana verk inte att vara åtkomliga.

Något som emellertid inte fungerar i det långa loppet är att benhårt hålla fast vid ett föråldrat system, som inte har förankring i vanliga människors rättsmedvetande – samt att införa övervakning och gestapoliknande sanktionsmöjligheter. Det enda det leder till är en kraftigt ökad alienation mellan myndigheter och befolkning. Man uppfattar myndigheterna inte som folkets representanter utan som agenter för storföretagen. Polisen blir till de vanliga människornas fiender – i stället för att vara deras beskyddare.

Jag tror på en självsanering både inom polisen och på kulturens område. Men vi kan underlätta denna självsanering genom att avstå från lagar som utgår från att alla medborgare är potentiella brottslingar – om tillfälle ges. Därför vill Piratpartiet att Sverige ska avstå från att införa datalagringsdirektivet från EU. Vi vill dessutom att FRA-lagen ska skrotas – och när vi ändå håller på – att FRA som institution läggs ner helt och hållet. De har tjänat ut sitt syfte och helt enkelt förverkat sitt förtroende.

Uppenbarligen är det också lämpligt att se över polisens befogenheter att ingripa mot oskyldiga medborgare. Ska det verkligen vara ett lagbrott i sig att vara narkotikapåverkad? Varför är det i så fall fullt lagligt att vara alkoholpåverkad? Eller att röka tobak?

Även om många människor av olika anledningar blivit så desperata att de är självdestruktiva, bör inte detta tas som anledning till att förnedra dem ytterligare. Och vi bör inte underlätta för (och uppmuntra?) polisen, samhällets tjänare, att sparka på dem som bokstavligt talat redan ligger. Framför allt ska vi inte uppmuntra dem att använda dessa maktmedel för egna syften.

Detta är oerhört viktigt i dessa tider!
Det är bara Piratpartiet bland de politiska partierna som tillvaratar dina intressen i det här.
Men … det finns HOPP! Rösta på Piratpartiet i höstens riksdagsval, om du vill få en förändring. Hela din framtid beror på detta: jobb, ekonomi, trygghet i samhället … allt detta beror på om vi ö.h.t. kan lita på att myndigheterna är på vår sida och hjälper oss in i den nya tid som väntar.

Så rösta på Piratpartiet! Bor du i Sveriges ”mitt” (Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län), kan du dessutom kryssa för mitt namn på Piratpartiets valsedel och på så sätt öka chansen för att just jag kan tillvarata dina intressen på bästa sätt.

Tack!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 9 februari 2010

Humor, intelligens och klarsyn!

I dag är det en mycket speciell person som fyller 50 år, Christian Engström, EU-parlamentariker från Piratpartiet. Själv har jag ännu inte haft nöjet att träffa dig Christian personligen, men jag har ändå fått en ganska god uppfattning om varför du är en sådan populär person. ☺

Jag tror nästan att vår enda direkta kontakt har bestått i att du en gång kommenterade min blogg, när jag försökte sammanfatta vad Piratpartiet stod för. Men jag har på distans kunnat konstatera att du under din relativt korta tid i EU-parlamentet redan har gjort mycket nytta. Vem vet hur det skulle ha sett ut med telekompaket och annat, om du inte varit där och drivit frågorna om personlig integritet?

Emellanåt har du också dykt upp i någon skypechatt, och du har alltid varit både humoristisk, intelligent och klarsynt. Det uppskattar jag. Och att du över huvud taget tar dig TID att chatta lite med gamla partikompisar. Jag förstår ju att EU-jobbet innebär att ha många bollar i luften och stor förmåga till s k multitasking. Något som du uppenbarligen klarar galant.

Så jag instämmer i kören av gratulanter i dag och önskar dig både en fantastisk 50-årsdag och många fortsatta framgångar inom politiken.

Någon framkastade att det skulle göra underverk för valkampanjen i år, om du hade tid att göra en snabb turné i Sverige inför riksdagsvalet. Men annars får väl vi övriga låta oss inspireras av ditt sätt att jobba och därmed lägga på en hel rad av extra kol i vårt valarbete?

Varmt grattis och med förhoppning att vi ska lära känna varandra mer framöver!
Curt

PS. Varmt tack för övrigt till alla som gratulerade mig på min födelsedag den 8 februari!

Jag "råkar" veta att det är många andra som idag också vill gratulera dig, t ex:
Rick Falkvinge, Anna Troberg, Mikael Nilsson, Emma, Richie, JRL och många, många andra


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 4 februari 2010

Vad betyder ”stjäla” på NYSPRÅK?

Inom Piratpartiet finns det gott om duktiga bloggare. I går fick ”Farmor Gun i Norrtälje” Stora Bloggpriset inom kategorin ”Politik och Samhälle”. Förra året var det en annan piratpartist, ”Opassande Emma” som fick samma pris. Jag räknar mig inte riktigt i samma kategori som dem. Mina blogginlägg kommer ganska glest, mest när det rinner över, antingen av inspiration eller (alltsom oftast) av indignation!

Det finns sisådär 157 bloggare inom PP, enligt Politometern och ett antal av dem diskuterar varje dag med varandra om vad de ska blogga om. PP jobbar f.n. hårt för att göra människor uppmärksamma på en trend i samhället som innebär att alla blir mer övervakade och kontrollerade. Vi inom PP vill att människans personliga integritet ska respekteras. Vi vill att människor ska kunna kommunicera fritt med varandra och dra nytta av de fullständigt enorma möjligheter som nu erbjuds oss genom att internet finns.

Jo visst, är det inte självklart att det är så vi alla vill ha det? Nej, faktum är att det varenda dag på året finns nya anledningar för piratpartibloggare att påtala övergrepp från ett framväxande ”storebrorssamhälle”. Det är därför PP-bloggarna troligen är betydligt mer aktiva än några andra partiers bloggare.

Det är först helt nyligen som jag själv på allvar har fått upp ögonen för hur illa det faktiskt är! Vi håller verkligen på att få ett storebrorssamhälle. Detta är ingen överdrift!!! I går läste jag om hur tullen samarbetar med storföretagen så att dessa kan väcka åtal mot folk som köpt piratkopierade kläder utomlands. Jag visste inte ens att detta var förbjudet! Höga skadestånd ska de ha. Jag trodde det var tillverkarna som skulle straffas! Det är ju de som har brutit mot varumärkesskyddet. Den som köper varorna ska väl inte göras ansvarig för att avgöra om en produkt är ”äkta” eller inte.

Det här är skrämmande! Den enskilda människan blir rättslös. Precis som i fallet med IPRED-lagen kan storföretag (som fått långtgående polisiära befogenheter) stämma enskilda personer, där någon i hushållet köpt eller laddat hem en kopia. Även om man är oskyldig, har man ingen chans att få rätt. Om inte annat krävs skyhöga rättegångskostnader och advokatarvoden för att bevisa sin oskuld. Alternativet är ofta att ”göra upp i godo”, dvs att betala några tiotusentals kronor. I andra sammanhang kallas detta för utpressning. I Chicago på 1930-talet hette det ”beskyddarverksamhet”. (”Betala, annars kan det hända att din butik blir bombad eller råkar ut för en brand”)

Vart är vi på väg? En professor vid Harvard Business School säger att vi har skapat ”ett välfärdssamhälle för storföretag”. Men inte för den enskilda människan. Vi behöver en helt ny sorts ekonomi. Detta visar på samma sak som ovan. Samhället prioriterar storföretagens vinster på bekostnad av människornas väl och ve. Det borde vara tvärtom!

När det gäller fildelning har de stora mediaföretagen hävdat att de värnar om artisternas intressen. Det är ofta inte sant. De värnar om sina egna (redan skyhöga) vinster. Artisterna har i många fall insett att de klarar sig bättre utan storföretagen. I andra fall har de blivit livegna genom kontrakt som de tvingats skriva på. I ytterligare andra fall har de låtit sig luras och tror verkligen att storföretagen ska hjälpa dem. Men mediaföretagen satsar bara på de presumptiva guldkalvarna. Övriga artister lämnar man därhän.

I Svenska Dagbladet kunde man i går läsa om att det pågick en polisrazzia mot fildelare.

Ifpi är mediaföretagens intresseorganisation och deras VD Lars Gustafsson tycker det är bra om det sker fler tillslag. Enligt SvD säger han: Vi fortsätter att samla bevis och anmäla. Det är en del av vår antipiratverksamhet att bevaka den illegala marknaden. Vi vill skydda rättighetshavare, det vill säga artister, upphovsmän, musiker och skivbolag från att människor stjäl deras musik på internet.

(Understrykningarna är mina).

Jag tar mig för pannan och jag finner bara ett ord: Patetiskt! Vad får artisterna när det fildelas? Svar: MER! (i de flesta fall). Vad får mediaföretagen när det fildelas? Mindre. Så bespara oss psalmerna om att ”vi vill skydda artisterna”!

För övrigt: Vem är det som stjäl musiken? Och när artisterna har blivit av med musiken, kanske ändå att de minns den så att den kan återskapas? Eller är den borta för alltid? Jaså, den försvann aldrig! Men då har den inte blivit stulen då?

Det vi ser exempel på här är det som i romanen ”1984” av George Orwell kallas för ”nyspråk”. Man omdefinierar ordens innebörd och använder dem för att hjärntvätta människor. Det verkar alltså som att ”stjäla” i den här nya betydelsen är detsamma som vi tidigare skulle ha kallat för ”lånat” eller kanske till och med ”uppmärksammat”.

Fildelning är inte stöld så som vi vanliga människor uppfattar ordet. Fildelning liknar i själva verket väldigt mycket ”bildelning” - något som Joshen skrev om julas. När jag lånar grannens bil i stället för att köpa en ny bil, stjäl jag då från bilföretagen? Och om alla lånar bilar av varandra, hur ska då Volvo och SAAB får betaaaalt? Kanske är det därför de har sådana problem?

Nej, i själva verket kan både fildelning och bildelning vara gynnsamt för samhällsekonomin. Den som lånar bil av grannen, gör inte det i stället för att köpa en ny bil. Det senare är i detta fall över huvud taget inte något alternativ. Alternativet är i stället att avstå från att åka. Och därmed minskar möjligheterna att röra sig fritt i samhället och köpa eller konsumera det man faktiskt har råd med.

På samma sätt är det med fildelningen. Alternativet är oftast inte att köpa en cd eller dvd. Alternativet är att avstå från musik och film. Kanske inte helt, men i stor utsträckning. Artisterna tjänar enligt många undersökningar på fildelningen både genom ökade konsertintäkter och med stor sannolikhet även (faktiskt) genom ökad skivförsäljning. Fildelaren köper i efterhand skivan eller talar väl om den, så att andra köper.

Det är viktigt att vi uppmärksammar vad det är som pågår nu i samhället. Jag hade själv inte i min vildaste fantasi kunnat tro att vi faktiskt håller på att skapa ett 1984-samhälle, där medborgarna är totalt kontrollerade av staten. Ingen av oss vill ha det så. Därför måste vi börja gå i en annan riktning.

Det är bara Piratpartiet som tar dessa frågor på fullt allvar. Du kan hjälpa till att vända utvecklingen! Rösta på Piratpartiet i valet den 19 september 2010! Jag kommer att göra det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


fredag 22 januari 2010

En kreativ pirats frustration

Jag var uppe i fyra timmar i natt. Vaknade vid ett och kunde inte somna om. Jag kände mig rastlös och … tja … nästan ångestfylld.

Mitt i filmen i går, ringde min mobil. Det var Andreas Larsson som meddelade att styrelsen i Piratpartiet haft ett extrainsatt möte, där de bestämt att möblera om i mittlistan, dvs den valsedel som gäller för Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län. Därmed hamnade Andreas på plats fyra och jag på plats sex. Vilket i sin tur innebär att han kommer in i riksdagen redan vid 4,1% och att jag kommer in vid ca 7%.

Det är trots allt inte helt omöjligt att PP får 7% i valet – väldigt, väldigt osannolikt, men inte omöjligt. Vi fick trots allt 7,1% i EU-valet. Och det här förpliktigar på något sätt till att verkligen jobba för att det ska ske något liknande i riksdagsvalet.

Direkt efter att Andreas ringt, blev jag jätteglad, så här glad:


Sedan började jag tänka. Vill jag det här? Är det värt det enorma jobb som det kräver – både före och efter? Är det något annat i mitt liv som är viktigare? Eller är det här mitt livs chans att kunna förverkliga mer av det jag vill uppnå för mänskligheten?

Tyvärr måste jag erkänna att jag under det s k primärvalet, dvs det interna provval då riksdagskandidaterna vaskades fram, inte gav järnet. Jag skulle ha kunnat göra så mycket mer. Till att börja med gick jag in för att bekanta mig så mycket som möjligt med så många piratkollegor som möjligt. Men sedan orkade jag liksom inte längre.

Mycket (det mesta) av den interna kommunikationen inom Piratpartiet äger rum i olika chatkanaler på Skype. Det finns också debatt på PP:s interna forum. Det finns ett otal skypekanaler igång. Dels har de fem olika distrikten minst var sin kanal – om inte två. Sedan finns det rikstäckande kanaler för alla möjliga syften.

Jag tror att Piratpartiet skiljer sig från de flesta andra genom att aktiva medlemmar inte bara diskuterar politik i de här kanalerna. Faktum är att den överväldigande större delen av kommunikationen är vad man skulle kunna kalla ”skitsnack” eller ett lättsamt sätt att umgås med varandra och bli vänner.

Problemet är bara det att den viktiga informationen fullkomligt drunknar i det lättsamma snacket. I december förra året kände jag mig så stressad av att ständigt mötas av s k backlogg på kanske 1000 inlägg i varje kanal, så fort jag loggade in. Jag trodde att jag måste sitta och läsa igenom allt det där, men det bara tärde på mig.

Sedan tröttnade jag så kapitalt på allt det ytliga skämtandet, som aldrig tycktes ta slut eller övergå i allvarligt menade samtal. Så jag hoppade av från de stora kanalerna och stannade bara kvar i norra distriktet.

Jag inser efteråt att jag därmed blev rätt så ”osynlig” under en viktig tid då jag hade behövt vara synlig för att få ett bra resultat i primärvalet. Men just då var det som att jag inte brydde mig om det. Jag orkade inte. Jag gav tusan i om jag skulle få ett bra valresultat eller inte. Jag tänkte att det kanske var lika bra att tyst försvinna ut i kulisserna.

Därför blev jag rätt så tagen på sängen när jag fick veta att jag ändå låg så bra till i valet. Det är uppenbarligen rätt många människor som under min relativt korta tid i partiet (mindre än ett år) har fått förtroende för mig. Sex personer hade t.o.m. satt mig allra högst på sin röstsedel, där det kunde stå upp till 22 namn. Och då kommer saken i ett annat läge …

Jag inser att jag har väckt förhoppningar och att människor litar på mig. De känner sig övertygade om att jag kan bidra på ett betydelsefullt sätt. Nu känner jag att jag inte kan svika dem. Och det känns faktiskt bra ända in i hjärteroten när jag bestämmer mig för att göra allt för att leva upp till det förtroendet. Jag gick ju trots allt in i det här med egna förhoppningar om vad jag skulle kunna göra.

Jag har flera gånger tidigare framhållit att mina starka sidor inte innefattar att debattera med motståndare och såga dem jäms med fotknölarna med hjälp av logiska argument. Dels är det inte min stil, dels tror jag det är kontraproduktivt. Motsättningarna ökar och de som sitter fast i missuppfattningar om vad som leder till frihet för människorna, biter sig fast ännu hårdare i det de hävdade från början. Politiken blir till ett maktspel, både mellan partierna och internt inom partierna.

Det är just det där jag vill arbeta med att lösa upp. Min starka sida är den mänskliga aspekten, den (ofta lågt värderade) känslomässiga aspekten. Jag solidariserar mig med (och tillhör själv i viss mån) dem som skapar litteratur, konst och musik. Jag vet att det finns mycket frustration bland människor som sysslar med kreativitet, dels i själva skapelseprocessen, dels i hur man når sin publik och får åtminstone så pass bra betalt att man kan fortsätta skapa. Mediaföretagen utgör för dem både domare, distributörer och fördyrande mellanhänder. Allt fler upptäcker emellertid att de kanske kan nå ut bättre på egen hand.

Det jag vill åstadkomma i riksdagen är alltså att skapa ömsesidig förståelse för hur alla kan få sina behov tillfredsställda i dessa tider av snabb förändring. Samt att vi måste visa respekt för alla inblandade - samt inte minst för dem som inte är inblandade!

Det sker faktiskt snabba förändringar, inte bara på det tekniska området utan även i människors inre – i deras sätt att förhålla sig till varandra, lita på varandra, frivilligt dela med sig till varandra, att se på varandra som en enda stor familj. Detta sker just nu – samtidigt som det motarbetas intensivt av krafter som vill hålla fast vid det gamla och som är rädda för att det nya bara ska leda till kaos.

Därför är det en stor utmaning att ta sig an uppgiften att jämna vägen för det nya att komma in, och jag ser att jag kanske har en viktig roll i det. Det känns lättare att ta på mig den, när jag vet att åtminstone vissa av de övriga som ingår i Piratpartiets tilltänkta riksdagsgrupp, tänker på ett liknande sätt som jag själv. Jag tänker framför allt på Carl Johan Rehbinder och Hanna Dönsberg. Men det finns kanske fler? Jag ser fram emot att vi lär känna varandra mer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
 
Loading...
Reggad på Commo.se