fredag 22 januari 2010

En kreativ pirats frustration

Jag var uppe i fyra timmar i natt. Vaknade vid ett och kunde inte somna om. Jag kände mig rastlös och … tja … nästan ångestfylld.

Mitt i filmen i går, ringde min mobil. Det var Andreas Larsson som meddelade att styrelsen i Piratpartiet haft ett extrainsatt möte, där de bestämt att möblera om i mittlistan, dvs den valsedel som gäller för Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län. Därmed hamnade Andreas på plats fyra och jag på plats sex. Vilket i sin tur innebär att han kommer in i riksdagen redan vid 4,1% och att jag kommer in vid ca 7%.

Det är trots allt inte helt omöjligt att PP får 7% i valet – väldigt, väldigt osannolikt, men inte omöjligt. Vi fick trots allt 7,1% i EU-valet. Och det här förpliktigar på något sätt till att verkligen jobba för att det ska ske något liknande i riksdagsvalet.

Direkt efter att Andreas ringt, blev jag jätteglad, så här glad:


Sedan började jag tänka. Vill jag det här? Är det värt det enorma jobb som det kräver – både före och efter? Är det något annat i mitt liv som är viktigare? Eller är det här mitt livs chans att kunna förverkliga mer av det jag vill uppnå för mänskligheten?

Tyvärr måste jag erkänna att jag under det s k primärvalet, dvs det interna provval då riksdagskandidaterna vaskades fram, inte gav järnet. Jag skulle ha kunnat göra så mycket mer. Till att börja med gick jag in för att bekanta mig så mycket som möjligt med så många piratkollegor som möjligt. Men sedan orkade jag liksom inte längre.

Mycket (det mesta) av den interna kommunikationen inom Piratpartiet äger rum i olika chatkanaler på Skype. Det finns också debatt på PP:s interna forum. Det finns ett otal skypekanaler igång. Dels har de fem olika distrikten minst var sin kanal – om inte två. Sedan finns det rikstäckande kanaler för alla möjliga syften.

Jag tror att Piratpartiet skiljer sig från de flesta andra genom att aktiva medlemmar inte bara diskuterar politik i de här kanalerna. Faktum är att den överväldigande större delen av kommunikationen är vad man skulle kunna kalla ”skitsnack” eller ett lättsamt sätt att umgås med varandra och bli vänner.

Problemet är bara det att den viktiga informationen fullkomligt drunknar i det lättsamma snacket. I december förra året kände jag mig så stressad av att ständigt mötas av s k backlogg på kanske 1000 inlägg i varje kanal, så fort jag loggade in. Jag trodde att jag måste sitta och läsa igenom allt det där, men det bara tärde på mig.

Sedan tröttnade jag så kapitalt på allt det ytliga skämtandet, som aldrig tycktes ta slut eller övergå i allvarligt menade samtal. Så jag hoppade av från de stora kanalerna och stannade bara kvar i norra distriktet.

Jag inser efteråt att jag därmed blev rätt så ”osynlig” under en viktig tid då jag hade behövt vara synlig för att få ett bra resultat i primärvalet. Men just då var det som att jag inte brydde mig om det. Jag orkade inte. Jag gav tusan i om jag skulle få ett bra valresultat eller inte. Jag tänkte att det kanske var lika bra att tyst försvinna ut i kulisserna.

Därför blev jag rätt så tagen på sängen när jag fick veta att jag ändå låg så bra till i valet. Det är uppenbarligen rätt många människor som under min relativt korta tid i partiet (mindre än ett år) har fått förtroende för mig. Sex personer hade t.o.m. satt mig allra högst på sin röstsedel, där det kunde stå upp till 22 namn. Och då kommer saken i ett annat läge …

Jag inser att jag har väckt förhoppningar och att människor litar på mig. De känner sig övertygade om att jag kan bidra på ett betydelsefullt sätt. Nu känner jag att jag inte kan svika dem. Och det känns faktiskt bra ända in i hjärteroten när jag bestämmer mig för att göra allt för att leva upp till det förtroendet. Jag gick ju trots allt in i det här med egna förhoppningar om vad jag skulle kunna göra.

Jag har flera gånger tidigare framhållit att mina starka sidor inte innefattar att debattera med motståndare och såga dem jäms med fotknölarna med hjälp av logiska argument. Dels är det inte min stil, dels tror jag det är kontraproduktivt. Motsättningarna ökar och de som sitter fast i missuppfattningar om vad som leder till frihet för människorna, biter sig fast ännu hårdare i det de hävdade från början. Politiken blir till ett maktspel, både mellan partierna och internt inom partierna.

Det är just det där jag vill arbeta med att lösa upp. Min starka sida är den mänskliga aspekten, den (ofta lågt värderade) känslomässiga aspekten. Jag solidariserar mig med (och tillhör själv i viss mån) dem som skapar litteratur, konst och musik. Jag vet att det finns mycket frustration bland människor som sysslar med kreativitet, dels i själva skapelseprocessen, dels i hur man når sin publik och får åtminstone så pass bra betalt att man kan fortsätta skapa. Mediaföretagen utgör för dem både domare, distributörer och fördyrande mellanhänder. Allt fler upptäcker emellertid att de kanske kan nå ut bättre på egen hand.

Det jag vill åstadkomma i riksdagen är alltså att skapa ömsesidig förståelse för hur alla kan få sina behov tillfredsställda i dessa tider av snabb förändring. Samt att vi måste visa respekt för alla inblandade - samt inte minst för dem som inte är inblandade!

Det sker faktiskt snabba förändringar, inte bara på det tekniska området utan även i människors inre – i deras sätt att förhålla sig till varandra, lita på varandra, frivilligt dela med sig till varandra, att se på varandra som en enda stor familj. Detta sker just nu – samtidigt som det motarbetas intensivt av krafter som vill hålla fast vid det gamla och som är rädda för att det nya bara ska leda till kaos.

Därför är det en stor utmaning att ta sig an uppgiften att jämna vägen för det nya att komma in, och jag ser att jag kanske har en viktig roll i det. Det känns lättare att ta på mig den, när jag vet att åtminstone vissa av de övriga som ingår i Piratpartiets tilltänkta riksdagsgrupp, tänker på ett liknande sätt som jag själv. Jag tänker framför allt på Carl Johan Rehbinder och Hanna Dönsberg. Men det finns kanske fler? Jag ser fram emot att vi lär känna varandra mer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
 
Loading...
Reggad på Commo.se