Curts tankar

Hur vi räddar mänskligheten ...

2010-10-02T01:23:00.000-07:00

I går kväll såg jag filmen ”HOME”. Den var vacker, den var intressant och den var skrämmande. Man får känslan av att människan är som ett virus (som det sas i någon av Matrixfilmerna). Vi har liksom förbrukat alla resurser utan hänsyn till balans eller långsiktigt överlevande. Och vi har flyttat oss från plats till plats på jorden, förökat oss helt ohämmat och konsumerat, konsumerat, konsumerat.

Vi har gjort oss beroende av petroleum trots att detta är en icke-förnyelsebar resurs – som alltså oundvikligen tar slut. Vi har påverkat klimatet långsiktigt och irreparabelt. Vi sågar bokstavligen talat av den gren vi sitter på. Oljekatastrofen i Mexikanska Golfen är ett av många exempel som i sin tur medför drastiska och negativa förändringar.

Samtidigt blir snedfördelningen av resurser allt mer uttalad. Endast 2% av jordens befolkning äger 50% av våra samlade tillgångar. Även i västvärlden lever en betydande andel människor under den så kallade fattigdomsgränsen.

Inga politiska beslut verkar kunna hejda den här utvecklingen, långt mindre vända den i en positiv riktning. Ändå … slutar filmen med en gnista av hopp. Det finns positiva tecken. Man nämner t ex ”mikrolånen” som kan hjälpa fattiga familjer att få ekonomisk balans och tillväxt. Men allt sådant kommer i form av privata initiativ utan vinstintresse. Det handlar i grunden om att enskilda individer med en del pengar och kreativitet (samt en helhetssyn) ser till att förverkliga idéer som är till glädje för mänskligheten. De har till fullo insett principen om ”sharing is caring”.

Vad är det som gör det möjligt för vissa människor att agera i hela mänsklighetens intresse?
De har absolut inget intresse av att ”slåss” mot övermakten för att råda bot på orättvisorna i världen. De vill definitivt inte irritera och provocera. De vill inte debattera. Möjligen vill de informera. Men det viktigaste av allt är att de är orädda.

Att vara orädd är inte detsamma som att vara modig. Oräddhet är att vara klarsynt och kärleksfull. Den orädde tar inte mod till sig och gör saker. Den orädde bara får en ingivelse och förverkligar sina idéer. Den sanna oräddheten är också mycket intelligent – i ett helhetsperspektiv. Det är därför planeten Jorden är i skriande behov av orädda människor!

Jag har sedan 1970-talet arbetat för att göra mig själv och mina medmänniskor mer orädda. Det finns fungerande metoder för detta. Men de har inte gett resultat från den ena dagen till den andra – åtminstone inte i ett globalt perspektiv. Nu börjar emellertid tiden ha kommit när utvecklingen kan gå snabbare. Den måste helt enkelt gå snabbare! För detta är mänsklighetens ödestimma.

Ibland har jag trott att jag skulle kunna komplettera det jag gör genom att även arbeta politiskt. År 2002 var jag riksdagskandidat för partiet ENHET, år 2010 var jag riksdagskandidat för Piratpartiet. ENHET fick 0,01% i valet 2002 och även nu 2010. Piratpartiet fick 0,65% 2010.

Min slutsats av detta är att politik inte är en framkomlig väg för det som måste åstadkommas. Politik bygger på rädsla, framför allt rädsla för att inte överleva. Det handlar där om kortsiktiga frågor, som naturligtvis känns väldigt angelägna: Hur ska jag få en inkomst?

Det mesta tycks landa där. Arbete, vård, skola, omsorg. Ska vi minska skatterna? Ska vi öka pensionerna? Ska papperslösa få fri vård? Hur ska de ”utförsäkrade” överleva? Kommer skolan att ge tillräcklig utbildning för att garantera jobb med inkomster? Och alla slåss för sina egna, privata intressen och skärmar av sig från ”de andra”. Man vill ha ”rättvisa” och säger Varför ska just jag arbeta och slita, medan andra latar sig på min bekostnad?

Så även de som har det ekonomiskt väl förspänt oroar sig för att eventuellt förlora det de har, därför att ”de andra” kommer att ta det ifrån dem. Rädsla, rädsla överallt. Och därmed oförmåga att leva sig in i hur andra människor tänker, känner och upplever sin värld. Men rädslan kan inte lagstiftas bort genom beslut i något parlament.

Min allt övergripande uppgift blir därför att eliminera rädslan i världen.
Jag har olika verktyg för detta och därmed har jag ansvar för att använda dem och inte splittra min uppmärksamhet genom att göra annat, som ändå inte leder till målet. Tack och lov är jag inte ensam om det jag gör, men vi är många som behövs. Och några måste ta initiativ och sätta det hela i rullning. Det är redan på gång. I slutänden kommer ingen att kunna ta åt sig äran och säga ”Det var jag som räddade världen”. Vi kommer att ha gjort det tillsammans.

Några kanske anser att jag är flummig eller en ”foliehatt” men det bjuder jag på. Jag förespråkar emellertid inte någon kamp eller något avslöjande av konspirationer (vare sig av jordisk eller eventuell utomjordisk karaktär). Inte heller kämpar jag mot myndighetsmissbruk eller cyniskt utnyttjande av människor från storföretagens sida. Och jag avstår från detta därför att det är en kamp som inte går att vinna. Det är att slåss mot väderkvarnar, à la Don Quijote.

När rädslan elimineras, träder kärleken, helhetssynen och kreativiteten fram. Och när det sker, löser vi alla problemen tillsammans. Därför att vi alla förstår varandra och vill varandra väl. Det kan låta som en utopi, men jag tror på den därför att det är mänsklighetens hopp. Vårt enda hopp.

Läs även andra bloggares åsikter om Meditation, Oneness, personlig utveckling, Piratpartiet, HOME

Det är skrämmande med all denna rädsla

2010-06-20T03:43:00.000-07:00

Det är inte lätt att vara förlåtande mot alla dessa makthavare (och påtryckare) som vill ha fullständig kontroll över vad vi tänker och vad vi kommunicerar och med vem vi pratar. Allt ska kartläggas och registreras så att misstänkta personer kan bestraffas – helst utan onödig inblandning av rättsväsendet.

Tyvärr: detta är inte en skräckutopi – som romanen 1984 på sin tid. Allt detta, och mer därtill, håller på att verkställas. Och … människorna bryr sig inte. Lite tomma löften om ökade löner och minskad arbetslöshet så är de nöjda. Alla lagar som successivt men mycket målmedvetet skapar ett övervakarsamhälle, där respekten för individernas värde är lika med noll, känns för de flesta väldigt abstrakta och ointressanta.

För min del började det med FRA-lagen och fortsatte med IPRED. Nu kommer datalagringsdirektivet och ACTA. Sedan följer SWIFT-avtalet och Smile29. Piratpartiet har sedan förra året representanter i EU-parlamentet och har lyckats bromsa/modifiera/stoppa en del av vansinnigheterna, men det är en ångvält som kan verka omöjlig att övervinna i längden.

Jag kan känna mig maktlös. Och jag är inte ensam om det (vilket ändå är en tröst). Läs vad Emma skrev igår. Och framför allt, läs Queriems dystra framtidsvision – i form av ett tänkt nyhetsbrev inom Piratpartiet den 18 juni år 2018.

Många lever nog fortfarande i illusionen att Piratpartiet är (om det fortfarande finns!?) ett slags ”Kalleanka-parti” som bildades bara för att propagera för gratis fildelning. En spexgrej, lite som Ny Demokrati. ”Ni vill ju bara ha allt gratis och tycker inte att artisterna ska få betalt. Det är STÖLD!” Inget kan vara mer felaktigt. Piratpartiet är i själva verket det enda parti som på allvar kämpar för grundläggande mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, personlig integritet. Och Piratpartiet vill ha ett fritt utbyte av kultur och kunskap.

Eftersom informationssamhället hela tiden utvecklas, ställer detta krav på nya former av ersättning och distribution. Och det finns nya former, något som både författare, artister, filmskapare och programproducenter har upptäckt och använder. Men det kräver också stora förändringar för mediaföretag och exempelvis bokförlag. Förändringar kan vara smärtsamma och har man ekonomisk makt, försöker man i det längsta att bromsa förändringarna.

Tyvärr har det där gått för långt – alldeles för långt. Och det är lätt att känna att det är en hopplös kamp vi för. På ett sätt är den faktiskt hopplös. För det är en kamp mot rädslan. Försök t ex att resonera logiskt med någon som är paniskt rädd för spindlar. Inga argument i världen hjälper då.

Det saknas inte argument. Och den som kan tänka något så när klart, ser vansinnet som pågår. Det är ett vansinne som bottnar i skräck. Så om vi inte kan argumentera med vansinnet, vad gör vi?

Jag är riksdagskandidat för Piratpartiet och jag tror fortfarande både att vi kan komma in i riksdagen och att det har betydelse för utvecklingen om vi finns där. Men … jag personligen kommer inte längre att argumentera för Piratpartiets sak. Jag väljer att arbeta i det tysta – på en mer grundläggande nivå. Jag väljer också att vara mycket selektiv med att berätta om vad jag gör. För även om jag efter många decenniers erfarenheter är övertygad om värdet i det jag kan bidra med, går det alltså inte att argumentera om detta heller! :P

Hur som helst, rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet den 19 september 2010. Det är i alla fall ETT strå som vi alla kan dra till stacken. Och ”många strån små blir en stor stack!”

Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen, IPRED, Meditation, Oneness, personlig integritet, personlig utveckling, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010,

Rädslans tyranni och generösa pirater

2010-06-10T08:01:00.000-07:00

De allra flesta människor tror att världen kommer att fortsätta ungefär som förut, och att det inte kommer att hända något revolutionerande i år – eller nästa år, eller året därefter. Det ser ut som att politikerna och affärsmännen planerar för framtiden som om allt skulle löpa på som vanligt. Man investerar och sätter igång projekt som ska vara klara år 2015 eller rent av år 2020.

Men … sanningen är att det pågår något mycket omvälvande i världen.
Det går egentligen inte att förneka. Jo, man kan förneka det – om man befinner sig i ett sovande tillstånd. Och den överväldigande majoriteten av världens befolkning sover. De är liknöjda. De är som zombies. Regeringen kan göra i princip vad den vill (eller rättare sagt: vad makteliten inom näringslivet vill), men folk bryr sig inte.

För folk i allmänhet är det bara viktigt vilken låt som vinner i Melodifestivalen. Eller vilket ishockeylag som vinner elitserien. Eller hur det går för de svenska ishockeyspelarna i utlandet. Möjligen kan det vara intressant vad kronprinsessan Victoria har för sig. Det mesta styrs av vad som visas på TV. Människorna lever för och med de TV-program de tittar på.

Visst kan det finnas andra ”tidsfördriv” också, men de är just tidsfördriv och inget annat. Det är sådant som distraherar folk från att lägga märke till och bry sig om allvarliga fenomen i samhället. De reagerar inte när de blir fråntagna sina rättigheter att ha ett privatliv. De bryr sig inte om att alla som har en avvikande åsikt, kommer att riskera att bli tagna av polisen.

De programmeras att acceptera (och till och med jubla över) att ”fildelning” bestraffas mångdubbelt hårdare än våldtäkt på minderåriga. I det här samhället finns det inget brott som är mer avskyvärt än att hota storföretagens enorma vinster – om än teoretiskt eller marginellt.

Nya kränkande lagar införs på löpande band – alltid med hänvisning till att man vill skydda någon liten, utsatt grupp. Detta är emellertid svepskäl. Kreatörer förlorar oftast inga pengar på fildelningsfenomenet – tvärtom. Barn som utsatts för kränkande sexuella övergrepp skyddas inte av att familjefäder förbjuds titta i sina egna familjealbum på sina egna badande barn. Och just sådana lagar har redan införts!

Så vem är det som vill behandla vanliga människor på detta sätt?
Uppenbarligen finns det en maktelit inom näringslivet som får politikerna att dansa efter sin pipa. I dag läste jag en del ”inside information” om Bilderberggruppen. Det verkar rätt uppenbart att man där har en mycket cynisk syn på mänskligheten. De som ingår där tillhör toppskiktet när det gäller ekonomisk makt, och deras enda ledstjärna verka vara att öka denna makt.

Resten av mänskligheten betraktas inte som några riktiga människor. Deras enda funktion är att skapa mer välstånd åt eliten. Precis så är det – tyvärr.

Allt det här bygger på att vanliga människor är rädda för överheten. Men det som verkar pågå just nu är att allt fler människor blir allt mindre rädda. Jag upplever att det finns flera förklaringar till det, och det yttrar sig också på många olika sätt.

Ett skäl till att folk är mindre rädda är att de med hjälp av internet kan kommunicera fritt med andra människor från hela världen. Och det går snabbt. Information kan spridas snabbt och över (nästan) alla gränser. De flesta människor (åtminstone i västvärlden) har mobiltelefon och digitalkamera. När de råkar se något myndighetsövergrepp, kan de ta bilder och sända ut i världen. Det är svårare för polisen att skrämma folk till tystnad.

Allt fler människor har numera också lärt sig meditera eller använda andra metoder för att lugna sitt sinne och få inre frid, vilket minskar rädsla och oro samt ger styrka att säga ifrån eller helt enkelt agera på ett mer kreativt sätt. Detta är ett område som jag har själv har rik erfarenhet av.

Piratpartiet (PP) i Sverige (och dess många efterföljare internationellt) utgör ett exempel på att människor fått nog av myndighetsförtryck. PP finns redan representerade i Europaparlamentet, där man under sitt första år redan har uträttat väldigt mycket. Etablissemanget försöker febrilt framställa piraterna som ”tjuvar”, när de i själva verket kan sägas vara vår tids Robin Hood.

Piratpartiet som sådant ägnar sig förstås inte åt något som är olagligt utan vill påverka samhället i god demokratisk ordning. Och de viktigaste ledstjärnorna är Integritet, Kultur, Kunskap.
Människor har rätt till en privat sfär som inte ska övervakas eller kontrolleras. Människor ska ha rätt att dela med sig till varandra för privat bruk och vidareutveckling av kultur och annat som de har tillgång till. Detta gagnar även kreatörerna, eftersom den framväxande generositeten inte på något sätt utesluter dem. Människor ska även ha tillgång till mänsklighetens samlade kunskap.

Samtidigt känner jag att det inte räcker att försöka ändra samhällsskutans kurs enbart med hjälp av politiska medel. Maktelitens inflytande är för stort. Jag är oftast inte någon konspirationsteoretiker – av den enkla anledningen att det inte är meningsfullt och leder till några positiva förändringar. Men det går ändå inte att blunda för hur det ser ut i världen och vad som faktiskt händer.

Den mest grundläggande lösningen (faktiskt den enda lösningen) är att slutgiltigt lösa upp mänsklighetens inneboende rädsla. Den positiva nyheten är att detta pågår just nu. Den negativa nyheten är att makteliten ser detta och med alla medel försöker motverka det. Detta kan verkligen set ut som kampen mellan det onda och det goda, dvs kampen mellan de onda och de goda människorna. Fast i själva verket pågår den här processen inom alla människor – även hos makteliten. Så måste det i själva verket vara.

Det är bara genom att mänskligheten som helhet slutar se varandra som fiender, som vi kan vakna ur mardrömmen. Och det är därför som jag ser detta som det viktigaste att ägna mig åt – först i mig själv, och parallellt med detta hos min omvärld.

-----

Bilderberg Objectives (källa: http://www.countercurrents.org/lendman010609.htm)
(ur en recension av Daniel Estulins bok ”True Story of The Bilderberg Group”)

The Group's grand design is for "a One World Government (World Company) with a single, global marketplace, policed by one world army, and financially regulated by one 'World (Central) Bank' using one global currency." Their "wish list" includes:

"one international identify (observing) one set of universal values;"
centralized control of world populations by "mind control;" in other words, controlling world public opinion;
a New World Order with no middle class, only "rulers and servants (serfs)," and, of course, no democracy;
"a zero-growth society" without prosperity or progress, only greater wealth and power for the rulers;
manufactured crises and perpetual wars;
absolute control of education to program the public mind and train those chosen for various roles;
"centralized control of all foreign and domestic policies;" one size fits all globally;
using the UN as a de facto world government imposing a UN tax on "world citizens;"
expanding NAFTA and WTO globally;
making NATO a world military;
imposing a universal legal system; and
a global "welfare state where obedient slaves will be rewarded and non-conformists targeted for extermination."

Läs även andra bloggares åsikter om EU-valet, Meditation, personlig integritet, personlig utveckling, Piratpartiet, upphovsrätt,

Det är mycket nu – och mer blir det!

2010-05-07T01:18:00.000-07:00

Det är oroligt i världen. Och allt talar för att det blir värre. Ändå finns det hopp! Så känns det i alla fall för mig.

Grekland är konkursmässigt. Vad kommer det att innebära för resten av Europa? För resten av världen? När följer Spanien och Portugal? Vad händer sedan? Blir det en omfattande europeisk bankkollaps?
Börskurserna faller.
- Det är neråt på Stockholmsbörsen. Folk är oroliga för vad som ska hända och säljer sina aktier.
- Kraftiga fall på Asiens börser
- Kraftiga rörelser på New York-börserna
USA:s ekonomi är körd i botten.
Nya askmoln är på väg från Island. Och vad händer om – eller snarare när – vulkanen Katla får utbrott?
Olja läcker ut i Mexikanska Golfen, kanske miljontals liter om dagen. Vad händer om oljan når land? Vad kan lösningsmedlen ställa till med? Vad händer om oljan förs med Golfströmmen upp i norra Atlanten och vidare upp mot Nordeuropa?
Plötsliga kast i opinionsundersökning. I en undersökning får nu plötsligt regeringspartierna på nytt majoritet. Jag nämner det bara för att visa att det sker oförutsedda kast på alla områden. Därmed är det även fullt möjligt för Piratpartiet att få kraftigt ökat stöd av väljarna
Internetoperatör vägra lämna ut sina kunder. Företaget hävdar att de integritetsskyddande reglerna ska gå före de upphovsrättsliga reglerna. Det här kan tyckas vara en bagatell i det större sammanhanget men det är ändå en betydelsefull detalj i den större bild som håller på att ta form.

Nästan vart och ett av ovanstående fenomen är tillräckliga för att skapa världsomspännande problem. Det är i princip omöjligt att överblicka konsekvenserna när allt samverkar. Dessutom kan det lätt tillkomma ytterligare händelser, dels som en följd av ovanstående, dels mer eller mindre oberoende.

Så vad gör man? Jag är riksdagskandidat för Piratpartiet, och om PP kommer in vid valet i höst, tror jag att vi kan göra stor nytta för att skapa en atmosfär som leder till mer öppenhet, ärlighet, hänsyn till personlig integritet och kreativitet. Därför agerar jag för att vi ska få den chansen.

Men jag är också visionär - i en mycket konkret bemärkelse - och verkar för att ge människor ökad inre frid. Jag har ägnat mig aktivt åt meditation i över fyrtio år och undervisat i både meditation och många andra metoder för personlig utveckling.

Att få tillgång till det stilla område som vi alla bär inom oss - innanför surret och vimlet av oroliga tankar - är enligt min mening vår enda räddning. Där finns kreativiteten. Där finns kärleken. Där ser vi möjligheterna i stället för omöjligheterna. Där behöver vi inte längre vara rädda för varandra. Vi behöver inte konkurrera med varandra. Kreativa och kärleksfulla människor samarbetar - därför att det är roligare och befrämjar skapandet.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, Meditation, personlig integritet, personlig utveckling, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010,

Ska de goda piraterna kämpa mot övermakten?

2010-05-04T10:03:00.000-07:00

Det pågår en hittills oöverträffad polarisering i världen. Man kan se det som en kamp mellan gott och ont. Det paradoxala är emellertid att det är själva kampen som är det onda. Därför kan de ”goda krafterna” inte vinna genom att kämpa mot de ”onda krafterna”.
Men för de flesta människor finns inget vettigt alternativ. Att inte kämpa är ju att ge upp. Och att ge upp är detsamma som att låta sig köras över av det onda. Då får det onda total makt. Men lösningen ligger i hur man ger upp. Att ge upp i vanmakt, eller därför att man känner sig som ett offer, leder just till det som jag nyss nämnde. Och för de flesta finns det inget annat sätt att ge upp.
Polariseringen i samhället syns tydligt för den som vet vad man ska titta efter. Tidningarna skriver ju mest (uteslutande?) om det negativa, så det är detta som människor matas med. Det är lätt att tro att det är den enda kraften som finns. Samtidigt föreslår man ingen lösning. Vill man att folk ska känna sig vanmäktiga?

Obama ingen fridsfurste
Så sent som i dag finns det en hel del i DN om Obama och USA. Nu säger man att Obama minsann inte alls är den fridsfurste man hade trott. Han är med och beordrar ”targeted killings” vilket är planlagda mord på misstänkta terrorister. Eftersom detta oftast sker i Mellanöstern eller däromkring, använder man sig av s k ”drönare”, vilket är små, förarlösa flygplan. Jag antar att de snabbt kan leta sig fram på låg höjd till exaxt position och avrätta dem som råkar befinna sig där.
Obama sa också vid sitt tillträde att fånglägren på Guantanamo skulle stängas. Det har ännu inte skett.

Vad är värst – fildelning eller våldtäkt?
I sin febrila jakt på illegala fildelare, har man i USA nu bestämt att grundlagen inte ska gälla i de sammanhangen. Och i Sverige anser man uppenbarligen att t o m medhjälp till fildelning är ett avsevärt mycket grövre brott än våldtäkt på en femårig flicka. Det första kostar 30 miljoner kronor, medan gärningsmannen i det senare fallet slapp undan med skadestånd på 145.000 kronor, dvs mindre än 0,5% av vad det kostade att underlätta fildelning. I båda fallen utdömdes dessutom fängelsestraff (1 år resp 3 år).
Varför denna groteska skillnad? Jo, i fildelningsfallet anser mäktiga mediaföretag att deras intressen hotas. Big business. Och det är den ekonomiska makten som styr. Amerikanska mediaföretag får sin regering att sätta press på den svenska regeringen. Exakt vilka påtryckningsmedel som används vet vi förstås inte, men vi vet att inom de svenska regeringspartierna har de enskilda riksdagsmännen absolut ingenting att säga till om.

Spektakel när m och s ”boxas”
Allt det här går de allra flesta medborgare spårlöst förbi. De ser inte över huvud taget att västvärldens länder – och Sverige är absolut inget undantag – håller på att förvandlas till diktaturer där de multinationella företagen styr och den enskilde individens värde är lika med noll. Det finns inte längre någon rättssäkerhet, inte någon personlig integritet. Att det här pågår försöker man att mörka så mycket det bara går.
Det är förstås väldigt lätt att få valdebatten i Sverige att handla om jobb, skatter och bidrag. När de stora partierna möts, moderaterna och socialdemokraterna, är det som när två boxare ska göra upp om VM-titeln i tungvikt. Det blir ett spektakel. Det var en mycket intressant artikel i dag om det där i DN. Det sossarna har föreslagit, angriper moderaterna med full kraft – tills de sitter i regeringsställning och själva genomför samma förslag. Men då angriper sossarna detta! När man tidigare talat om sjukförsäkringens ”bortre parentes”, talar man nu om en ”stupstock”.
På detta sätt pucklar man på varandra, och folket rycks med av den spännande ”matchen”. Vem ska vinna? Att det i själva verket handlar om deras liv, tycks helt ha kommit i skymundan.

Ska inte kreatörerna få betalt?
I det här sammanhanget har Piratpartiet (PP) dykt upp. Inom PP finns det många klarsynta människor som inser vad som håller på att hända. PP vill bevara och förstärka den personliga integriteten samt se till att alla människor har tillgång till mänsklighetens samlade kultur och kunskap.
Men till skillnad från vad man vill påskina i vulgärdebatten, handlar det inte alls om att hänsynslöst beröva kreatörerna deras rätt till ersättning för vad de skapat. Många artister, författare och filmskapare har i stället upptäckt att fildelandet ökar deras intäkter – kanske inte alltid och inte för alla, men det är svårt att säga. Vi vet t ex att den hittills i särklass mest nedladdade filmen, Avatar, också har varit den i särklass mest sedda filmen på bio – och att den därför inbringat rekordstora belopp till sina upphovsmän. Skulle de ha tjänat ännu mer pengar om filmen inte laddats ner? Jag tror inte det.

Ska oskyldiga medborgare kunna straffas på blotta misstanken?
Nåväl, Piratpartiet tycks vara det enda partiet som tar de här frågorna på allvar. Jovisst, det finns andra som insett att de nog måste haka på. Men vad händer sedan, i praktiken? Alla de existerande småpartierna i riksdagen tycks vara beredda att kompromissa bort snart sagt vad som helst, om de fick chansen att sitta med i en regering.
Piratpartiet har specialiserat sig på integritet, kultur och kunskap. Och är inte beredda att kompromissa om detta, eftersom det har avgörande betydelse för hela samhällets utveckling. Om vi inte har yttrandefrihet och respekt för personlig integritet, och myndigheterna är beredda att bryta mot grundlagen för att jaga, och till och med bestraffa, oskyldiga medborgare så snart det finns en avlägsen misstanke om brott, då har ingenting annat i slutänden någon betydelse.

Så vad innebär det då om PP kommer in i riksdagen i höst? Det sker hela tiden förändringar i samhället nu, men om vi för resonemangets skull antar att förändringstakten inte ökar utan fortgår i ungefär samma takt, hur ser det då ut?
I skrivande stund redovisas inte Piratpartiet alls i de opinionsundersökningar som görs. Det betyder att PP just nu ligger långt under 4%-spärren, kanske på 1,5% eller så. Men om vi ändå antar att det händer något som gör att partiet faktiskt kommer in i riksdagen den 19 september. F n bygger PP:s strategi på att få en vågmästarställning. Inget av de etablerade blocken får då egen majoritet utan är beroende av PP för att kunna bilda regering. Och då har PP starka kort på hand för att få gehör för sina frågor.

Kan Piratpartiet få något verkligt inflytande?
Men … det finns åtskilliga frågetecken i det här sammanhanget. Det första är hur PP ska kunna komma upp i 4% på den relativt kort tid som återstår. Det är emellertid inte helt omöjligt. Mycket talar däremot för att Sverigedemokraterna (SD) kommer in. Både allianspartierna och oppositionsblocket har uttalat sig mycket bestämt om att de till varje pris vill undvika ett samarbete med SD. Ändå måste något slags majoritet uppnås i riksdagen, om arbetet inte ska lamslås.
Niklas Ekdahl f d politisk redaktör på DN och Expressen, uppmärksammar i samma artikel som jag citerade här ovan, att moderaterna och socialdemokraterna egentligen står varandra mycket nära ideologiskt numera. Kanske är det inte fullständigt uteslutet att de slänger prestigen och inleder ett samarbete i någon form?

Så mycket är i alla fall säkert som att en fortsatt politisk ”krigföring” är till nackdel för alla inblandade parter, inte minst för de berörda medborgarna.

Lösningen ligger i okonventionella metoder
Jag är själv riksdagskandidat för Piratpartiet och om PP får minst 7,2% i valet kommer jag att vara med i PP:s riksdagsgrupp. Men jag inser att om vi ska komma in, och om vi sedan ska få något inflytande, måste detta ske med okonventionella metoder. Jag säger inte ”odemokratiska” eller på något annat sätt förkastliga. Jag säger ”okonventionella.”
I början av april hade vi en kickoffhelg för de 25 av PP:s riksdagskandidater som ligger närmast till att komma in i riksdagen. Där diskuterades både metoder som används inom elitidrotten och fokusering på kontakter med väljare ute i landet. Detta gäller både före och efter valet.
Det finns alltså metoder som numera sedan länge accepterats inom idrotten – inte för att man kan förklara hur de fungerar men därför att de fungerar. Och precis samma metoder kan även användas i affärslivet och inom politiken. Det går att uppnå mer eller mindre ”mirakulösa” resultat.
Det där är något som jag själv intresserat mig för sedan över trettio år tillbaka, då jag var aktiv konsult inom samarbetsträning och ledarutveckling med bl a Volvo Personvagnars utvecklingsavdelning som en bland många andra uppdragsgivare.

Om betydelsen av visioner
Så vad vill jag fokusera på att göra? Egentligen är jag mycket lite intresserad av att övertyga någon annan om hur vansinnig den nuvarande regeringspolitiken är. (Även om den ju är vansinnig!). I stället vill jag ägna min energi åt vart jag vill komma och hur jag vill att samhället ska se ut. Och då vill jag bl a använda mig av målbildsvisioner och annat s k ”energiarbete”. Ja, jag vet att många tycker det låter flummigt, men eftersom jag har så goda erfarenheter av att det fungerar, tillämpar jag det. Ingen behöver ju tro varken det ena eller det andra, men nu vet ni något om vad jag gör! ☺

Vill någon veta mer, kan jag tänka mig att informera om det.

Läs även andra bloggares åsikter om ledarskap, personlig integritet, personlig utveckling, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010, upphovsrätt,

Är demokrati egentligen demokratiskt?

2010-04-23T04:18:00.000-07:00

Jag läste härom dagen Rick Falkvinges senaste funktionärsbrev (av den 19 april). Tydligen har det upprört många – och gjort andra entusiastiska. Budskapet är enkelt: ”Sluta tjafsa om organisation. Ägna i stället tiden åt att föra ut Piratpartiets budskap till väljarna!” Varför är detta då så upprörande? Tja, Rick hänvisar bl a till några bloggar där det t ex står ”fram för mer diktatur i PP”.

Inom Piratpartiet har det debatterats mycket om demokrati – dvs att man ska ta hänsyn till alla medlemmars åsikter och låta dem direkt påverka de beslut som fattas. Men … är egentligen demokrati så ”demokratiskt”?

Jag kan tänka mig ett flertal argument mot demokrati – i den bemärkelsen att alla har rösträtt, vid representativ demokrati rösträtt via en vald representant.

De röstande inser inte vilka frågor som är betydelsefulla för dem utan diskuterar och röstar om sådant som är oviktigt. Och med oviktigt menar jag då inte att det är någon annan som ”bestämmer” vad som är viktigt eller oviktigt. Jag menar att man saknar tillräcklig kunskap om olika frågor och därför motarbetar sig själv.
De röstande saknar information om konsekvenserna av olika alternativ som de röstar om. Även om frågan som sådan är betydelsefull, inser man inte vilken lösning som bäst gagnar en själv.
Olika individer lägger olika vikt vid utfallet av en viss omröstning. Om exempelvis tio personer röstar, varav 9 säger ”ja” och en säger ”nej”, är det enligt de demokratiska spelreglerna självklart att ja-sidan vinner. Men de 9 ja-röstarna kanske i själva verket är helt likgiltiga till om det blir ja eller nej. De var inte engagerade och valde ”ja” mer eller mindre av en slump. Den ensamma nej-röstaren kanske däremot var oerhört engagerad och ville till varje pris få igenom ett nej. Demokratin saknar verktyg för att väga in hur viktig en fråga är för individen.

För många år sedan lärde jag mig en viktig princip inom militärt ledarskap – åtminstone så som det var utformat på den tiden. I korthet gick det ut på att ledaren i fredstid (och då inga övningar med ”skarpt läge” pågår) utövar ett icke-auktoritärt ledarskap. Han/hon lyssnar på sina underställda, ger och tar in information, tar hänsyn till allas behov och önskemål, samordnar och eftersträvar att alla ska känna sig delaktiga och nöjda.

I ett skarpt läge (dvs i princip = strid) övergår dock detta till ett rent auktoritärt ledarskap. Det finns då helt enkelt inte tid för några diskussioner. Alla vet om det och förstår det. Någon måste fatta snabba beslut och det måste hända saker omedelbart. Och mot bakgrund av det grundmurade förtroende som ledaren förhoppningsvis byggt upp i förväg, accepterar alla att nu gäller det att lyda order – inget annat.

Med detta vill jag säga att demokrati bör ses som ett redskap med sina fördelar men också brister. Ibland överväger fördelarna, och ibland är det uppenbart att man måste göra på något annat sätt. I år är det valår, och det är ett avgörande val för Piratpartiet. Vi måste helt enkelt komma in i Sveriges Riksdag år 2010. Om utvecklingen inom mänskliga rättigheter fortsätter i samma riktning i fyra år till, är det redan alldeles för sent. Att vänta och hoppas att PP är mer redo år 2014 är att – så som jag ser det – att gräva ner huvudet i sanden och vägra se vad som pågår.

Rick har blåst ”klart skepp”, vilket inom Flottan betyder full stridsberedskap. Det har också talats om ”flying wedge”, ett uttryck inom amerikansk fotboll, där spelarna formeras sig till en kil och rusar mot motståndarna. Det är så effektivt att man har förbjudit det. Men i symbolisk bemärkelse är det just så Piratpartiet behöver göra. Full fokus på målet, samordning, och inga sidoblickar.

Nu finns det dessutom olika, parallella krafter, som verkar i världen och som kraftfullt stöder en utveckling mot ett samhälle, där vi alla är medskapare och kärleksfulla medmänniskor. Men … som man brukar säga … det ena utesluter inte det andra. Och allt som verkar i samma riktning är välkommet. May the force be with us!

Läs även andra bloggares åsikter om Falkvinge. ledarskap, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010,

Först Piratpartiet, sedan Sverige, sedan världen!

2010-04-12T02:17:00.000-07:00

Jag älskar människorna i Piratpartiet! Först tänkte jag skriva "jag älskar pirater", men så kom jag på att för vissa står ordet "pirater" för folk som rånar lastbilar eller kidnappar oljetankers. Men pirat kan också vara någon som bryter sig loss från det etablerade, delvis skriver sina egna regler och vill skapa något helt nytt. Det är så man måste förstå ordet när man tänker på Piratpartiet. Jag har just deltagit i en kickoff-helg för Piratpartiets tilltänkta riksdagsgrupp och jag är uppfylld av hopp, entusiasm och kärlek.

Pirater i den här bemärkelsen är människor som älskar frihet, men som också vill samverka med varandra. Därför kan man inte inordna Piratpartiet (PP) i den gängse höger-vänsterskalan för politiska partier, där höger brukar stå för självständighet och frihet, medan vänster handlar om solidaritet och samarbete. PP inkluderar allt detta. Vi (för även jag är pirat) ser ingen motsättning i det här. Därför finns det inom PP både f d vänsterpartister och f d "ultrakapitalister".

Skulle man därför inte kunna tänka sig att det lätt uppstår konflikter inom partiet? Jo, och tidvis har det mycket riktigt blossat upp interna motsättningar, och tonen har ofta blivit rå (utan att vara särskilt hjärtlig! OBS: eufemism). ;-)

Men, trots de ibland hårda orden finns det en djupt liggande och grundläggande värdegemenskap. Konflikterna berör - som jag ser det - ganska ytliga företeelser. När man går bortom detta är alla pirater totalt ense om vad vi vill åstadkomma i samhället. Vi vill att alla människor ska ha full frihet, en frihet under ansvar att inte åstadkomma skada för andra. Vi vill inte bli omyndigförklarade av myndigheter eller andra organisationer med makt. Vi vill också få utlopp för vår kreativitet, både var för sig och i samverkan med varandra. Vi vill att alla ska ha tillgång till all kultur och all kunskap. Vi vill uppmuntra till generositet från alla sidor. Och vi vill att människor ska kunna försörja sig på sin kreativitet och känna trygghet.

Allt det här *går* att kombinera! Men det kräver att vi vågar gå bortom den rädsla som sprider sig som ett gift i samhället. Då kan det ske mirakler. Det skedde mirakler under Piratpartiets kickoffhelg, och det kan ske mirakler även i större skala. Vi har börjat med att visa hur det är möjligt inom partiet. Nu ska vi visa att det är möjligt i Sverige som helhet. Därför behöver vi komma in i riksdagen. Nästa steg är att förändra Europa och världen.

På vilket sätt hände det mirakler i riksdagsgruppen? Vi är personer som ofta och gärna diskuterar frågor via internet. Det är ett fantastiskt hjälpmedel. Det är snabbt och effektivt. När kommunikationen fungerar, kan man oerhört snabbt få fram viktiga beslut. Men det finns också gott om utrymme för missförstånd. Framför allt är det svårt att förmedla känslor på det sättet. Och känslor finns alltid med i bilden när människor kommunicerar.

Något som det hade uppstått motsättningar kring var ett förslag till arbetsordning för Piratpartiets riksdagsledamöter. Innan vi träffades fysiskt (pirater kallar detta för "afk", dvs "away from keyboard") kändes det snudd på omöjligt att bli eniga om det där dokumentet.

Helgen ägnades till större delen åt att människorna skulle lära känna varandra ordentligt och SE varandra, HÖRA varandra och FÖRSTÅ varandra. När detta fick ske, hände miraklet. Kärleken blommade fram. Min personliga uppfattning är att kärleken finns inom oss alla, och när rädslor och andra yttre begränsningar kan släppa, då kommer den spontant upp till ytan. Det är helt underbart!

Precis detta skedde nu i helgen. Jag har personligen upplevt det här många gånger förut i andra sammanhang. Ändå är det lika fantastiskt - och omtumlande - varje gång. Till allas stora förvåning blev det nu möjligt att enas om arbetsordningen. Med ett litet undantag ... Vi kom inte överens om hur vi skulle hantera situationer, där vi inte är överens! "Vid lika röstetal avgör lotten?" Hm. Nja, kanske kommer det inte ens någonsin att uppstå?

Nu vet vi att vi kan förändra miljön inom Partiet. Lätt! Och vi ser tydligt att miljön behöver förändras i Sverige. Inget annat politiskt parti verkar se det så tydligt som vi. Alla de andra vill skapa mer trygghet genom mer övervakning och bevakning. Grundregeln "hellre fria än fälla" förvandlas till sin motsats. Och därmed åstadkommer man i stället mindre trygghet för alla.

Därför behövs Piratpartiet i riksdagen. Vi kommer att göra skillnad, jag vet det. Hjälp oss att förvandla Sverige och låt oss åter bli det föregångsland, som vi har varit. Det hänger på oss. Det hänger på DIG! Rösta på Piratpartiet den 19 september.

----------

Om du vill veta mer vad olika piratpartister tycker, läs till exempel följande bloggar:
Rick Falkvinge (partiledare), Anna Troberg (vice partiledare), Farmor Gun (vann i år Stora Bloggpriset i klassen "Politik och Samhälle"), Opassande (Marie "Emma" Andersson, ibland skämtsamt kallad "chefen över internet"). Men det finns många fler. Gå till Knuff.se och sök på Piratpartiet.

Läs även andra bloggares åsikter om Falkvinge, personlig integritet, riksdagsvalet 2010, Piratpartiet, upphovsrätt, personlig utveckling,

"Vad är det Piratpartiet står för nu igen?"

2010-04-08T06:06:00.000-07:00

Jag tar mig friheten att återge ett mejl jag skickade idag:
----------------------------------------------------------

Hej min vän!

Jag fick kopia på ditt mejl, och såg att du undrade över Piratpartiet:
"Piratpartiet med större frihet vad datorvärlden m.m. beträffar? Eller? Vad är deras innersta erbjudande nu igen?"

Piratpartiet engagerar sig för frihet och mänskliga rättigheter över huvud taget, inte bara inom "datorvärlden" (som ju inte går att skilja från den övriga världen heller). PP:s tre viktiga områden är
1) Integritet 2) Kultur 3) Kunskap.

Det som fick mig att gå med i Piratpartiet för ett år sedan var när den s k FRA-lagen hade börjat debatteras. Nu är den införd och innebär att FRA kan avlyssna all epost som går över Sveriges gräns. Men en mycket stor del av ALL epost i Sverige går via utlandet, så risken är stor att just dina förtroliga brev ska "råka" avläsas om de "råkar" innehålla något ord som FRA har med i sina filter. Först var det meningen att detta bara skulle få användas för försvarsändamål, men det uppstår alltid en "ändamålsglidning", så nu kan polisen beställa sökningar av FRA.
(Pär Ström gör en utmärkt genomgång av alla risker med övervakning, däribland ändamålsglidningen).
Dessutom är det vanliga människor som sitter där (mutbara?) med sina fel och brister. Det antas alltför ofta att bara för att man lagstiftar att en viss teknik bara får användas för ett angivet ändamål, så rättar sig alla efter det. Men i det här fallet kan ju personerna göra som de vill, för ingen övervakar dem eller begriper vad de gör i alla fall. Så vitt jag förstår har FRA även historiskt sett många gånger överskridit sina befogenheter (vilket är ett milt uttryck för att de medvetet begått lagbrott). Men detta beivras inte. I stället vill man "anpassa" lagstiftningen så att det de gör blir lagligt.

Sedan dess har det dykt upp allt fler lagförslag som alla handlar om att begränsa människors frihet. Datalagringsdirektivet från EU, som kommer att införas som svensk lag efter valet med största sannolikhet, kommer att förvandla alla svenska mobiltelefoner till statliga spårsändare. Myndigheterna ska alltså ständigt kunna veta var du befinner dig och vem du pratar med (samt förmodligen även vad ni pratar om). Detta ska finnas lagrat i MINST 6 månader, troligen längre. Så med syftet att "skydda" oss från terrorism och annan brottslighet, vill myndigheterna (= i princip alla nuvarande riksdagspartier) kränka allas personliga integritet.

Det som Piratpartiet blivit mest omtalat för är annars den beryktade fildelningen via internet. PP vill reformera upphovsrättslagstiftningen, inte avskaffa all upphovsrätt. Vi vill helt enkelt att all kultur ska vara tillgänglig för alla människor. Vi menar inte att den nödvändigtvis måste vara gratis, även om många artister, författare och andra kreatörer även inser vilket enormt marknadsföringsvärde som ligger i att låta människor ladda ner olika saker kostnadsfritt. Det har också visat sig att om de får chans att be människor att frivilligt bidra med pengar för detta, så kommer det in pengar. Annars tjänar de ju desto mer på skivor och inte minst live-spelningar. Problemet här är de stora multinationella mediaföretagen, som samlat på sig upphovsrätter. I dag behövs deras tjänster allt mindre, och de slåss febrilt för sin överlevnad. För ett år sedan lyckades de få igenom Ipred-lagen, som ger mediaföretagen större befogenheter än polisen att jaga misstänkta (men kanske oskyldiga) som man tror har brutit mot upphovsrättslagen. Även här handlar det alltså om att personlig integritet inte är värt någonting.

En annan aspekt av detta är att det finns gott om äldre musik (eller filmer) som inte längre går att få tag i på den öppna marknaden. Allt är slutsålt. Men mediaföretagen bevakar ändå upphovsrätterna och beivrar om någon möjliggör för människor att ladda ner kopior via internet. PP har som utgångspunkt att den kommersiella upphovsrätten ska begränsas till fem år.

Slutligen vill PP att patenträtten ska reformeras. I de allra flesta fall gör patent mer skada än nytta. Men det kan finnas undantag, och hela det här området behöver utredas noga.

- - - - - -

Nu är jag riksdagskandidat för Piratpartiet, och om vi får 6,5-7% i valet den 19 september, kommer jag in i riksdagen. I EU-valet fick PP 7,1% och har två ledamöter i EU-parlamentet, där de redan gjort mycket nytta. I EU-valet var ju valdeltagandet neremot hälften av vad det brukar vara i ett riksdagsval, men egentligen skulle det antagligen räcka om samma personer röstade på PP en gång till för att vi ska komma över 4%-spärren och få 14 ledamöter i Sveriges riksdag!

Inom PP har vi satt samman en arbetsgrupp på 25 personer, som är de riksdagskandidater som kommer in, ifall vi får ca 7%. Där ingår jag själv. Jag och några till har ett uttalat intresse för andlighet och mänskliga relationer och vi hoppas få chansen att påverka riksdagen "inifrån" så att flera riksdagsledamöter vaknar upp, tar sitt förnuft till fånga, och för Sverige i rätt riktning.

Därför hoppas jag att du, som i alla fall vet lite grand om vem jag är, ska rösta på PP i valet i höst.

Glada hälsningar
Curt

PS. Tack för erbjudandet att hälsa på i vår eller sommar!

Läs även andra bloggares åsikter om EU-valet, FRA-lagen, IPRED, personlig integritet, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010, upphovsrätt,

Ett röd-blått alternativ?

2010-03-02T11:02:00.000-08:00

Härom dagen var jag i Gävle och lyssnade på Rick Falkvinge och Anna Troberg, när de föreläste om entreprenörskap. När jag nämnde på Facebook att jag var där och lyssnade, undrade någon om det var ett melodifestivalsbidrag och någon annan om de sjöng. Fast … nej, det var snarare ord och inga visor! Men det var faktiskt både underhållande och seriöst, både roligt och tankeväckande. :-)

På vilket sätt kommer entreprenörskapet in i Piratpartiets politik? Jo, entreprenörer är nyskapare, människor som ser möjligheter med det nya – vare sig det handlar om ny teknik, nya trender eller nya förutsättningar av vilket slag det vara må. Entreprenörer måste nästan alltid slåss mot dem som vill bevara det gamla, dvs dem som blivit rika på det som funnits hittills. Och dessa personer och företag har därmed haft makt att sätta käppar i hjulen för utvecklingen.

Men … historiskt sett har entreprenörerna alltid vunnit i längden. Det måste ju bli så. Det var så när tryckpressen uppfanns. Och när bilen kom. Och kassettbandspelarna. Och videobandspelarna. För att ta några uppenbara exempel. De hotbilder som målades upp visade sig alltid vara överdrivna eller direkt osanna.

Entreprenörerna är de kreativa igångsättarna. Det ligger i deras natur att hitta nya vägar. Det där talar direkt till mitt hjärta. Kreativitet, livskraft, glädje och andlighet har för mig alltid varit olika aspekter av samma grundläggande fenomen. Det kommer ur vårt inre, och det går inte att stoppa!

Det är bara Piratpartiet av de existerande politiska partierna som har förstått det här och tagit det på allvar. Och det är därför som jag engagerat mig i Piratpartiet och nu är riksdagskandidat. Vi arbetar med tre kärnfrågor: integritet, kultur och kunskap. Personlig integritet, fri kultur och fri kunskap. Detta är något av hörnstenarna i det mänskliga samhället. Om vi hela tiden ska bevaka och övervaka varandra, begränsa varandra och sätta upp begränsningar för vem som får veta vad eller vem som får använda sig av viss kunskap, då kväver vi både varandra och hela samhället.

I Sveriges riksdag är det f n egentligen bara två partier som kan kosta på sig att ha politiska mål för hela spektret av samhällsfrågor: fördelningsfrågor, beskattning, arbetsmarknad, utbildning, sjukvård, segregation/integration, försvar, utrikespolitik, osv, osv. Resten är småpartier, som låtsas kunna erbjuda en heltäckande politik. OBS: De låtsas! För när det verkligen gäller, och de blir tillfrågade om att kanske ingå i koalition med något av de stora partierna, är de genast beredda att kompromissa bort nästan vad som helst, kanske 90 procent, av det de utlovat i valrörelsen. Problemet är bara att du inte vet vilka 90 procent de kommer att släppa.

Piratpartiet kompromissar inte om sina grundfrågor: integritet, kultur och kunskap. Men dessa frågor har betydelse inom snart sagt alla samhällsområden. Och de har definitivt betydelse för hur vi ens kan diskutera eller göra förändringar inom något område. Därför ska du rösta på Piratpartiet! Men … kanske du säger nu … ”om jag röstar på PP i valet, så kanske de stödjer socialdemokraterna därför att sossarna lovar att stödja PP i deras frågor. Och då får vi ju en vänsterregering! Jag vill att vi ska ett borgerligt styre!” Det kan förstås bli tvärtom också. Och det vet varken du eller vi före valet.

Med nästan alla andra partier köper du grisen i säcken. Du vet egentligen inte vad du får i slutänden. Med Piratpartiet vet du vad du får. Du får representanter i riksdagen som verkar för att du ska förbli en fri människa, som kan kommunicera fritt och ha tillgång till mänsklighetens samlade kultur och kunskap. Detta är de avgörande frågorna.

När det gäller andra politiska sakfrågor, har jag en fråga till dig. Handen på hjärtat: har du märkt några verkligt avgörande skillnader mellan borgerlig allians och den rödgröna oppositionen? Jag har det inte! Men de verkar rörande överens om att betrakta alla svenska medborgare som brottslingar. Du ska helt enkelt tiga och göra som överhögheten säger åt dig! Annars kan de ju alltid dra till med att ”du verkar lite torr i munnen … och dessutom är du ovanligt lugn … du ska nog följa med till polisstationen och bli drogtestad – om vi hinner det idag ...”

Så ser det ut i Sverige i dag. Men … som jag brukar säga: Det finns HOPP! Det går att vända utvecklingen. Och det finns flera saker man kan göra. En av dessa är att rösta på Piratpartiet i höst.

Läs även andra bloggares åsikter om Falkvinge, kommunikation, Oneness, personlig integritet, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010,

Det finns HOPP – trots allt!

2010-02-20T06:34:00.000-08:00

Jag läser allt mer på nätet om poliserna som trakasserade journalisten Jesper Nilsson på Hornstulls T-banestation. Det där har svällt ut till enorma proportioner. Det handlar om polisens vidsträckta befogenheter att egentligen helt godtyckligt ingripa mot någon. I det här fallet tog Jesper Nilsson bilder av poliserna samt videofilmade dem.

Sedan hotade de honom med att ta in honom som misstänkt för att vara narkotikapåverkad, om han inte raderade bilderna. Detta hot är förstås olagligt. Antingen är han misstänkt, eller så är han inte misstänkt. Bilderna har inget med det att göra.

Jesper raderade bilderna och filmen (och släpptes), men precis som i en dator fanns ju alltihopa kvar i något slags ”papperskorg” och han lyckades efteråt att återskapa det mesta med hjälp av teknisk expertis. Sedan publicerade han det på sin blogg, och därifrån spreds händelsen som en löpeld över internet. Alla de stora tidningarna hade med nyheten.

Det som är intressant är ju att om datalagringsdirektivet införs som lag och uppgifterna görs tillgängliga för poliser av det här slaget, kan i princip vem som helst bli frihetsberövad för vad som helst! Därför behövs Piratpartiet som är ensamma om att vilja stoppa detta.

Ur ett annat perspektiv är det oerhört intressant att allt nu kommer fram i ljuset! Det går inte längre att komma undan med övergrepp av olika slag. Och detta gäller alla! Vare sig poliser eller kriminella (jag höll på att skriva ”andra kriminella”) kan begå brott och inte bli upptäckta. Det här ligger på något sätt i tiden.

Hur kan det vara möjligt och hur går det ihop med skyddet för den personliga integriteten? Jo, det handlar om att den som begår brott blir upptäckt – men inte som ett resultat av en intensiv massövervakning, där oskyldiga människor måste visa upp sitt privatliv för offentligheten och där maktgalna människor kan missbruka den information de fått. I stället kommer brotten och oegentligheterna fram i ljuset därför att varje individ får större insyn i vad som sker runt omkring dem. Och när det finns skälig misstanke om något fel, blir andra motiverade att hjälpa till så att det hela avslöjas.

Alltså: I dag finns tekniken, kommunikationsmöjligheterna och passionen att hjälpa varandra. Det sista är inte minst viktigt. Passionen att hjälpa till kommer ur ett slags rättspatos, och det handlar då om människors känsla för vad som är rätt. Det är inte landets lagar som avgör vad som är rätt. Det är känslan för vad som är rätt som bör avgöra vad vi får för lagar. Därför är lagstiftningen en fortlöpande process, och vår lagstiftande församling (riksdagen) måste kunna känna av människors känsla för vad som är rätt.

Därmed kommer jag över på det omdiskuterade ämnet fildelning via nätet. Uppenbarligen är det en mycket stor del av Sveriges (och andra länders) befolkning som tycker att det är rätt att dela med sig till varandra av kultur och kunskap via nätet. Och inom Piratpartiet är vi lyhörda för detta. Tyvärr har det varit näst intill omöjligt att få betala för fildelning, även om en stor andel av fildelarna gärna skulle betala en rimlig slant för det.

Det håller emellertid långsamt på att växa fram nya möjligheter, för givetvis ska kreatörer kunna försörja sig på sin verksamhet. Piratpartiet har hela tiden ansett att det är självklart. Och dessa nya möjligheter kan se ut på olika sätt. Det kan bl.a. bestå i betaltjänster, typ Spotify, frivilliga betalningar för att ladda ner (vilket provats med framgång) , konsertintäkter som möjliggjorts genom att fri nedladdning fungerat som PR, mikrobetalningar typ Flattr, och mycket annat som ännu återstår att upptäcka.

Det är också viktigt att ha fri tillgång till kultur som av olika anledningar är udda eller där upphovsmännen inte längre är i livet eller där det inte är lönsamt för någon att marknadsföra det hela. Det kan handla om filmer som producerats för kanske tjugo år sedan eller mer. Om all tillgång ska styras av kommersiella intressen, kommer sådana verk inte att vara åtkomliga.

Något som emellertid inte fungerar i det långa loppet är att benhårt hålla fast vid ett föråldrat system, som inte har förankring i vanliga människors rättsmedvetande – samt att införa övervakning och gestapoliknande sanktionsmöjligheter. Det enda det leder till är en kraftigt ökad alienation mellan myndigheter och befolkning. Man uppfattar myndigheterna inte som folkets representanter utan som agenter för storföretagen. Polisen blir till de vanliga människornas fiender – i stället för att vara deras beskyddare.

Jag tror på en självsanering både inom polisen och på kulturens område. Men vi kan underlätta denna självsanering genom att avstå från lagar som utgår från att alla medborgare är potentiella brottslingar – om tillfälle ges. Därför vill Piratpartiet att Sverige ska avstå från att införa datalagringsdirektivet från EU. Vi vill dessutom att FRA-lagen ska skrotas – och när vi ändå håller på – att FRA som institution läggs ner helt och hållet. De har tjänat ut sitt syfte och helt enkelt förverkat sitt förtroende.

Uppenbarligen är det också lämpligt att se över polisens befogenheter att ingripa mot oskyldiga medborgare. Ska det verkligen vara ett lagbrott i sig att vara narkotikapåverkad? Varför är det i så fall fullt lagligt att vara alkoholpåverkad? Eller att röka tobak?

Även om många människor av olika anledningar blivit så desperata att de är självdestruktiva, bör inte detta tas som anledning till att förnedra dem ytterligare. Och vi bör inte underlätta för (och uppmuntra?) polisen, samhällets tjänare, att sparka på dem som bokstavligt talat redan ligger. Framför allt ska vi inte uppmuntra dem att använda dessa maktmedel för egna syften.

Detta är oerhört viktigt i dessa tider!
Det är bara Piratpartiet bland de politiska partierna som tillvaratar dina intressen i det här.
Men … det finns HOPP! Rösta på Piratpartiet i höstens riksdagsval, om du vill få en förändring. Hela din framtid beror på detta: jobb, ekonomi, trygghet i samhället … allt detta beror på om vi ö.h.t. kan lita på att myndigheterna är på vår sida och hjälper oss in i den nya tid som väntar.

Så rösta på Piratpartiet! Bor du i Sveriges ”mitt” (Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län), kan du dessutom kryssa för mitt namn på Piratpartiets valsedel och på så sätt öka chansen för att just jag kan tillvarata dina intressen på bästa sätt.

Tack!

Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen, personlig integritet, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010, The Pirate Bay, upphovsrätt,

Humor, intelligens och klarsyn!

2010-02-09T06:58:00.000-08:00

I dag är det en mycket speciell person som fyller 50 år, Christian Engström, EU-parlamentariker från Piratpartiet. Själv har jag ännu inte haft nöjet att träffa dig Christian personligen, men jag har ändå fått en ganska god uppfattning om varför du är en sådan populär person. ☺

Jag tror nästan att vår enda direkta kontakt har bestått i att du en gång kommenterade min blogg, när jag försökte sammanfatta vad Piratpartiet stod för. Men jag har på distans kunnat konstatera att du under din relativt korta tid i EU-parlamentet redan har gjort mycket nytta. Vem vet hur det skulle ha sett ut med telekompaket och annat, om du inte varit där och drivit frågorna om personlig integritet?

Emellanåt har du också dykt upp i någon skypechatt, och du har alltid varit både humoristisk, intelligent och klarsynt. Det uppskattar jag. Och att du över huvud taget tar dig TID att chatta lite med gamla partikompisar. Jag förstår ju att EU-jobbet innebär att ha många bollar i luften och stor förmåga till s k multitasking. Något som du uppenbarligen klarar galant.

Så jag instämmer i kören av gratulanter i dag och önskar dig både en fantastisk 50-årsdag och många fortsatta framgångar inom politiken.

Någon framkastade att det skulle göra underverk för valkampanjen i år, om du hade tid att göra en snabb turné i Sverige inför riksdagsvalet. Men annars får väl vi övriga låta oss inspireras av ditt sätt att jobba och därmed lägga på en hel rad av extra kol i vårt valarbete?

Varmt grattis och med förhoppning att vi ska lära känna varandra mer framöver!
Curt

PS. Varmt tack för övrigt till alla som gratulerade mig på min födelsedag den 8 februari!

Jag "råkar" veta att det är många andra som idag också vill gratulera dig, t ex:
Rick Falkvinge, Anna Troberg, Mikael Nilsson, Emma, Richie, JRL och många, många andra

Läs även andra bloggares åsikter om Falkvinge, personlig integritet, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010, Christian Engström

Vad betyder ”stjäla” på NYSPRÅK?

2010-02-04T07:14:00.000-08:00

Inom Piratpartiet finns det gott om duktiga bloggare. I går fick ”Farmor Gun i Norrtälje” Stora Bloggpriset inom kategorin ”Politik och Samhälle”. Förra året var det en annan piratpartist, ”Opassande Emma” som fick samma pris. Jag räknar mig inte riktigt i samma kategori som dem. Mina blogginlägg kommer ganska glest, mest när det rinner över, antingen av inspiration eller (alltsom oftast) av indignation!

Det finns sisådär 157 bloggare inom PP, enligt Politometern och ett antal av dem diskuterar varje dag med varandra om vad de ska blogga om. PP jobbar f.n. hårt för att göra människor uppmärksamma på en trend i samhället som innebär att alla blir mer övervakade och kontrollerade. Vi inom PP vill att människans personliga integritet ska respekteras. Vi vill att människor ska kunna kommunicera fritt med varandra och dra nytta av de fullständigt enorma möjligheter som nu erbjuds oss genom att internet finns.

Jo visst, är det inte självklart att det är så vi alla vill ha det? Nej, faktum är att det varenda dag på året finns nya anledningar för piratpartibloggare att påtala övergrepp från ett framväxande ”storebrorssamhälle”. Det är därför PP-bloggarna troligen är betydligt mer aktiva än några andra partiers bloggare.

Det är först helt nyligen som jag själv på allvar har fått upp ögonen för hur illa det faktiskt är! Vi håller verkligen på att få ett storebrorssamhälle. Detta är ingen överdrift!!! I går läste jag om hur tullen samarbetar med storföretagen så att dessa kan väcka åtal mot folk som köpt piratkopierade kläder utomlands. Jag visste inte ens att detta var förbjudet! Höga skadestånd ska de ha. Jag trodde det var tillverkarna som skulle straffas! Det är ju de som har brutit mot varumärkesskyddet. Den som köper varorna ska väl inte göras ansvarig för att avgöra om en produkt är ”äkta” eller inte.

Det här är skrämmande! Den enskilda människan blir rättslös. Precis som i fallet med IPRED-lagen kan storföretag (som fått långtgående polisiära befogenheter) stämma enskilda personer, där någon i hushållet köpt eller laddat hem en kopia. Även om man är oskyldig, har man ingen chans att få rätt. Om inte annat krävs skyhöga rättegångskostnader och advokatarvoden för att bevisa sin oskuld. Alternativet är ofta att ”göra upp i godo”, dvs att betala några tiotusentals kronor. I andra sammanhang kallas detta för utpressning. I Chicago på 1930-talet hette det ”beskyddarverksamhet”. (”Betala, annars kan det hända att din butik blir bombad eller råkar ut för en brand”)

Vart är vi på väg? En professor vid Harvard Business School säger att vi har skapat ”ett välfärdssamhälle för storföretag”. Men inte för den enskilda människan. Vi behöver en helt ny sorts ekonomi. Detta visar på samma sak som ovan. Samhället prioriterar storföretagens vinster på bekostnad av människornas väl och ve. Det borde vara tvärtom!

När det gäller fildelning har de stora mediaföretagen hävdat att de värnar om artisternas intressen. Det är ofta inte sant. De värnar om sina egna (redan skyhöga) vinster. Artisterna har i många fall insett att de klarar sig bättre utan storföretagen. I andra fall har de blivit livegna genom kontrakt som de tvingats skriva på. I ytterligare andra fall har de låtit sig luras och tror verkligen att storföretagen ska hjälpa dem. Men mediaföretagen satsar bara på de presumptiva guldkalvarna. Övriga artister lämnar man därhän.

I Svenska Dagbladet kunde man i går läsa om att det pågick en polisrazzia mot fildelare.

Ifpi är mediaföretagens intresseorganisation och deras VD Lars Gustafsson tycker det är bra om det sker fler tillslag. Enligt SvD säger han: Vi fortsätter att samla bevis och anmäla. Det är en del av vår antipiratverksamhet att bevaka den illegala marknaden. Vi vill skydda rättighetshavare, det vill säga artister, upphovsmän, musiker och skivbolag från att människor stjäl deras musik på internet.

(Understrykningarna är mina).

Jag tar mig för pannan och jag finner bara ett ord: Patetiskt! Vad får artisterna när det fildelas? Svar: MER! (i de flesta fall). Vad får mediaföretagen när det fildelas? Mindre. Så bespara oss psalmerna om att ”vi vill skydda artisterna”!

För övrigt: Vem är det som stjäl musiken? Och när artisterna har blivit av med musiken, kanske ändå att de minns den så att den kan återskapas? Eller är den borta för alltid? Jaså, den försvann aldrig! Men då har den inte blivit stulen då?

Det vi ser exempel på här är det som i romanen ”1984” av George Orwell kallas för ”nyspråk”. Man omdefinierar ordens innebörd och använder dem för att hjärntvätta människor. Det verkar alltså som att ”stjäla” i den här nya betydelsen är detsamma som vi tidigare skulle ha kallat för ”lånat” eller kanske till och med ”uppmärksammat”.

Fildelning är inte stöld så som vi vanliga människor uppfattar ordet. Fildelning liknar i själva verket väldigt mycket ”bildelning” - något som Joshen skrev om julas. När jag lånar grannens bil i stället för att köpa en ny bil, stjäl jag då från bilföretagen? Och om alla lånar bilar av varandra, hur ska då Volvo och SAAB får betaaaalt? Kanske är det därför de har sådana problem?

Nej, i själva verket kan både fildelning och bildelning vara gynnsamt för samhällsekonomin. Den som lånar bil av grannen, gör inte det i stället för att köpa en ny bil. Det senare är i detta fall över huvud taget inte något alternativ. Alternativet är i stället att avstå från att åka. Och därmed minskar möjligheterna att röra sig fritt i samhället och köpa eller konsumera det man faktiskt har råd med.

På samma sätt är det med fildelningen. Alternativet är oftast inte att köpa en cd eller dvd. Alternativet är att avstå från musik och film. Kanske inte helt, men i stor utsträckning. Artisterna tjänar enligt många undersökningar på fildelningen både genom ökade konsertintäkter och med stor sannolikhet även (faktiskt) genom ökad skivförsäljning. Fildelaren köper i efterhand skivan eller talar väl om den, så att andra köper.

Det är viktigt att vi uppmärksammar vad det är som pågår nu i samhället. Jag hade själv inte i min vildaste fantasi kunnat tro att vi faktiskt håller på att skapa ett 1984-samhälle, där medborgarna är totalt kontrollerade av staten. Ingen av oss vill ha det så. Därför måste vi börja gå i en annan riktning.

Det är bara Piratpartiet som tar dessa frågor på fullt allvar. Du kan hjälpa till att vända utvecklingen! Rösta på Piratpartiet i valet den 19 september 2010! Jag kommer att göra det.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, kommunikation, personlig integritet, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010, upphovsrätt,

En kreativ pirats frustration

2010-01-22T06:06:00.000-08:00

Jag var uppe i fyra timmar i natt. Vaknade vid ett och kunde inte somna om. Jag kände mig rastlös och … tja … nästan ångestfylld.

Mitt i filmen i går, ringde min mobil. Det var Andreas Larsson som meddelade att styrelsen i Piratpartiet haft ett extrainsatt möte, där de bestämt att möblera om i mittlistan, dvs den valsedel som gäller för Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län. Därmed hamnade Andreas på plats fyra och jag på plats sex. Vilket i sin tur innebär att han kommer in i riksdagen redan vid 4,1% och att jag kommer in vid ca 7%.

Det är trots allt inte helt omöjligt att PP får 7% i valet – väldigt, väldigt osannolikt, men inte omöjligt. Vi fick trots allt 7,1% i EU-valet. Och det här förpliktigar på något sätt till att verkligen jobba för att det ska ske något liknande i riksdagsvalet.

Direkt efter att Andreas ringt, blev jag jätteglad, så här glad:

Sedan började jag tänka. Vill jag det här? Är det värt det enorma jobb som det kräver – både före och efter? Är det något annat i mitt liv som är viktigare? Eller är det här mitt livs chans att kunna förverkliga mer av det jag vill uppnå för mänskligheten?

Tyvärr måste jag erkänna att jag under det s k primärvalet, dvs det interna provval då riksdagskandidaterna vaskades fram, inte gav järnet. Jag skulle ha kunnat göra så mycket mer. Till att börja med gick jag in för att bekanta mig så mycket som möjligt med så många piratkollegor som möjligt. Men sedan orkade jag liksom inte längre.

Mycket (det mesta) av den interna kommunikationen inom Piratpartiet äger rum i olika chatkanaler på Skype. Det finns också debatt på PP:s interna forum. Det finns ett otal skypekanaler igång. Dels har de fem olika distrikten minst var sin kanal – om inte två. Sedan finns det rikstäckande kanaler för alla möjliga syften.

Jag tror att Piratpartiet skiljer sig från de flesta andra genom att aktiva medlemmar inte bara diskuterar politik i de här kanalerna. Faktum är att den överväldigande större delen av kommunikationen är vad man skulle kunna kalla ”skitsnack” eller ett lättsamt sätt att umgås med varandra och bli vänner.

Problemet är bara det att den viktiga informationen fullkomligt drunknar i det lättsamma snacket. I december förra året kände jag mig så stressad av att ständigt mötas av s k backlogg på kanske 1000 inlägg i varje kanal, så fort jag loggade in. Jag trodde att jag måste sitta och läsa igenom allt det där, men det bara tärde på mig.

Sedan tröttnade jag så kapitalt på allt det ytliga skämtandet, som aldrig tycktes ta slut eller övergå i allvarligt menade samtal. Så jag hoppade av från de stora kanalerna och stannade bara kvar i norra distriktet.

Jag inser efteråt att jag därmed blev rätt så ”osynlig” under en viktig tid då jag hade behövt vara synlig för att få ett bra resultat i primärvalet. Men just då var det som att jag inte brydde mig om det. Jag orkade inte. Jag gav tusan i om jag skulle få ett bra valresultat eller inte. Jag tänkte att det kanske var lika bra att tyst försvinna ut i kulisserna.

Därför blev jag rätt så tagen på sängen när jag fick veta att jag ändå låg så bra till i valet. Det är uppenbarligen rätt många människor som under min relativt korta tid i partiet (mindre än ett år) har fått förtroende för mig. Sex personer hade t.o.m. satt mig allra högst på sin röstsedel, där det kunde stå upp till 22 namn. Och då kommer saken i ett annat läge …

Jag inser att jag har väckt förhoppningar och att människor litar på mig. De känner sig övertygade om att jag kan bidra på ett betydelsefullt sätt. Nu känner jag att jag inte kan svika dem. Och det känns faktiskt bra ända in i hjärteroten när jag bestämmer mig för att göra allt för att leva upp till det förtroendet. Jag gick ju trots allt in i det här med egna förhoppningar om vad jag skulle kunna göra.

Jag har flera gånger tidigare framhållit att mina starka sidor inte innefattar att debattera med motståndare och såga dem jäms med fotknölarna med hjälp av logiska argument. Dels är det inte min stil, dels tror jag det är kontraproduktivt. Motsättningarna ökar och de som sitter fast i missuppfattningar om vad som leder till frihet för människorna, biter sig fast ännu hårdare i det de hävdade från början. Politiken blir till ett maktspel, både mellan partierna och internt inom partierna.

Det är just det där jag vill arbeta med att lösa upp. Min starka sida är den mänskliga aspekten, den (ofta lågt värderade) känslomässiga aspekten. Jag solidariserar mig med (och tillhör själv i viss mån) dem som skapar litteratur, konst och musik. Jag vet att det finns mycket frustration bland människor som sysslar med kreativitet, dels i själva skapelseprocessen, dels i hur man når sin publik och får åtminstone så pass bra betalt att man kan fortsätta skapa. Mediaföretagen utgör för dem både domare, distributörer och fördyrande mellanhänder. Allt fler upptäcker emellertid att de kanske kan nå ut bättre på egen hand.

Det jag vill åstadkomma i riksdagen är alltså att skapa ömsesidig förståelse för hur alla kan få sina behov tillfredsställda i dessa tider av snabb förändring. Samt att vi måste visa respekt för alla inblandade - samt inte minst för dem som inte är inblandade!

Det sker faktiskt snabba förändringar, inte bara på det tekniska området utan även i människors inre – i deras sätt att förhålla sig till varandra, lita på varandra, frivilligt dela med sig till varandra, att se på varandra som en enda stor familj. Detta sker just nu – samtidigt som det motarbetas intensivt av krafter som vill hålla fast vid det gamla och som är rädda för att det nya bara ska leda till kaos.

Därför är det en stor utmaning att ta sig an uppgiften att jämna vägen för det nya att komma in, och jag ser att jag kanske har en viktig roll i det. Det känns lättare att ta på mig den, när jag vet att åtminstone vissa av de övriga som ingår i Piratpartiets tilltänkta riksdagsgrupp, tänker på ett liknande sätt som jag själv. Jag tänker framför allt på Carl Johan Rehbinder och Hanna Dönsberg. Men det finns kanske fler? Jag ser fram emot att vi lär känna varandra mer.

Läs även andra bloggares åsikter om personlig integritet, personlig utveckling, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010,

Det viktigaste i livet är livet!

2009-12-16T11:29:00.000-08:00

Som väl knappt någon läsare av denna blogg kan ha missat, har jag större delen av det här året engagerat mig mer och mer i Piratpartiet. Varför har jag gjort det? Det började när man skulle rösta om den s k FRA-lagen i juni 2008. Jag tyckte redan från början att det verkade helt fel. Jag har alltid känt starkt för människans frihet och ogillat att myndigheter och andra blandar sig i och vill styra och kontrollera. Jag tycker inte att människor kollektivt ska omyndigförklaras, tvingas att göra si och förbjudas att göra så, tas om hand – eller ibland: lämnas åt sitt öde efter att de fråntagits möjligheter att klara sig på egen hand.

Jag blev helt enkelt upprörd och tänkte att ”nu får det vara nog”. Så jag mejlade till de borgerliga riksdagsledamöterna i Dalarna där jag bor och även till statsminister Fredrik Reinfeldt. Nu vet jag förstås inte vad dessa protester kan ha haft för effekt, men det var i alla fall en ledamot från Dalarna, Camilla Lindberg (fp), som röstade emot, och det hela ledde till att man lovade göra om och ”förbättra” lagförslaget. I år har man sedan röstat igenom lagen med ett antal kosmetiska förändringar, som för en kritisk granskare helt uppenbart inte har någon avgörande betydelse. Ändå har alltså riksdagsmajoriteten accepterat lagen.

Nu har jag tänkt mer och mer på vad min unika uppgift och förmåga är för att uppnå mänsklighetens befrielse. Vissa har talat om att Piratpartiet kommer att behöva arbeta i 50-60 år till mot förtryck och för respekt för personlig integritet, samtidigt som vi strävar mot ett samhälle folk delar med sig generöst till varandra och underlättar för varandra att vara kreativa. Allt det där är värderingar som jag delar med mina medpirater. Och det är sådant som gör livet till något värt att leva! Men jag kanske har en annan roll än de flesta i hur detta ska uppnås. Och jag hoppas att det kan förverkligas i stor utsträckning inom några få år. Eller i varje fall att avgörande steg tas i den riktningen. Det är som att vi inte har tid att tillåta oss någon långsiktig planering. Om ett antal år kan det vara för sent. Då är det redan ”1984”!

Ända sedan jag var mycket liten, kanske i 6-7-årsåldern, har jag känt inom mig att det har funnits ”något mer” som inte gått att ta på och som ingen vuxen kunde förklara för mig. Jag insåg så småningom att detta odefinierbara var en andlig dimension. Och jag behöver understryka att ”andlighet” för mig inte är det samma som ”religion”. Andligheten är det vi i brist på bättre ord kan kalla livet. I bästa fall finns andligheten med i religionen men ofta är det tyvärr inte så. Andlighet är inte något man tror på, det är något man upplever. Det är själva grunden för inre frid, kärlek, oräddhet och kreativitet. Men det är också upplevelsen av att det finns något ”högre”, någon intelligens som kan hjälpa oss. Och det här är ungefär så långt bort från föreställningen om en ”gud” som en skäggig farbror som man kan komma! ☺

Jag har allt mer förstått att tiden kan vara mogen för mänskligheten som helhet att inte bara uppleva denna andliga dimension utan också att integrera den med den fysiska ”köttvärlden” eller ”afk-världen” som nördarna eller geekarna skulle säga. För egentligen är det olika sidor av samma verklighet. Och det är först när de ses som ett, som vi kan börja leva fullt ut. Det är vad jag känner.

I över fyrtio år har jag ägnat mig åt meditation. Jag har utövat det, undervisat i det, skrivit böcker om det, forskat i det på Stockholms Universitet. Och det har påverkat mig på ett mycket djupt sätt. Jag kan lugnt hävda att jag är en annan människa än jag skulle ha varit om jag inte hade mediterat. Det troliga är t.o.m. att jag inte skulle ha överlevt så här länge utan det. När jag började meditera på 1960-talet, var det något mycket ”flummigt”. I dag betraktas det som något fullt normalt och något som gagnar hälsan. Och det finns många olika meditationstekniker. Jag har förstås under alla de här åren vidareutvecklat det jag kan och experimenterat med olika sätt att fördjupa och befästa den inre friden. Bland annat har jag rest flera gånger till Indien för att lära mig mera.

År 2004 besökte jag Oneness University som ligger utanför Chennai i södra Indien och lärde mig då att ge något som senare har kommit att kallas Oneness Blessing. Det är en teknik som går ut på att överföra ett tillstånd av inre frid till någon annan (mycket förenklat uttryckt). Det där var något som man förr måste tillbringa trettio år av sitt liv i Himalaya med en upplyst mästare för att få del av. Jag behövde ”bara” tillbringa tre veckor i djup meditation för att få det. Och när jag hade fått det, blev jag i ett enda slag befriad från den starka (och plågsamma) längtan efter något odefinierbart som jag burit med mig sedan barnsben. --- Det har sedan dess blivit allt lättare för människor att få den här förmågan, och det allra senaste är nu att svenskar kan ge den vidare till andra under en helg här hemma. --- Och de som fått det kan sedan i sin tur ge Oneness Blessing till alla de kommer i kontakt med.

Musiken och andligheten (= kärleken) är det som givit mig mest glädje i mitt liv. Jag har också varit verksam på senare år som författare och översättare. Inom Piratpartiet såg jag en möjlighet att sprida andlighet på ett subtilt plan – i syfte att förverkliga just de mål som PP står för. Jag har emellertid allt mer börjat inse svårigheten att förmedla vad jag kan inom en så pass teknikerdominerad organisation som PP ändå är. Så nu när jag är riksdagskandidat, är sannolikheten kanske inte så stor att jag ska bli vald att representera partiet på valbar plats på en valsedel. För det mest genomgripande som jag kan bidra med är ju något som ”inte syns”. Och även om det skulle synas resultat, kan jag aldrig få credit för det.

Jag inser att det är mycket begärt att be om de röstandes förtroende på så pass ”lösa boliner”, men det här är det som jag har långvarig erfarenhet av och som jag kan bidra med. Det mest påtagliga jag kan peka på inom Piratpartiet är att jag var med och löste den omtalade Värmlandskonflikten. Där vill jag bara understryka att den konflikthanteringsgrupp som jag ingick i inte syftade till att döma någon och helt fristående presentera en lösning. Vad vi i stället ville göra, och också gjorde, var att få de inblandade att själva hitta en lösning som alla kunde acceptera. Detta är emellertid något som underlättas i hög grad av kärleksfulla kontakter på ett undermedvetet plan! Och det är just det jag vill tillämpa även i Sveriges Riksdag.

♪♫•*¨*•.¸¸❤¸¸.•*¨*•♫♪

Ursäkta min mångordighet, men som författare kan det hända mig att orden bara rinner ur mig, när jag blir inspirerad!

Läs även andra bloggares åsikter om Meditation, Oneness, personlig integritet, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010,

Strategi för vågmästarstrategi?

2009-12-03T09:17:00.000-08:00

Piratpartiet har sagt att vi ska tillämpa en vågmästarstrategi om vi kommer in i riksdagen efter valet 2010. Det bygger på antagandet att fördelningen mellan de nuvarande blocken blir ungefär densamma som i dag. Om PP kommer in kan vi välja att antingen stödja den borgliga alliansen eller det socialistiska blocket. De som får vårt stöd har därmed möjlighet att bilda en minoritetsregering. Och PP ger sitt stöd till det block som förklarar sig berett att arbeta för PP:s kärnfrågor: personlig integritet, delad kultur och fri kunskap.

Men … det finns fler faktorer att ta hänsyn till. Och man kan spekulera i olika utfall. Strategisk planering handlar ju om att välja en strategi som ger ett acceptabelt utfall, även om omständigheterna varierar inom vissa ramar.

Just nu kan man tycka att det är osäkert om PP över huvud taget klarar 4%-spärren, men låt oss anta att vi gör det. Sverigedemokraterna verkar också ha stora möjligheter att komma in. Det valresultat som jag personligen tror mest på för närvarande är något i stil med:

Allianspartierna (AP) 45,5%
Socialistpartierna (SP) 45,5%
Piratpartiet (PP) 4,5%
Sverigedemokraterna (SD) 4,5%

Detta är även idealläget för PP. Den konstellation som lierar sig med PP får då 50%. Svagheten är att SD i vissa frågor kan välja att rösta med det andra blocket. Det här är med andra ord en oerhört instabil uppläggning. Om AP får exempelvis 47,5% och SP 43,5% har PP fortfarande valet mellan att stödja upp AP till 52% eller SP till 48%. Och även här kan förstås SD stjälpa hela ekvationen.

Det är bara inom de här ramarna som PP kan ha en vågmästarroll – som dessutom kan vara diskutabel. Min uppfattning är att de nuvarande riksdagspartierna vill göra allt de kan för att undvika ett beroende av (för att inte tala om samarbete med) SD. Det har redan förekommit trevande antydningar om att C eller FP skulle kunna ingå i en regering tillsammans med socialistpartierna. Det kan hända att man ändå är intresserade av att förhandla med PP, men det kan också bli så att man genom en utvidgad konstellation får egen majoritet. Och då kommer PP att ha mycket litet att säga till om.

Kan det rent av vara så att PP skulle vinna på att redan nu ta kontakt med båda blockledarna och inleda samtal om vår roll i det här? Jag tror det. Jag tror att de har intresse av att PP ska komma med - om inte annat så för balansens skull.

Curt Jonsson är en av de ca 230 som visat intresse för att kandidera till Sveriges Riksdag 2010 för Piratpartiet. På Piratpartiets valsedlar kommer sammanlagt 82 namn att finnas efter det interna val som sker i december 2009 – januari 2010. Om PP får minst 4% av rösterna vid riksdagsvalet den 19 september 2010, kommer minst 14-15 ledamöter in.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, riksdagsvalet 2010,

Wow - jag våndas!

2009-11-22T12:16:00.000-08:00

Den senaste tiden har jag ägnat mig mycket åt att våndas. I och för sig tror jag att det kan vara utvecklande att våndas. För vad är detta egentligen? Ordet betyder att lida, plågas, känna ångest. Men jag upplever att det finns något mer, en djupare botten så att säga. För mig innebär det en rädsla att jag har fattat fel beslut och att jag kanske borde ändra mig. Samtidigt tror jag att jag har fattat rätt beslut, och att våndan består i en skräck för att inte duga, inte räcka till, inte hålla måttet.

Det beslut jag våndas över är att jag bestämde mig för att kandidera som riksdagsledamot för Piratpartiet. För cirka en månad sedan la jag in mina uppgifter på den sajt där man kunde anmäla sig, och för två veckor sedan publicerades listan över kandidater. Den har sedan kompletterats med ytterligare personer och f n är det 229 personer som är intresserade av de 82 platser som Piratpartiet kommer att ha sammanlagt på sina valsedlar. Om partiet får 4% av väljarnas röster i riksdagsvalet 2010, blir det 14-15 av dessa som till sist hamnar i riksdagen.

Jag ser att de flesta kandidaterna verkar vara annorlunda än jag på flera sätt. Nästan alla är väsentligt yngre, men min ålder (och förmodade livsvisdom ☺) ser jag mer som en potentiell fördel. Däremot kan jag oroa mig för att jag inte tidigare aktivt intresserat mig för politik och därför inte byggt upp någon kunskapsbank om lagar och andra regler som gäller i samhället – i Sverige och internationellt - med bäring på piratfrågor. Jag vet väl ungefär så mycket – eller så litet – som en ”medelsvensson” vet om de här frågorna (nåja, lite mer kanske). Men jag ser ju att många av mina medkandidater tycks besitta omfattande kunskaper. Och då undrar jag stilla inom mig: Passar jag över huvud taget i det här gänget? Tänk om de upptäcker hur lite jag egentligen vet?

Det pågår fortlöpande en utfrågning av kandidaterna på Piratpartiets forum. Där kan alla medlemmar ställa frågor till oss kandidater. Det handlar ju om att få ett grepp om var vi står och vilka vi är. I slutänden gäller det att klarlägga om vi över huvud taget passar för att jobba i riksdagen och om vi klarar att företräda Piratpartiet på ett bra sätt. Jag har försökt att svara på allt jag kan utifrån mina erfarenheter, värderingar och helt enkelt sunt förnuft. Och till min glädje tycks det ha gått hem rätt så bra. Mina synpunkter har i stora drag stämt väl in med vad andra erfarna kandidater har tyckt.

Så kanske har jag trots allt en del att bidra med? Hade jag inte trott det, skulle jag nog ha dragit tillbaka min kandidatur för länge sedan.

Men på vilket sätt är det då till fördel att jag trots allt våndas? Jo, jag har under många år (så där 30-40 år) intresserat mig för människors känsloliv. Och jag har insett att vi alla bär på ganska mycket undanstoppad rädsla. De flesta är inte själva medvetna om det och skulle kanske ihärdigt förneka att de var rädda. Ändå ligger rädslan (eller skräcken) som ett slags broms inom nästan alla människor. Denna broms kan fungera lite olika beroende på individen. För en del innebär det att man inte har så stark kontakt med sina känslor över huvud taget. I stället har man kanske en stark betoning på intellektet, och hävdar sig på så sätt. För andra kanske det medför att man blir inåtvänd och har svårt att ta kontakt. Och för alla betyder det att man känner mindre kärlek än vad man skulle kunna. Kärlek och rädsla kan nämligen sägas vara varandras motsatser.

Rädslan kommer också till uttryck i diverse olika förklädnader. Den kan se ut som vilken ”negativ” känsla som helst: ilska, irritation, sorg, frustration, hopplöshet och varför inte vånda eller beslutsångest! När vi känner något sådant, brukar de flesta av oss försöka vända uppmärksamheten åt annat håll. ”Tänk positivt!” säger vissa. Vi distraherar oss på olika sätt. Det kan också ske genom att man tar sig några glas vin eller whisky, äter en massa godis, röker, kanske frenetiskt läser nyheter eller tittar på tv. Allt för att slippa känna det där obehagliga.

Men jag har lärt mig att det bara finns en utväg: att känna känslan helt och fullt! Om vi törs göra detta och har tålamod att stå ut, visar det sig att detta är den enda riktigt fungerande vägen. Därför tror jag på att min vånda är bra för mig. Om jag tillåter mig att våndas allt vad jag kan, kommer jag att må bättre och bättre! Jag kan i varje fall inte låta våndan avgöra vilka beslut jag ska fatta. Den kanske bara visar att jag upplever det här kandiderandet som en stor utmaning! (Konstigt vore det väl annars!)

Jag tror att utmaningar är till för att antas. Visst kan det finnas svåra uppgifter som vi tvivlar på att vi skulle klara av. Men utmaningarna innehåller något mer. De har också en lockelse som nästan kan vara oemotståndlig. Och om vi inte antar utmaningen, kan det sedan kännas som att vi har missat något väsentligt i livet. Därför kvarstår jag – trots våndan – som riksdagskandidat!

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, personlig utveckling, riksdagsvalet 2010,

Behövs jag i Sveriges Riksdag?

2009-11-09T11:57:00.000-08:00

Du frågar dig kanske: ”Vem är den där Curt Jonsson egentligen?” Och jag har ju gått med på att ställa upp som tänkbar kandidat till riksdagen för Piratpartiet. Därför är det bara rimligt att jag berättar lite mer utförligt om min bakgrund och mina värderingar.

Jag upplever mig själv som klart ”annorlunda” än kanske de flesta andra riksdagskandidaterna. Men som Anna Troberg, 2e vice ordförande i Piratpartiet, skrev nyligen:
”Det här är ett lagarbete. Ingen kommer att sitta ensam i riksdagen. Vi behöver en bra och blandad grupp, med bred kompetens och olika erfarenheter. Kanske är det så att just du har exakt det som behövs.”

Vad är det som är så annorlunda med mig? Till att börja med är jag ”något” äldre än genomsnittet i det här partiet. Jag är född 1941 och har hunnit få erfarenhet av ganska många olika områden i livet. Bland annat arbetade jag med marknadsföring inom elektronikbranschen både i Sverige och internationellt på 1970-talet. Jag har också under cirka femton år varit egen företagare som konsult inom marknadsföring, ledarskap och organisationsutveckling. Dessemellan har jag undervisat i allt möjligt, bland annat företagsekonomi (på Stockholms Universitet), språk och meditation samt diverse andra metoder för personlig utveckling.

Just det där med personlig utveckling är något som alltid fascinerat mig. Jag har ju känt att människan har enorma, inre, outvecklade resurser. Och jag har lockats att utforska hur man kan få fram mer av dessa resurser. Ibland har det fått mig att personligen testa sådant som anses ”omöjligt” att genomföra. Och vid vissa tillfällen har detta dragit till sig mediaintresse. Jag har därför förekommit i TV och tidningar med anledning av att jag t.ex. intresserade mig för möjligheterna att leva utan mat och få in energi på annat sätt. Det var en intressant resa, som jag dokumenterat i boken ”Ljus från andra sidan” (Regnbågsförlaget 1999). Men jag vill betona att även om det där var en fantastisk upplevelse, är det inget som jag rekommenderar någon annan att ge sig in på. Det har onekligen sina risker!

På tal om böcker, har jag också varit verksam som författare. Det har hunnit bli femton olika böcker under årens lopp. (Jag har nästan tappat räkningen!) Många av dem handlar förstås om olika aspekter på småföretagande och marknadsföring. En bok hade titeln ”Konsten att skriva säljande brev”. Den kom ut 1986 och var då den första boken på svenska om säljbrev sedan 1953, enligt vad jag fick höra. I samband med det där utnämndes jag i pressen till ”Sveriges främste expert på säljbrevsteknik”. Det var förlagets idé från början, men ingen protesterade så det fick stå oemotsagt!

Det som känns allra viktigast för mig i livet är mänskliga relationer. Jag tror på människans inneboende godhet och att det går att få fram den, även om den ibland har gömt sig väl. ;-) Helt nyligen blev jag i Piratpartiet också utsedd att ingå i en liten ”krishanteringsgrupp” som i dagarna känner sig mogen att avsluta sitt uppdrag. Efter att ha pratat ingående med olika inblandade personer (och med varandra), tycker vi oss ha hittat en lösning som borde kunna accepteras av alla. Om det fungerar (och när det fungerar) tycker jag att det känns meningsfullt.

Även i riksdagen – utifall jag mot all förmodan skulle bli invald – vill jag arbeta på ett liknande sätt. Jag har ju – milt uttryckt – en viss spännvidd på mina erfarenheter i livet, och jag vill ägna mig åt att skapa en god kommunikation över partigränser och andra gränser. Det ser jag som betydligt mer intressant än att debattera i sakfrågor. Debatten tenderar ofta att utmynna i polarisering och låsta positioner, medan jag vill verka för motsatsen.

Kanske kommer du att tycka att jag är en alltför ”utflippad” typ med allt vad jag har i bagaget. Men de som lärt känna mig tycker ändå oftast att jag står med båda fötterna på jorden. Och det tycker jag förstås själv att jag gör också! ;-)

Läs även andra bloggares åsikter om Meditation, personlig utveckling, Piratpartiet, kommunikation, riksdagsvalet 2010,

Är öppenhet och transparens alltid bra?

2009-10-31T05:17:00.000-07:00

Jag ingår för närvarande i en tillfälligt sammansatt grupp som ska försöka lösa en konflikt. Gruppen består av tre personer och vi har alla tidigare erfarenhet av liknande uppgifter. Det här är inte ett lätt jobb. Det kräver att vi kan lyssna utan förutfattade meningar. Och det kräver att vi kan se möjligheter. Hur ska man hantera denna mosaik av information och känslor så att pusslet kan läggas om på ett bra sätt? Helst ska allt hamna på en bra plats och inga bitar ska bli ”över”.

Det där är ganska svårt, milt uttryckt. Inom Piratpartiet hyllas principen om öppenhet och transparens. I första hand handlar detta då om hur myndigheter handskas med information och hur de fattar beslut. Men även inom Piratpartiet vill man leva efter den principen.

Nu finns det emellertid även en annan viktig princip, och den handlar om personlig integritet. Och den säger att det inte ska råda full öppenhet om personliga förhållanden. Vare sig myndigheter eller andra ska kunna få tillgång till information om dina högst privata angelägenheter, de må handla om sexuell läggning, vilket parti du röstar på, vart du har rest med tåg, vilka sjukdomar du har sökt hjälp för, och en mängd andra saker. Piratpartiet hävdar att enskilda människor har rätt att ha sådan information för sig själva. Här ska man alltså inte ha öppenhet och transparens! Den personliga integriteten är viktigare!

När man arbetar med att lösa en konflikt mellan människor, ingår det att hitta en balans mellan de här principerna. De berörda människorna kan ha vitt skilda uppfattningar om vad som har hänt och ”vems fel” det är att konflikten finns. Min erfarenhet är att det inte är meningsfullt att lägga skuld på någon. Människor är känslovarelser och deras känslor får dem att reagera olika. Därför kan det vara mycket individuellt hur de upplever en situation. Vissa blir väldigt lätt oerhört arga, andra drar sig undan och blir tysta (och kanske ledsna) när de angrips. En del vågar inte säga ifrån. De kanske åtar sig sådant som de inte kan genomföra. Många har huvudet fullt av egna tankar och orkar inte lyssna på andra eller ge feedback eller uppskattning.

Som konfliktlösare måste man lyssna mycket och försöka se under ytan vad som pågår. Det vore ett stort brott mot alla inblandades personliga integritet att fortlöpande berätta för omvärlden detaljer om vad som pågår. Detta skulle kunna åstadkomma obotlig skada både för personerna ifråga och för möjligheterna att hitta konstruktiva lösningar. Det ideala resultatet (som man tyvärr oftast inte riktigt når) är om alla parter efteråt känner sig nöjda. Men för att åtminstone närma sig detta, får man låta det hela ta viss tid.

De som givit oss det här uppdraget har full förståelse för att vi måste arbeta ostört (och intensivt), även om vi av förklarliga skäl inte kan ägna oss åt det dygnet runt alla dagar i veckan. De lägger sig inte i vad vi gör och kräver inga fortlöpande rapporter – eftersom något sådant knappt går att göra. Och vi ber alla andra att också ha tålamod. Vi är lika mycket som andra helt för principen om öppenhet och transparens. Men vi har ännu större respekt för principen om personlig integritet.

Läs även andra bloggares åsikter om personlig integritet, Piratpartiet,

Foliehattar är vi allihopa – eller?

2009-10-27T08:25:00.000-07:00

Folk som känner mig brukar ibland säga att jag inger förtroende. Varför det är så vet jag inte. Jag har mycket som talar emot mig faktiskt. Kanske är det så att ju mindre jag säger och ju mer jag lyssnar, desto mer litar folk på mig. Och det gäller förstås alla … Men jag brukar nog ha extra lätt för att lyssna.

Jag måste ändå medge att jag förmodligen är en väldigt ovanlig person. Men det beror förstås i sin tur på att jag alltid varit väldigt nyfiken på livet och på hittills outforskade möjligheter. Jag har hört människor hävda de mest märkliga saker, som de påstått vara realistiska. Men jag har ändå inte omedelbart förkastat något pga av att ”det förstås är omöjligt”. I stället har jag försökt vara lyhörd för hur de personer låter, som påstår något.

Vad är en s.k. ”foliehatt”? Jag tror att man med det menar någon som både har vilda idéer om hur verkligheten fungerar och dessutom på ett påträngande sätt försöker övertyga sin omgivning om att de har rätt. Men det som för mig är typiskt för en foliehatt är inte själva de vilda idéerna utan i stället den låsta inställningen och obenägenheten att förstå sina medmänniskor.

I mitt fall försöker jag ytterst sällan övertyga någon om att jag har rätt i någon väldigt kontroversiell fråga. Däremot kan jag bli väldigt angelägen att försöka ta reda på hur det egentligen är! Den som googlar på mitt namn (eller kör ”supersök” på Eniro), kommer att finna att jag t.ex. har experimenterat med att leva som s.k. ”lufterian” dvs utan att behöva äta mat. (Faktum är att det var jag som introducerade ordet lufterian i svenska språket, när jag översatte Jasmuheens bok Leva på Ljus). I en av mina egna böcker berättar jag om mina upplevelser som lufterian.

Jag har också över fyrtio års erfarenhet av meditation, och jag har bl.a. varit i Indien flera gånger och då förstärkt min förmåga att ge ett slags ”välsignelse”. Det enda jag vet är att jag själv fått ut väldigt mycket av detta, och jag har kunnat konstatera påvisbara resultat både hos andra människor och på omgivningen i övrigt. Men, som du säkert förstår, detta bygger inte på vetenskapliga undersökningar, utan enbart på ytterst märkliga ”sammanträffanden” som för mig varit helt övertygande. Jag är f.n. även engagerad i ett begynnande samarbete med representanter för Svenska Kyrkan i detta.

Kontentan av allt det här är att jag genom egna erfarenheter har upptäckt fullständigt enorma möjligheter för oss människor. Men jag har också upptäckt att det krävs ganska mycket av oss för att kunna förverkliga dessa möjligheter. Inte minst krävs det mycket av mig själv. ☺ Men jag har åtminstone en rätt klar föreställning om vad som krävs. Och det vill jag gärna dela med mig av under resans gång.

Jag tror att vi alla egentligen är ett slags ”foliehattar” i den bemärkelsen att vi har en förutfattad mening om hur verkligheten är beskaffad – och att vi därför inte ser alla möjligheter som finns. Att de finns är alltså vad jag tror, men jag tänker inte försöka övertyga dig om det genom något slags resonemang eller ”bevis”. Det enda jag kan göra än så länge är att själv försöka utnyttja dem efter bästa förmåga. En ingång är att bygga upp goda relationer. Och det gör jag f.n. så gott jag kan inom bl.a. Piratpartiet. (Med växlande framgång) Där befinner jag mig …

Läs även andra bloggares åsikter om Meditation, personlig utveckling, Piratpartiet,

Vi behöver lita på varandra! Då händer bra saker ...

2009-10-26T11:38:00.000-07:00

Jag läste just ett referat av en intressant undersökning om vad som sker i ett samhälle där medborgarna litar på varandra. Tidigare har beteendevetare tydligen ofta menat att bra saker händer. Sådana länder har bättre demokrati, bättre ekonomi, bättre hälsa och de lider inte så ofta av olika sociala sjukdomar, dvs missbruk av olika slag, misshandel, osv.

I den här undersökningen (som jag hittade via Badlands Hyena) konstaterar man emellertid att även om allt detta inte stämmer, så är det åtminstone så att: In countries where people generally trust one another, there are fewer worries about crime or corrupt political leaders.

När man la fram sina resultat hade man rangordnat världens länder efter hur mycket medborgarna ansåg att de i regel kunde lita på sina medmänniskor. Kina och Sverige toppade listan med 79 resp. 78 procent! Det här var år 2008 (vilket betyder att frågorna antagligen ställdes 2007 eller tidigare). Jag undrar hur resultatet skulle se ut i dag? Jag tror att rädslan har ökat och därmed har tilliten minskat.

Sedan dess har våra myndigheter infört IPRED-lagen, som ger privata mediaföretag polisiära befogenheter, som t.o.m. är större än vad polisen själva har, när det gäller att beivra brott mot upphovsrättslagarna – vilket idag uppenbarligen betraktas som något av det värsta man kan göra, värre än våldtäkt, barnpornografi och annat.

Vidare har man slutligen lyckats trumfa igenom den s.k. FRA-lagen, som möjliggör avlyssning av vem som helst i Sverige utan att någon brottsmisstanke finns. För att få majoritet i riksdagen, införde man vissa kosmetiska ”integritetshöjande” tillägg, som vid närmare granskning visar sig vara ett uppenbart spel för gallerierna. (Se tidigare inlägg från mig om detta). Det är bara ett under att så många riksdagsledamöter ivrigt försvarar det här. Vad är de rädda för?

Det finns också en del andra exempel på det här i Sverige och på annat håll. I EU brottas man fortfarande med det s.k. Telekom-paketet. I Frankrike har man infört sin HADOPI-lag, vilket kan sägas vara en betydligt allvarligare variant av vår IPRED-lag. Efter några varningar (och utan något föregående domstolsbeslut) ska fransmännen kunna stänga av misstänkta fildelare från internet. OBS: misstänkta, inte dömda. I dagens samhälle är avstängning från internet ungefär det värsta man kan göra mot någon. Det är som att sätta någon i isoleringscell, avstängda från alla kontaktmöjligheter med omvärlden. Vad är de rädda för?

Kan vi öka tilliten i samhället genom att förklara ”krig” mot övergrepp och brott mot vår personliga integritet? Jag tvivlar. Visst måste vi se vad som pågår. Och visst är det bra om vi hjälper andra att se hur det ser ut. Men risken finns också att ju mer vi skriker att ”detta är inte rättvist”, desto starkare blir de krafter som vill ha kontroll. De vill skydda alla de andra mot oss som skriker och varnar. Piratpartiet verkar var de enda som verkligen har insett vidden av det här. De andra politiska partierna börjar så smått inse att frågor som har med upphovsrätt och personlig integritet att göra är ”inne”. Därför pratar de ibland om detta – för att visa att Piratpartiet minsann inte har monopol på det. Vad är DE rädda för?

De är rädda för att tappa ”marknadsandelar”, dvs väljare. Och därför vill de låta som om de tar det här på allvar – samtidigt som de tar allting annat också på allvar. Alla partier utom Piratpartiet säger egentligen att de är experter på ALLT! Hur sannolikt är det?

Det jag vill komma fram till här är att vi måste börja lita på varandra mer. Och vi måste börja lita på oss själva och våga stå för det vi innerst inne känner är rätt. Och just därför behöver PP komma in i riksdagen. Just därför behöver jag komma in i riksdagen! :D Min främsta uppgift blir då att bygga upp tillitsfulla relationer med så många ledamöter som möjligt. Min uppgift är inte att få dem att stödja PP. I stället vill jag få dem att våga rösta efter sin övertygelse – men också att kräva begripliga underlag för det de ska rösta om. Då är i och för sig sannolikheten stor att de kommer att komma fram till samma slutsatser som Piratpartiet!

Om du också tror på att vi behöver bygga upp mer tillit och oräddhet i det här landet (och i världen), börja då med att gå till denna sida för att registrera dig som medlem i Piratpartiet. Det kan du göra även om du redan är medlem i något annat parti. Det kostar ingenting och du kan vara helt anonym. Men … då får du möjlighet att inom ca en månad delta i PP:s interna provval, där medlemmarna röstar på riksdagskandidater (bland dem som är anmälda som kandidater).

Jag ber dig: registrera dig, och när du får ett mejl som berättar om provvalet, sätt då upp mitt namn överst på din lista! Jag lovar att göra vad jag kan för att höja tillit, oräddhet och rättframhet i Sveriges Riksdag. Än så länge är det ändå där som besluten fattas! Registrera dig idag! Tack!

Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen, IPRED, kommunikation, personlig integritet, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010,

Är frihet "scary as hell"?

2009-10-19T14:16:00.000-07:00

I går anmälde jag mig officiellt som kandidat för att representera Piratpartiet i riksdagen inför valet i september 2010. Läskigt! Eller som de säger. ”scary as hell”! Jag hade max 300 tecken på mig att presentera mig i en ”reklamtext”. Det kändes som en hart när omöjlig uppgift. Men jag lyckades till sist banta ner en text på ca 7000 tecken till 298 tecken! Risken är att den i processen blev näst intill obegriplig. Suck! Så här blev det i alla fall:

Vet vi vad som är bäst för mänskligheten? Detta är inte ett matematiskt problem! Vi är känslovarelser, som vill få våra behov uppfyllda. Jag vill i riksdagen arbeta för relationsbygge och samförstånd, vilket jag har erfarenhet av. Det fungerar bättre än konfrontation. Läs http://tinyurl.com/yh8cer9

Det var med stor tvekan som jag anmälde mig. Men det kändes – som jag tidigare påpekat i den här bloggen – nästan som ett ”kall”. Trots allt måste jag bara göra det här. Och jag har märkt att det finns de som faktiskt hejar på och vill att jag ska kandidera. Så därför gör jag det.

Det finns ingen som helst tvekan hos mig att Piratpartiet behövs. Så sent som i dag såg jag en artikel skriven av direktören för ett av de största antivirusföretagen. Han tyckte att alla internetanvändare borde ha ett ”internetpass”. Ingen ska alltså kunna vara anonym på internet. Vad ligger i förlängningen av detta? Ska man också behöva legitimera sig för att få skicka ett brev? Ska det registreras vilka artiklar man läser i tidningen? Ska man ha en inopererad GPS så att myndigheterna hela tiden vet var man är? Liknande saker har redan diskuterats för idrottsmän (så att de inte i smyg dopar sig).

Scary as hell! Eller hur? Visserligen är det tragiskt att gamla tiders ”lek och idrott” har omvandlats till en sådan prestationsinriktad aktivitet, där vinna är det enda som räknas, och där utövarna är beredda att våldföra sig på sina egna kroppar för att bli bäst.

Jag vill ha ett samhälle, där man återigen har ett mer lekfullt synsätt på det mesta. Och jag tror att det går att komma dit. Det är bl.a. därför som jag tror att jag kan ha en funktion att fylla i Sveriges Riksdag. Jag vill ägna mig åt relationsbygge. (Låter fint va! :-)) I riksdagen – som på så många andra ställen – uppkommer det polariseringar. Man har två ”block” som står emot varandra. Oavsett vad det andra blocket säger, har de ”fel”, och vi har ”rätt”. Men om man pratar med varandra som människor, går det inte att upprätthålla blockkänslan, åtminstone inte i samma utsträckning. Och då … då kan man plötsligt hitta fram till varandra! Och då kan man hitta de beslut som gagnar människorna. DET vill jag arbeta för!

Läs även andra bloggares åsikter om personlig integritet, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010

Aja, baja, FRA!

2009-10-12T14:58:00.000-07:00

Nu på onsdag ska man på nytt rösta i Sveriges Riksdag om den s.k. FRA-lagen. Mycket förenklat går den ut på att Försvarets Radioanstalt ska få rejält utökade befogenheter att samla in information. På deras hemsida står att de ska "kartlägga yttre militära hot och andra utländska förhållanden som kan påverka Sveriges säkerhet, till exempel internationell terrorism".

Det nya är att de nu också ska få avlyssna vanliga telefonsamtal och läsa vanlig epost som sänds via kabel. Visserligen heter det att de bara får göra det med meddelanden som passerar Sveriges gräns, men dels är det förstås många svenskar som fullt legitimt har utlandskontakter i denna globaliseringens tidsålder, dels passerar många inrikes samtal också gränsen för att "studsa" i någon server utomlands.

I juni förra året blev det något av folkstorm, när denna lag skulle klubbas igenom. Människor insåg ju att det här öppnade för massavlyssning och massövervakning av all privat kommunikation.

Så nu har man infört en rad "integritetshöjande" ändringar i det här lagpaketet. Det verkligt stora problemet verkar dock vara att majoriteten av ledamöterna i riksdagen inte har tillräcklig kunskap för att avgöra om dessa ändringar gör någon verklig skillnad. Bland annat har man infört att en särskild "domstol" ska garantera rättssäkerheten. Men vitsen med en domstol är att det är en oberoende, opartisk instans och att allmänheten har insyn. Inget av detta finns med denna s.k. domstol. Man kan faktiskt säga att denna domstol är en ren kuliss!

Vidare sägs det att FRA bara kommer att få avlyssna trafik i mycket begränsade s.k. "trafikstråk". Ingen vet vad "trafikstråk" är för något. Sedan har man talat om "signalbärare", och det visar sig då att dessa signalbärare har så stor kapacitet att FRA i praktiken kan avlyssna ALLT i alla fall. Så detta tal om trafikstråk och signalbärare anses av it-kunniga som rena rama dimridåerna. Det verkar med andra ord som att de som vill få igenom lagen medvetet duperar riksdagsledamöterna och spelar på deras okunnighet.

Kontentan är alltså att FRA fortfarande obehindrat kommer att KUNNA avlyssna vem som helst, när som helst - även samtal och mejl inom landet (OM de passerar landets gränser fram och tillbaka vilket de allt som oftast gör).

Visserligen får de inte göra detta hur som helst, men det finns dels
* ingen möjlighet att kontrollera om så sker, dels
* ingen som helst möjlighet att kontrollera att insamlad information inte kommer på avvägar, eller
* på annat sätt missbrukas för annat ändamål.

Det här går att likna vid att man skänker en femtonåring en bil som kan gå i 200 km/h samtidigt som man säger: "Du får bara köra i 30 km/h med den här - utom om det blir absolut nödvändigt att köra fortare. Vi kommer visserligen inte att ha några fartkontroller eller andra kontroller, men om du missbrukar detta, så Aja Baja, så får man inte göra!"

Vårt enda hopp är alltså om vi kan lita på att FRA sköter det här på ett bra sätt. Det finns ingen möjlighet att veta om de faktiskt gör det. Och eftersom de bevisligen tidigare har överträtt sina befogenheter (detta ska nu "regleras"), finns det all anledning att misstro dem även i fortsättningen.

Det enda raka är därför att helt avslå FRA-lagen. Det krävs att fyra borgerliga ledamöter aktivt röstar NEJ, och/eller att åtta avstår. Då kommer lagen inte att bli godtagen.

Jag har idag varit i kontakt med Camilla Lindberg (fp) via hennes blogg. Och hon säger att den enda vettiga kritiken mot FRA-lagen kommer från Piratpartiet. Låt oss hoppas att hon (även den här gången) tar fasta på den. Men det krävs minst tre ledamöter till ... Jag försöker kontakta så många jag kan - på mitt sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om Falkvinge, FRA-lagen, personlig integritet, Piratpartiet,

Avslutningsvis: allt det här handlar om att människor är rädda för varandra. Så den enda långsiktiga lösningen är att gå till roten med problemet!

Även politiker har känslor!

2009-09-28T08:50:00.000-07:00

- vad skulle jag kunna göra i Sveriges Riksdag för Piratpartiet?

Vi lever i ett samhälle där det anses fint och värdefullt att vara ”rationell”. Den som kan diskutera och argumentera för sin sak, har hög status. Det anses självklart att de beslut som fattas – inte bara i de stora sammanhangen, såsom t.ex. i Sveriges Riksdag eller i EU-parlamentet utan även i privatlivet – ska bygga på välgrundade fakta (och dessutom på kännedom om hur olika saker ömsemsidigt påverkar varandra). Därmed blir besluten ”bättre” och med ”bättre” menar man i förlängningen att de bidrar till ökad lycka för mänskligheten. Eller hur?

Om man emellertid ska vara noga, är det en illusion att tro att vi alltid har tillgång till korrekta fakta. Det är en ännu större illusion att tro att vi har tillgång till alla relevanta fakta. Och det är en ofantligt mycket större illusion att tro att vi vet hur alla existerande omständigheter påverkar varandra. Som ekonom törs jag säga att där har man nationalekonomin i ett nötskal. Och det är den som politikerna utgår från när de fattar sina beslut.

Tar vi sedan med i beräkningen att människor har olika behov som inte alltid går att samordna, blir det ännu mer komplext. Är det som är bäst för mänskligheten, också bäst för varje individ för sig? Piratpartiet menar exempelvis att den personliga integriteten inte bör offras för att befolkningen som helhet ska skyddas mot några eventuella kriminella. Framför allt inte om man samtidigt främst tillvaratar storföretagens intressen på bekostnad av de enskilda människorna.

Allt det här försöker man emellertid att debattera och argumentera kring som om det vore ett strikt logiskt eller matematiskt problem som ska lösas. Så är det inte, långt därifrån!

Vad är det som gör mest intryck på oss, när vi har med andra människor att göra? Givetvis kan detta variera från person till person. Men vem minns inte uttalanden som: ”Det måste vara någon jävla ordning, även i ett politiskt parti!” (1969, C H Hermansson, partiledare i Vänsterpartiet Kommunisterna), eller ”Huka er gubbar och kärringar, för nu laddar han om ” (1962, Tage Erlander). Vi minns också när Nikita Chrusjtjov dunkade med sin sko i talarstolen i FN 1960.

Jag märker här att alla mina exempel är från 1960-talet, men människans natur har inte förändrats mycket sedan dess. Poängen är att när någon släpper fram sina känslor, gör detta ett oerhört mycket större intryck på oss än något annat vi känner till. Då blir de liksom plötsligt äkta och levande människor.

Och sanningen är (påstår jag utan logiskt underbyggda argument ;-), att vi människor i första hand är känslovarelser, som påverkas och påverkar varandra med känslor. När vi blir övertygade om något, när vi byter ståndpunkt, så är det inte i första hand för att vi inser det förnuftiga i ett argument. I stället är det för att något händer känslomässigt inom oss. Och detta ”något” kan vara av lite olika karaktär, men oftast handlar det om att vi kommer över en tröskel där vi känner oss lite tryggare. Vi är inte längre i krig med den vi har framför oss. Och när vi har fred – dvs frid inom oss – spelar det ofta inte så stor roll om vi ”tycker” si eller så.

Därmed inte sagt att det är likgiltigt vilka beslut som fattas (i t ex Riksdagen) bara ledamöterna känner inre frid. Detta skulle ju kunna missförstås som att de är sövda till likgiltighet, och i verkligheten är det faktiskt precis tvärtom. I Grönköping skulle man förmodligen ha sagt: ”i verkligheten är nog detta så långt ifrån sin raka motsats som man kan komma ”. Men jag ska kanske inte förvirra dig som läsare mer än nödvändigt! ;-)

All min erfarenhet av att på olika sätt åstadkomma inre frid (och jag har aktivt sysslat med meditation i över fyrtio år, både som utövare, lärare och i någon mån forskare) säger mig att detta hjälper oss att kombinera känsla och intellekt på ett bättre sätt. Eftersom det oftast är känslor som gör att människor blir totalt oeniga, blir det dessutom betydligt lättare att komma överens om man är i känslomässig balans.

Vår gemensamma strävan i samhället är ju att människor ska vara lyckliga, vilket innebär att de ska kunna få sina olika behov tillfredsställda. De ska kunna känna sig trygga, men samtidigt ha frihet att välja vad de vill göra – en frihet under ansvar. De ska kunna agera självständigt utan inblandning eller övervakning, men de ska också kunna samverka med andra och fritt få dela med sig till varandra av det de har. Jag tror att vi alla kan vara överens om dessa grundläggande värderingar. Motsättningarna uppstår när man bedömer hur det här ska gå till i praktiken.

När människor känner inre frid, har de emellertid en inre trygghet och frihet från rädsla. De blir mer intresserade av att samverka och mindre intresserade av ”ställningskrig” inom politiken. De blir mindre benägna att falla undan för starka påtryckargrupper, som kan ha andra intressen än enskilda människors väl och ve.

Jag tror att man bl.a. genom samvaro och samtal kan få utvecklingen inom olika grupper att gå i en riktning av mer inre frid och känslomässig trygghet. Det är då som t.ex. enskilda riksdagsledamöter kan komma i kontakt med sin inre övertygelse och i riksdagen rösta i enlighet med den. Det är då som det finns hopp för mänskligheten, eftersom det tas steg mot det samhälle vi alla innerst inne vill ha.

Nu vet jag inte om tiden är mogen för något så radikalt grepp som att ett politiskt parti får in en ledamot i riksdagen med främsta syfte att påverka den känslomässiga atmosfären där. Jag ser det i alla fall som en potentiell möjlighet. För vad är alternativet? Om vi enbart ägnar oss åt att slå ner på orimligheter, olagligheter, orättvisor, omänskligheter i de lagförslag som läggs, kommer vi att få fortsätta under mycket lång tid. Om vi däremot (dessutom) lyckas få merparten av ledamöterna att själva inse vad som är rimligt, rättvist, nyttigt och förmånligt för alla, kommer arbetet att underlättas rejält.

Vad är det nu som säger att just jag är personen att åstadkomma dessa mirakel? Eller låt oss kalla det för genomgripande förändringar, för att vara lite blygsamma. ;-) Jo, just det faktum att jag är beredd att ägna mig åt det, eftersom jag känner för det och har erfarenhet av det. Jag har som sagt allt sedan i slutet av 1960-talet varit passionerad av de här frågorna, och jag har sett tillräckligt av näst intill otroliga resultat under de här åren, inte minst hos mig själv. Om man därför är beredd att dra nytta av detta, är jag villig att ställa upp.

Men om tiden ännu inte är riktigt mogen för det – och den kommer säkert att vara det inom kort – får jag ägna mig åt det jag kan i andra former. Det är inte märkvärdigare än så.

♪♫•*¨*•.¸¸❤¸¸.•*¨*•♫♪

Curt Jonsson är ekonom och författare. Han har arbetat både som försäljningschef i exportindustrin, universitetslektor i företagsekonomi och organisationskonsult, då han bl.a. haft ledarutveckling för en lång rad företag, däribland grupper från Volvo Personvagnar och Ericsson.

Läs även andra bloggares åsikter om Meditation, personlig integritet, Piratpartiet,

Det har vart mycket ...

2009-09-19T11:00:00.000-07:00

Det har varit så mycket på sistone. Och ändå inte ... Blandat med plikter och sådant som är roligt. Fast noga räknat har jag inte många plikter - bara självpålagda. För en vecka sedan var jag i alla fall och spelade på 60-årsfest i Rättvik med bandet Siljan Stompers. Det var jättekul och "nypremiär" för mig med trombon, ett instrument som jag knappt kunnat spela alls på 1,5 år pga muskelinflammation i armen. Annars har jag spelat tradjazz i just Siljan Stompers av och till sedan år 2000.

Annars går det rätt mycket tid varje dag till att följa (och deltaga i) de interna diskussionerna i Piratpartiets olika chatkanaler, bl.a. om partiets organisation och annat. Sedan är det mycket att ordna med våra boenden. Vi har en ny etta i Borlänge och samtidigt håller vi på att organisera om hur vi utnyttjar vårt reguljära boende. Mycket beslut, mycket diskussioner och mycket rent fysiskt arbete.

Just nu besöker vi min dotter med familj ute i Stockholms skärgård. På måndag väntar andra aktiviteter i "stan". På lördag (om en vecka) ska jag hålla meditationskurs i Borlänge. Behöver förberedas ...

Läs även andra bloggares åsikter om Meditation, Piratpartiet, tradjazz

Kommer Piratpartiet att förbjudas?

2009-08-28T05:21:00.000-07:00

Nu i veckan beslöt Stockholms Tingsrätt att internetleverantören Black Internet inte fick förmedla tillgång till internet åt The Pirate Bay. I en kommentar i Dagens Nyheter liknade regeringens egen IT-expert Patrik Fältström detta vid att "Vad tingsrätten nu gjort är att man förbjudit folk att köra in på en gata beroende på att det på den gatan finns någon som potentiellt begått ett brott. " http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/internet-blir-mindre-fritt-1.938067.

Man frågar sig: Var går gränsen egentligen? Vad är medhjälp och vad är inte medhjälp?

Piratpartiet är det enda politiska parti som på allvar kämpar för att internet ska vara fritt och att de som tillhandahåller redskap för kommunikationen inte ska kunna göras ansvariga för innehållet i kommunikationen. Detta går att likna vid andra kommunikationsformer. Det är t. ex. självklart att Vägverket inte måste stänga av alla vägar för att det finns de som kör för fort – eller att telefonbolagen inte måste stänga abonnemanget ens för dem som är dömda brottslingar. Det krävs inte att Posten vägrar vidarebefordra brev från ett postnummer från vilket någon har skickat knark i ett paket.

Så varför ska andra regler gälla för internet? I det här fallet tycks tingsrätten t.o.m. grovt ha överskridit sina befogenheter. Rick Falkvinge i Piratpartiet har skickat in en JO-anmälan. http://rickfalkvinge.se/2009/08/27/min-jo-anmalan-av-stockholms-tingsratt/. Där säger han bland annat att tingsrätten de facto ålägger internetleverantören polisiära uppgifter – vilket den inte har rätt att göra.

Man undrar oroligt: Vad blir nästa steg?

Piratpartiet visar ju öppet att man sympatiserar med The Pirate Bay – även om man inte vare sig stöder eller uppmuntrar till illegalt fildelande (men det gjorde ju inte Black Internet heller). Kan man därför säga att PP är skyldiga till medhjälp till medhjälp till medhjälp mot upphovsrättslagarna? Innebär det ”medhjälp” att protestera mot en absurd tingsrättsdom? Blir man automatiskt skyldig redan genom att uttrycka sina åsikter? Hamnar jag genom denna blogg i Antipiratbyråns register över potentiella brottslingar? Var går gränsen? Har jag gjort mig skyldig till medhjälp genom att länka till TPB?

Fast personligen oroar jag mig inte speciellt mycket. Det är faktiskt ett rätt underhållande spel som pågår. Och jag är övertygad om att ett snabbt växande antal svenskar (och världsmedborgare) ser och inser hur absurt det hela är. Egentligen skulle man kunna skratta åt alltihop, om det inte vore för att oskyldiga människor får lida.

Jag inser att även bland dem som tycker hela det här ”medhjälpsfenomenet” är uppåt väggarna finns radikalt olika åsikter om hur det bör hanteras. Och jag själv känner att det finns många sätt, som inte alls behöver utesluta varandra. Jag tycker att det är bra att de som vill protestera på olika sätt, gör just det.

Mitt bidrag kan vara att skriva sådana här inlägg ibland. Och i övrigt vill jag ägna mig åt att underlätta för människor att tänka fritt, våga handla så som de känner är rätt, bli mer kreativa på alla plan, känna mer samhörighet med andra, kunna samarbeta även med oliktänkande. Det är därför jag håller kurser i s.k. Oas-meditation (http://www.livingcreators.com/Presentation-1-dag.pdf ).

Om jag av någon anledning skulle få förtroendet att bli vald som riksdagsledamot vill jag även där i första hand verka för samförstånd mellan så många ledamöter som möjligt – inte genom att ”kohandla” och göra avkall på principer, utan genom att verka för en ökad klarsyn. Jag är nämligen övertygad om att var och en som kan tänka fritt och kreativt, inser att vi inte kan styra och begränsa människor och hoppas på att detta ska leda till ett idealsamhälle.

Läs även andra bloggares åsikter om Falkvinge, Meditation, personlig utveckling, Piratpartiet, upphovsrätt,

Till Riksdagen - de är bar å åk!

2009-08-11T10:01:00.000-07:00

"De ä bar å åk!" Detta berömda uttalande skulle kunna stämma för mitt liv just nu. Redan i fredags, förra veckan, undrade jag vem som egentligen bestämmer riktningen för vart jag är på väg. Och samma kväll råkade jag chatta med Piratpartiets distriktsledare i Norra Distriktet, Andreas Larsson, samt Rickard Olsson, styrelsemedlem i PP. Jag hade råkat läsa tidigare på dagen om att PP:s styrelse skulle diskutera framtagning av valsedlar till riksdagsvalet 2010 den 10.8.

Då flög det ur mig - som ett skämt - att jag kanske skulle kandidera till riksdagen för Piratpartiet! :-). "Absolut! Gör det!" fick jag höra - uppenbarligen på fullt allvar. Jag kände mig glad och upplivad av idén - och samtidigt var det ett slags skräckblandad förtjusning. Det var som att ha givit sig ut i slalombacken. Det var "bar å åk!" Jag kände mig fortfarande lite undrande över om jag verkligen kunde bidra med något, men jag tänkte att på något sätt får jag väl tala om att jag kan vara intresserad i alla fall. Så jag skrev några korta rader till agendan för Norra Distriktets ledningsmöte, som också skulle äga rum den 10.8. Någon kanske tyckte att jag var för framfusig, men jag kom just då inte på något bättre alternativ.

Hur gör man när man är ny och ändå tror att man kan vara till nytta? Faktum är att tre fjärdedelar av Piratpartiets medlemmar har tillkommit under det senaste halvåret. Hur tar man tillvara dessa resurser? De gamla medlemmarna känner inte de nya. På något sätt måste man alltså presentera sig för varandra.

Själv avviker jag på många sätt från hur man uppfattar en medlem i Piratpartiet. Jag är 68 år och har alltså lämnat det aktiva yrkeslivet - fast inte helt! Jag har inte varit IT-konsult, "bara" en aktiv och intresserad datoranvändare sedan 1980-talet. Jag hade egen hemsida redan 1995. Den nuvarande har adressen http://www.livingcreators.com/curt.

Det jag främst har i bagaget är massor av erfarenhet. Jag har arbetat i många år, t.ex. som försäljningschef i exportindustrin, organisations- och ledarskapskonsult, unversitetslektor i företagsekonomi och mycket annat. Dessutom har jag skrivit ett stort antal böcker och intresserat mig för människans oanade, inre (men oftast outvecklade) resurser. 1975 skrev jag en fyrabetygsuppsats som handlade om organisationsutveckling och meditation. Den blev omskriven i pressen. Min handledare var Bengt Rydén (sedermera chef för Stockholmsbörsen) och han erbjöd mig senare anställning (som jag emellertid tackade nej till).

Tja, vad ska jag säga mer. Jag är inte en person som talar mycket och med stora åthävor. Men jag har ändå varit hyfsat bra på att få saker och ting uträttade, mycket därför att folk fått förtroende för mig och litat på det jag har sagt.

Jag vill verka inom Piratpartiet, därför att jag är mån om människors integritet och frihet. Jag tror inte att människor utvecklas och blir mer kreativa av att övervakas och bindas till händer och fötter av förbud och restriktioner. Om jag fick chansen, skulle jag gärna i riksdagen försöka påverka samtliga ledamöter genom personliga kontakter. Jag tror på och känner mig mest bekväm med att skapa goda relationer - snarare än att slåss på några barrikader.

Det här är kontentan av min livsfilosofi och den vill jag förstås leva efter alldeles oavsett om jag blir invald i Sveriges Riksdag eller inte. På ett sätt är det inte oerhört viktigt för mig hur det blir med just det, men något som är viktigt, är att jag själv känner att jag gjort allt jag kan för att förverkliga mina ideal.

Slut på de högtravande tongångarna! :-) Ha en bra dag!

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Meditation, FRA-lagen, personlig integritet, personlig utveckling,

Inre frid och beslutsfattande

2009-08-07T12:10:00.000-07:00

Livet är föränderligt! Och jag kan ibland undra vem som egentligen fattar beslut om det som händer i mitt liv. Det är jag själv förstås. Men ändå ... ibland kommer jag fram till något slags vändpunkt, där jag överraskar mig själv med att slå in på en väg som jag inte hade kunnat förutse - eller velat, eller vågat - bara kort innan.

Det är därför kanske inte heller så konstigt om vissa personer i min omgivning kan bli förundrade över det som de upplever som tvära kast. Gudskelov händer det där dock oftast med väldigt långa mellanrum. Eller kommer även detta att förändras?

För två år sedan startade jag i Stockholm, 25 mil hemifrån, ett tradjazzband som så småningom fick namnet Chicago Pals. Jag hade nämligen länge haft en dröm om att någon gång få spela i ett sådant band, och att vi skulle bli tillräckligt bra för att kunna spela offentligt på jazzklubbar osv. Jag har själv tidigare i sådana sammanhang spelat först trumpet och gitarr, sedan trombon. För att få till det i det nya bandet, började jag emellertid att spela bastuba. Det var också i sig ett uttryck för en gammal önskan.

Våren 2009 var vi äntligen mogna för att få spelningar på Restaurang Louis i Stockholm, som mig veterligen är det enda stället i stan, där man i princip alla veckans kvällar kan lyssna på den här ursprungliga, klassiska jazzen. Och vi blev uppskattade! Nästan varje gång vi spelade var det mer eller mindre fullsatt. Folk bad om att få bli underrättade om när och var vi skulle spela igen. Det var fantastiskt roligt!

Men jag, som varit eldsjälen bakom bandet, började då sakta att tappa en del av min ursprungliga entusiasm. Varför? Om jag nu brunnit för den här musiken i ca 55 år, varför skulle den elden plötsligt falna? Eller berodde min trötthet och håglöshet på något annat? Utåt sett verkade det först handla om att jag bodde i Borlänge medan de övriga i bandet bodde i Stockholm. Varje gång vi skulle repa tog det mig minst 13-14 timmar, dvs 10 timmar mer än för någon annan. Och varje rep kunde kosta mig 3-500 kronor i resor och andra kostnader. Till detta kom all tid för förberedelser hemma.

Under 1-1,5 år gjorde jag ändå detta gärna. Men sedan började det stå klart att mina uppoffringar inte uppskattades helt och hållet av alla i bandet. Det antyddes att om jag bodde i Borlänge och envisades med att spela i Stockholm, fick jag skylla mig själv.

Ändå ... detta visade sig till sist bara vara yttre aspekter som "hjälpte" mig att fatta det beslut som jag i alla fall till sist måste komma fram till. För mindre än en vecka sedan kunde jag inte längre blunda för faktum. Jag ville "säga upp mig" från bandet. Och jag hade en mycket stark inre övertygelse om att jag ville ägna min tid åt något annat. Detta andra har säkert nära anknytning till att hålla meditationskurser. Jag har nämligen en mycket stark önskan att kunna vara till varaktig nytta för människor, och när det gäller att hjälpa människor att få inre frid, har jag en hel del resurser som det vore nästan oansvarigt att inte använda.

Nu är det emellertid inte fullt så enkelt heller, men det som kändes fullständigt solklart för mig var att jag måste frigöra tid och energi hos mig själv, så att jag kan hitta och utforma det som jag ska göra i fortsättningen. Nu tror jag alldeles säkert att musiken kommer att ha en viktig roll där också - men den kommer inte att ha den allt annat överskuggande rollen som den haft de senaste åren.

Något annat som plötsligt fått en ökande roll i mitt liv är mitt engagemang i Piratpartiet. Vad beror det på? Och hur passar den pusselbiten in i det övriga?

Som alla verkligt intresserade vet, handlar ju Piratpartiets program inte i första hand (om ens alls) om s.k. fri fildelning. För mig var den s.k. FRA-lagen en väckarklocka. Jag har alltid varit en förespråkare för personlig integritet och personligt självbestämmande och ansvar. Det gör mig samtidigt till en stark motståndare mot förmynderi och övervakning. När FRA-lagen skulle röstas igenom, skrev jag till riksdagsmännen i Dalarna, där jag bor, och till Fredrik Reinfeldt. En av dem jag skrev till, Camilla Lindberg, var den enda av de borgerliga som sedan röstade nej till lagen.

Så jag är övertygad om att enskilda initiativ kan ha stor betydelse i samhället. Men jag är också övertygad om att initiativ som kommer utifrån frid i sinnet har ännu större betydelse. Jag menar med detta bl.a. att de beslut jag fattar när jag upplever inre frid, har större chans att få genomslag inte bara i mitt liv utan också i ett större sammanhang. Och jag menar också att ett fridfullt sinne står mera i samklang med frihet, ansvarstagande och generositet än med förbud, övervakning och detaljstyrning. Därför ser jag paralleller mellan PP:s program och det jag vill uppnå på ett inre plan - både för egen del och för andras.

Just nu har det här fört mig fram till att jag måste sluta i Chicago Pals. Så långt jag har kunnat, har jag försökt förklara varför för de berörda. Men framför allt känner jag själv att jag är på rätt väg. Chicago Pals var en dröm som jag nu har förverkligat. Kunde jag förverkliga den, kanske jag kan förverkliga annat som är mycket större? Jag tänker i alla fall försöka.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen, Meditation, personlig integritet, Piratpartiet, tradjazz,

Om konsten att fatta beslut

2009-08-04T10:04:00.000-07:00

Jag håller förhoppningsvis på att tillfriskna efter ca 10 dagars sjukdom med fruktansvärd hosta, slembildning, ögoninflammation, värk i kroppen, huvudvärk och mycket annat. Och det verkar som att jag även på annat sätt vaknar upp och "tillfrisknar". Hur man nu förklarar det?

Emellanåt blir jag bara väldigt förvånad över vad som pågår ute i samhället. Piratpartiet hade styrelsemöte på Gotland under Almedalsveckan nyligen. Och det har nu skrivits i både DN och på annat håll om hur Rick Falkvinge var med och röstade igenom sin egen lön - med hjälp av sin utslagsröst som ordförande. Enligt alla rimliga bedömningar ser detta inte snyggt ut - om man säger så. Kanske ser Rick Falkvinge Piratpartiet fortfarande lite som ett eget företag han driver och där han kan göra ungefär som han vill? Men PP har nu över 50.000 medlemmar och är därmed i samma storleksklass som moderaterna.

Jag känner att sådant där är så onödigt. Och då menar jag verkligen onödigt. Det finns säkerligen andra, bättre lösningar. Ändå hävdas det att all publicitet är bra publicitet. Och jag tror också på att intressanta berättelser kan vara ovärderliga för att väcka uppmärksamhet. Så kanske är den här incidenten inte enbart av ondo för PP i alla fall.

Man skulle annars ha kunnat tänka sig att Falkvinge fått en betydligt mer modest månadslön, säg 25.000 kr, och att man kompletterat detta med ett avtal om återbetalning av skuld som han ådragit sig personligen för att kunna starta och få igång PP. Han hade därmed kunnat komma upp i samma ersättning ändå och frågan är om det inte hade kunnat bli skattemässigt förmånligare.

Jag vill än en gång understryka att det inte är lönenivån jag har något emot i sig: även miljöpartiets språkrör har tydlligen länge haft löner som motsvarar riksdagsledamöterna, och en riksdagsledamot har i dag 54.500 kronor i månaden enligt Lärarnas Tidning. Det som sticker i ögonen är sättet att fatta beslut på.

Men ... säger då någon ... om Falkvinge nu inte röstat själv, skulle han ju inte ha fått en anständig lön? Nej, inte som läget var just då. Men då måste man backa lite till. Kunde man inte i god tid och på ett grundligt sätt ha utrett alternativen? Och - det viktigaste - förankrat beslutet hos de övriga styrelseledamöterna? Det sägs ju att PP har så bra kommunikation. Men kommunikation handlar inte bara om teknik utan även om lyssnande, givande och tagande.

Kort sagt: slutet gott, allting gott! Fast ... risken finns att det här har bäddat för lite mer problem framöver. När halva styrelsen blir överkörd, har man inte en idealisk utgångspunkt för att stå enade om annat. Något att tänka på.

Låt oss hoppas att PP "växer upp" och (liksom mig själv) "tillfrisknar".

Läs även andra bloggares åsikter om Falkvinge, kommunikation, Piratpartiet

Kommunikation, kärlek och pirater

2009-07-25T11:56:00.000-07:00

En ständigt återkommande fråga för mig tycks vara: Vad är viktigast i livet och på vilket sätt kan jag bidra med det jag kan och de erfarenheter jag har? Och inte minst: Hur kan jag samtidigt ha så roligt som möjligt?

Under våren har jag kommit att intressera mig allt mer för Piratpartiet och vad de står för. Detta har intresserat många av mina vänner och inspirerat dem. Men vissa andra har retat sig på det och uttryckt att de inte på något sätt vill bli förknippade med några pirater – hur de nu skulle kunna bli det bara för att de känner mig?

De som retar sig eller blir upprörda har väl helt enkelt inte satt sig in i vad det hela handlar om. Det var både befriande och roligt att läsa Anna Trobergs blogg om ”piratslynglarna” som fick henne att tänka om helt och hållet. Från att ha varit rabiat motståndare mot dessa ”pirater” blev hon efter en tid andre vice ordförande i Piratpartiet! Men det är förstås inte alltid så lätt att göra en sådan helomvändning. Jag kan tänka mig att om större delen av ens vänkrets aktivt gör motstånd mot det som PP står för (eller rättare sagt: det som de tror att PP står för), kan det vara svårt eller näst intill omöjligt att ”byta sida”. Man riskerar ju att förlora alla sina vänner – eller behöva argumentera för något som man bara anar är rätt men som man inte kan motivera fullt ut.

Nåväl, åter till min egen situation. För mig är respekten människor emellan oerhört viktig plus att vi kan kommunicera fritt med varandra. Jag tror på människans inneboende godhet. När det ser ut som att människor är onda (eller illvilliga, desperata, omedgörliga, mm, mm), beror det ”bara” på att de söker efter kärlek – visserligen på ett synnerligen förvrängt sätt, men ändå. Och jag inbillar mig inte att alla världens problem löses omgående bara för att de blir kärleksfullt bemötta, men någonstans måste man börja. Och dessutom sitter jag – och de flesta av oss – mer eller mindre i samma båt.

Ett ”recept” som jag under årens lopp haft oerhörd nytta av är meditation. Och i en mycket utvidgad bemärkelse kan detta också befrämja kommunikationen människor emellan. Det har jag upplevt många gånger under min tid som försäljningschef på ett elektronikföretag och som organisations- och marknadskonsult. Det kan faktiskt ske mirakler! Jag har många gånger fått uppleva hur en situation har svängt helt! Men det skulle föra för långt att berätta om nu.

Just den sista tiden har jag också haft en släng av det som Rick Falkvinge kallade för ”eftervals-koma”. Nu vet jag inte om tröttheten och håglösheten nödvändigtvis hänger ihop med ett intensivt valarbete för min del. Men jag har noterat att fenomenet finns just nu hos många.

Det jag verkligen tycker är roligt är att spela jazz, leka med ord, kommunicera med människor, lära mig saker, förklara komplicerade samband i enkla ord. dela med mig av sånt som jag kan. Det mår jag bra av. Och förhoppningsvis kan jag då även vara till glädje för andra. På återhörande. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om Falkvinge, Meditation, Piratpartiet, tradjazz

Nu gäller det att ta det väldigt lugnt!

2009-06-18T04:05:00.000-07:00

Nu går det undan. Samhället håller på att förändras i snabb takt. Och politiker och andra beslutsfattare hänger inte med. De inser förmodligen att det inte längre går att utreda och lägga i "långbänk". Men samtidigt saknar de verktyg för att både få överblick över konsekvenserna av nya beslut och få dessa i samklang med den allmänna rättsuppfattningen. I dag skriver (=skrev) DN "Ipredlagen satt ur spel". Detta är ett exempel hur det går när man snabbt och utan eftertanke ska lappa ihop det gamla samhället - i stället för att låta det ersättas av något helt nytt. --- Rättelse: DN har ersatt artikeln med följande: "Ny dom påverkar inte Ipred-lagen".

Privatpersoner och privata företag får inte lägga upp dataregister med personuppgifter. Därför får man inte heller lagra IP-nummer. Och det innebär att Antipiratbyrån alltså inte kan samla in potentiellt bevismaterial. Sådant får bara polisen syssla med. På sin hemsida säger Antipiratbyrån visserligen att de har beviljats undantag för att få göra det, men nu säger regeringsrätten nej. Och därmed trodde man (DN) att IPRED-lagen blev verkningslös. Men antipiraternas "undantagstillstånd" gäller tydligen i alla fall.

För mig personligen är det viktigaste inte om det plötsligt blir fritt fram för fildelning. Och jag är övertygad om att man även inom Piratpartiet (eller borde jag säga "vi"; jag är ju faktiskt medlem) i första hand anser det som en delseger för personlig integritet. Det är trots allt för att skydda just denna som man inte får lagra data om privatpersoner.

Det viktigaste för mig är emellertid att vi i framtiden (eller redan nu) måste kunna fatta beslut på ett helt annat sätt. Det nya innebär ett ökat mått av intuition och förmåga att lyssna efter signaler som man tidigare förbisett. Alltså: Vart är vi på väg? Vad vill människorna? Vad är det som pågår i samhället? Hur kan vi samverka med varandra på ett nytt och radikalt annorlunda sätt - så att vi skapar det nya samhället i samförstånd med varandra, inte i krig med varandra.

I över fyrtio år har jag intresserat mig för personlig utveckling och då främst för meditation. Och i vissa kretsar där jag har rört mig, blev det till ett talessätt att "Nu är det så mycket att tänka på, så nu måste vi ta det väldigt lugnt!" Och det är först när man har ett inre lugn som man förmår hantera ett yttre kaos. Där ser jag en viktig uppgift, som jag personligen vill bidra till.

För att uppnå och bibehålla detta inre lugn är det för mig också viktigt att ägna mig åt det som är verkligt roligt i livet. För mig råkar det vara att spela tradjazz. När vi alla gör det som är roligt och har ett inre lugn, kan vi liksom "flöda" med i det som händer i samhället. Jag råkar dessutom vara övertygad om att människor som har ett inre lugn, spontant blir mer kärleksfulla och generösa. Det är därför jag vill medverka till att öka detta inre lugn.

Glad midsommar önskar jag alla läsare!

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, Meditation, kommunikation, personlig integritet, Piratpartiet, tradjazz, personlig utveckling,

Musik, Meditation och Makt

2009-06-14T07:47:00.000-07:00

Livet är (trots allt?) underbart! Det har det (egentligen) alltid varit. EU-valet är avklarat. Och Piratpartiet kom in! Vilket betyder att en stor del av svenska folket har förstått vikten av personlig frihet och integritet. De har sett bortom propagandan att "PP bara vill ha allt gratis". De har insett att vi inte kan sälja vår själ och bli som viljelösa slavar för att mediaföretagen ska kunna fortsätta att få merparten av kreatörernas vinster. Det är en ny tid nu. Kreatörerna kommer att överleva och frodas. Jag vet inte hur, men de (vi?) är ju kreativa, eller hur? Så det kommer lösningar.

Jag säger inte att illegal fildelning är bra. Men när samhället förändras, måste lagarna förändras. En gång i tiden var det dödsstraff för att ägna sig åt häxeri. I vissa länder är det än idag dödsstraff för homosexualitet. I andra länder är det fullt tillåtet att ha flera hustrur. Normerna växlar både över tiden och från plats till plats. Och så kommer det att fortsätta vara. För mig är det viktigaste ändå friheten: yttrandefrihet och kommunikationsfrihet.

Minst lika viktigt är det dock med inre frid och glädje i livet. Jag hittade en sajt där Kjell Haglund uttrycker det väldigt bra: "Frihet är en inre känsla" och när vi känner oss fria, då har vi även inre frid. Och då kanske vi även vågar göra det som vi innerst inne älskar, det som får oss att mår riktigt bra. För mig personligen har musicerande alltid betytt väldigt mycket. Jag spelar (eller har spelat) trumpet, gitarr, trombon och bastuba. Samt i någon liten mån piano.

Min favoritmusik är tradjazz och jag är med i två olika jazzband: "Chicago Pals" och "Siljan Stompers". Dessutom spelar jag gitarr i en folkmusikgrupp med namnet "Låtlaget".

Det som engagerar mig mest just nu är att hjälpa människor att släppa sina rädslor så att de finner inre frid och kan börja njuta av livet. Det jag kan bidra med där är att hålla kurser i "OASIS meditation" (Observe, Accept, Sink Into Stillness). Jag har ägnat mig åt meditation (och många andra tekniker för personlig utveckling) i över fyrtio år. Den här nya meditationskursen hålls för första gången 10-12 juli 2009 i utkanten av Borlänge. Kontakta mig för mer info.

En smak av frihet

2009-06-12T11:33:00.000-07:00

Den som en gång fått smaka på frihet, vill inte lämna den ifrån sig. Men den som varit inspärrad alltför länge, tänker inte ens på att det går att lämna sin bur, när dörren öppnas. Det är väl därför som det främst är de unga som upptäckt friheten på internet. De har märkt att de kan kommunicera på ett helt annat sätt än tidigare. De kan dagligen ha kontakt med hundratals vänner. De kan få idéer i mångfald. De kan själva obehindrat använda sin kreativitet. Ingen säger vad de får göra och inte göra.

Visst kan detta missbrukas. Självklart. Men ska vi förbjuda eller hindra allt som potentiellt kan missbrukas? Då blir det inte mycket som blir tillåtet.

Det har spekulerats i varför Piratpartiet fick sådan framgång i EU-valet. Och man har undrat över om detta är något tillfälligt, ungefär som när Ny Demokrati kom in i riksdagen - för att sedan försvinna lika snabbt igen. Men - som det står i artikeln "Underskatta inte piraternas kraft i valet 2010" i DN.se idag - "De som säger "se hur det gick för ny demokrati" borde istället säga, "titta hur det gick för miljöpartiet". Ingen kallar längre mp för ett enfrågeparti."

Jag är övertygad om att den som en gång upplevt hur det känns att kommunicera fritt, inte frivilligt kommer att lämna detta ifrån sig. Piratpartiet hade som en paroll under valet "Vi gillar internet". Det är kort och enkelt, men det ligger mycket mera i det än vad man kanske först inser. Och det är ingenting som "går över". Snarare är det något som växer allt mer i styrka i takt med att fler och fler upptäcker vad det innebär. Fri kommunikation. Det är vanebildande.

Personligen råkar jag tro på att det finns fler aspekter på det här med frihet och fri kommunikation. Jag har under fyrtio års tid ägnat mig åt att utforska meditation och andra tekniker för undanröja inre hinder för frihet. Jag har skrivit om detta tidigare här i min blogg.

Den stora utmaningen för Piratpartiet är nu emellertid att ge större bredd åt sitt budskap. Marcin de Kaminski kom in på det i går i sitt inlägg "Det gäller att utnyttja baspotentialen". PP har vuxit lavinartat i vår. På tre månader ökade antalet medlemmar från 12.000 till 50.000. Hur utnyttjar man den potentialen? Det behövs pengar. Varifrån ska de komma? Hur skapar trovärdighet för att PP är ett parti som platsar i Sveriges Riksdag?

Andreas Larsson är en av piratpartister som stod på PP:s valsedel (plats 14) inför EU-valet. Han höll i maj ett mycket insiktsfullt tal i Mora, som är värt att ta fasta på. Andreas ger exempel på hur PP:s inriktning påverkar sjukvården, skolpolitik, miljöpolitik. Nu menar jag inte att PP på mindre än ett och ett halvt år (dvs före riksdagsvalet 2010) ska ge detaljerade planer inom politikens alla områden. Men de kan fortsätta påvisa hur deras syn på personlig integritet och fri kommunikation har betydelse för allt i samhället. Jag tror det räcker. Det är också viktigt att faktiskt hålla alla dörrar öppna för diskussioner med andra partier. Detta är en viktig del av den fria kommunikationen!

Läs även andra bloggares åsikter om EU-valet, Meditation, personlig integritet, kommunikation, Piratpartiet,

Skrota IPRED - ej bra för samhällsekonomin!

2009-06-11T01:52:00.000-07:00

Nu får Piratpartiets teser stöd av den ekonomiska forskningen! I DN idag kan man läsa att "Fildelning kan vara bra för samhällsekonomin" Det är forskaren Magnus Wiberg vid Harvard University som säger att intellektuell äganderätt inte kan motiveras ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Den är inte bara verkningslös, den motverkar sitt syfte.

Han ger gott om exempel och visar bland annat att även om något finns att ladda ner gratis på nätet, finns det samtidigt gott om användare som gärna betalar för att få trygghet och service. Eller annat mervärde. Jag menar att gratisnedladdningen dessutom ökar medvetenheten om att produkten finns.

En naturlig slutsats av detta är förstås att IPRED-lagen bör skrotas! I stället bör patenträtt och upphovsrätt reformeras grundligt - och det är bara PP (såvitt jag vet) som har detta på sitt program.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, upphovsrätt, IPRED, patent

Det handlar ju inte om fildelning

2009-06-10T06:27:00.000-07:00

Jag är en i grunden mycket fridsam man. Att slåss på barrikaderna har aldrig varit min stil. Då tror jag mer på att påverka den upplevda verkligheten på ett djupare plan - med andra medel än argumentation. För vem blir egentligen "omvänd" av att jämnas med marken efter att ha mött en ångvält med starka argument som inte går att bemöta? Jag blir allt mer övertygad (genom egna erfarenheter) att vi människor lever i tre (åtminstone) parallella världar: Afk-världen, Internetvärlden och Onenessvärlden.

Många vet inte vad något av detta är, så låt mig mycket kort förklara, om det över huvud taget är möjligt. AFK står för "away from keyboard" och är "nördarnas" sätt att tala om den fysiska verkligheten. 'Tyvärr' måste man ibland ge sig iväg från datorn och vistas i denna afk-värld! :-) För den som inte redan är bekant med internetvärlden är det svårare att ge en rättvis beskrivning. För det första ÄR det en hel värld! Många tror att det är en leksak. Eller en modern motsvarighet till post och telefon. Man kan skicka brev, betala räkningar och läsa tidningen på nätet.

Men nyckelordet är kommunikation! På nätet blir en helt annan sorts kommunikation möjlig än i afk-världen. Varför? Jo, man kan ha ögonblicklig kontakt med ett stort antal människor samtidigt och som dessutom är spridda över hela jorden. Redan för cirka tio år sedan (vilket kan ses som internets barndom!) hade jag samarbete med folk i andra världsdelar om ett översättningsjobb. Jag sände iväg vad jag gjort på kvällen, men då var det fortfarande eftermiddag i Canada. Och nästa morgon hade jag kommentarer och förslag tillbaka. Det gick fort, det var kreativt, det var roligt!

Den form av grupparbete (eller "svärm" eller "brainstorm") som nu är möjligt, går inte att klara utan internet. Men de som hittills styrt våra länder tycks inte förstå det här. I Frankrike vill man straffa folk genom att stänga av dem från internet. Det kan liknas vid att ta ifrån någon körkortet (för gott!) för att de snattat godis. Internet är verkligen en hel värld!

Det förefaller mig som att Piratpartiet är det enda parti som hittills har förstått det här. Tekniska landvinningar anammas ju lättast av ungdomar. (Och de har dessutom tid att sätta sig in i vad det handlar om). Nu har internetvärlden kommit på kollisionskurs med afk-världen i samband med fildelningsfenomenet. Men ... och detta är viktigt: PP är inte ute efter att legalisera all fildelning! (Kan någon tala om detta för Jan Guillou?) Däremot - anser PP att det är fullkomligt bizarrt att totalt köra över ALLA människors rätt till ett privatliv och frihet från misstanke om brott, tills motsatsen har bevisats. PP vill ändra lagarna så att de stämmer med den nya verkligheten. De vill inte skrota upphovsrätten utan reformera den.

Den ständigt återkommande frågan: Men hur ska upphovsmännen få betalt? Noga räknat är det inte politikernas problem. Politikerna måste via lagstiftning värna om människors frihet och integritet. Det går att hitta nya vägar för kreatörer att få betalt och det sker redan. Många artister (och bland dessa en del som ovetandes användes som slagträn i Pirate Bay-rättegången), väljer nu att lägga sina nya alster direkt på The Pirate Bay för gratis nedladdning! Det fungerar helt enkelt som effektiv marknadsföring. Och ofta är det enda chansen för nya artister att komma fram. Mediabolagen (inkl förlagen) satsar bara på guldkalvarna. Härom dagen läste jag i Realtid.se om en buktalare som lagt ut ett videoklipp på YouTube och sedan började miljonerna att rassla in!

Detta om internetvärlden. Men vad är då "onenessvärlden" för någonting? Kanske för det för långt bortom horisonten för att kunna beskrivas här på ett rättvisande sätt. Låt mig bara säga att den finns en djupare verklighet, där vi alla redan är förenade med varandra (även om många av oss ännu inte är medvetna om det). Vissa har liknat det vid att vår värld kan ses som ett hologram, ett slags tredimensionell bild (men ändock bara en bild).

Det intressanta är att alla de här tre världarna hänger samman med varandra. Och när vi kommer i starkare kontakt med onenessvärlden, kan vi påverka de andra världarna från ett djupt plan och ibland på ett mycket genomgripande sätt. Det är en av anledningarna till att jag i fyrtio års tid har ägnat mig åt meditation, både som utövare och som lärare. 1975 skrev jag t..o.m. en rapport om organisationsutveckling och meditation på Stockholms Universitet. Och nu har den allmänna medvetenheten hunnit ikapp! Det talas emellanåt i pressen om vetenskapliga studier som visar på positiva effekter av meditation på stress och allmänt välbefinnande. Se artikel i DN om "Meditation hjälper snabbt mot stress".

Så nu är det dags för mig att återuppta mina meditationskurser, fast i en ny form. Jag återkommer om det här i min blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, Meditation, Oneness, personlig integritet, Piratpartiet, The Pirate Bay, upphovsrätt

Kommunikation är grunden för allt - inte "en isolerad fråga"

2009-06-08T10:10:00.000-07:00

I går var jag på Piratpartiets valvaka i Rättvik. Medelåldern på de närvarande var låg, gissningsvis 22 år eller så. Själv är jag "något äldre". Men till min stora glädje (och delvis förvåning) kände jag mig varmt välkommen. Det var som att åldersskillnaden inte spelade någon som helst roll. Vi var helt enkelt, tja vad ska jag säga, förenade eller besjälade av något gemensamt. Glädjen och entusiasmen var enorm.

Jag blev relativt nyligen medlem i PP. Det var i början av mars och antalet medlemmar var 12.000 eller så. Nu är medlemsantalet över 49.000. Så relativt sett hör jag redan till de "gamla" och etablerade medlemmarna. Ändå kändes det kul att så snabbt blivit en i gänget.

Det där verkar vara något som är betecknande för PP. Jag läste i dag i en annan blogg - Piratpartiet passerar GÅ - att pirater inte beter sig som andra politiskt aktiva. De (eller vi :)) förespråkar öppenhet och generositet och lever som de lär. "Det visar sig bland annat i att när folk säger att de gillar våra frågor men inte vill rösta på oss för att det finns annat de också anser är viktigt. Då kommer det tips om personer de kan kryssa som vi anser står nära oss i just våra frågor. Istället för att försöka dra över folk till oss."

Det där stämmer väldigt väl med hur jag också upplever det. Många tror att PP bara vill vara fria från förbud så att de kan ladda ner gratis sådant som annars skulle ha kostat pengar. Och givetvis finns det sådana människor också. (Men frågan är om de är aktiva inom PP).

Min upplevelse är att PP förespråkar och prioriterar personlig integritet, vilket dels innebär frihet från att bli övervakad, avlyssnad och kontrollerad vad man än gör, dels friheten att kommunicera fritt och att tillsammans med andra skapa fritt. Det är i denna process som kreativa lösningar på alla andra samhällsproblem kan komma fram.

Och där kommer vi in på om PP är ett "enfrågeparti" eller inte. Det där diskuterades livligt framåt småtimmarna. Tar PP ansvar för samhällsutvecklingen eller inte, eftersom vi inte erbjuder färdiga lösningspaket på alla samhällsområden? Ja, jag anser att vi gör det. PP tar ansvar på en mycket djup nivå. Denna nivå handlar om möjligheten att kommunicera fritt och kreativt. Om detta fungerar, kan politikerna sedan enas över alla eventuella blockgränser om konkreta lösningar på allt annat.

För hur är det egentligen med det nuvarande systemet? Varje parti förväntas ha ett komplett åtgärdsprogram som täcker in precis allt: arbetsmarknaden, vården, försvaret, miljön, ekonomisk politik, kultur, rubbet. Att samla in underlag för detta är milt uttryckt ett omfattande jobb. Och det finns gott om utrymme för alternativa lösningar. Sedan - och detta är viktigt - förväntas väljarna noggrant sätta sig in i detta, inte enbart vad varje tänkbart parti föreslår för lösningar utan även i förutsättningarna. Hur ska man annars kunna bedöma vad som är bra?

Hur realistiskt är det? Ändå säger man att ett parti måste göra så här för att vara trovärdigt. Jag säger att hela systemet haltar betänkligt.

Då känns det avsevärt mer realistiskt och trovärdigt när man vill förändra själva grunden för kommunikationen och beslutsfattandet. För mig kan det inom politiken knappt finns något som är viktigare än detta. Och internet är ett hittills oöverträffat verktyg för att att åstadkomma det.

Därför måste vi kunna kommunicera fritt på internet. Och det är DÄR det börjar! Där har PP en stor uppgift att fylla. Och det är därför jag vill vara med och påverka utvecklingen.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, kommunikation, personlig integritet

Ödestimman har kommit - demokrati eller "mediakrati"?

2009-06-05T13:11:00.000-07:00

På söndag är det val till EU-parlamentet. Det känns som att det är ett ödesval. Världen håller på att gå överstyr. Vilket kan tydas som att vi kanske lämnar "över styret" av våra liv till kommersiella giganter som verkligen inte har enskilda människors intressen för ögonen. Visserligen hävdar den s.k. upphovsrättslobbyn (en liten klick mäktiga företag inom underhållningsbranschen) att de företräder en massa fattiga artister som är beroende av royalties. Men det har nu visat sig att ett flertal av de artister som användes som slagträn i Pirate Bay-rättegången, inte ens var tillfrågade om de ville delta i detta spektakel. Nu är det flera av dem som i protest har givit ut senare musik direkt på Pirate Bay för gratis nedladdning! De inser PR-värdet av detta och förstår att det betalar sig i det långa loppet.

På vilket sätt är då EU-valet ett ödesval? Jo, vi har nu en möjlighet - visserligen en liten möjlighet, men ändock - att få in någon eller några parlamentsledamöter som för människornas talan. Människorna vill inte bli övervakade, avlyssnade och kontrollerade. Människorna vill inte att storföretagens representanter ska få tillstånd att komma hem till dem och fingranska vad de har i sina datorer - utan att ens behöva styrka det de påstår.

För många år sedan läste jag en tankeväckande bok. Nu har jag precis läst om den. Den heter "Venus är vår" (eller "The Space Merchants"). Den är på sätt och vis värre än den omtalade "1984" av George Orwell. För i det här fallet är det två mediaföretag som styr världen. Det är en satir om man så vill, en humoristisk science fictionroman, där humorn är nattsvart. Ändå ... är steget från idag och dit inte så fruktansvärt stort.

Därför är det oerhört viktigt att rösta på söndag, om du inte redan har gjort det. Och det finns bara ett parti, som tar de här frågorna på allvar och det är Piratpartiet.

Visst är det viktigt med jobben. Visst är det viktigt med jämställdheten. Visst är det viktigt med miljön. Men ingenting är viktigare än demokratin, respekten för varje enskild människa, omtanken om varje enskild människa som får frihet att samverka med andra och skapa en värld som vi alla vill leva i.

Jag råkar tro på människans inneboende godhet och kreativitet. Och jag tror att denna godhet och kreativitet förstärks enormt när vi samverkar utan spärrar. Som jag har uppfattat det är det en sådan värld som Piratpartiet vill att vi ska ha. Det finns många sätt att stödja framväxandet av den världen. Men en viktig början är att sätta stopp för lagar som leder i motsatt riktning.

Om du också vill ha ett fritt samhälle med fritt tänkande människor: gör det enda rätta! Rösta Pirat!

Vad står Piratpartiet egentligen för?

2009-05-28T22:18:00.000-07:00

Härom dagen mejlade en vän och sa att hon tänkte rösta på KD och kryssa Christina Doctare. Jag frågade om hon funderat på Piratpartiet. Nej, sa hon, vad står de för? Då fick jag anledning att verkligen försöka sammanfatta. Inte lätt. Och jag snodde nog en hel del från annat håll. Men vad då? Informationen och kunskapen är ju fri! Så här blev det i alla fall:

Piratpartiet intresserar sig för följande områden i första hand:

Integritet: Människor ska ha rätt till en privat sfär och inte behöva vara övervakade i allt de gör. FRA- och IPRED-lagarna kan (och kommer med all sannolikhet) missbrukas i en sådan riktning att INGEN kan känna sig säker på att inte få sina telefonsamtal och mejl avlyssnade, sina vanor på internet kartlagda (vilja sajter man väljer att besöka), osv. Det finns en smygande (och ibland väldigt tydlig) trend mot mer övervakning och kontroll av enskilda medborgare – med eller utan brottsmisstanke. Varje litet steg i den riktningen kan verka oskyldigt och t.o.m. helt befogat, men summan av konsekvenserna är skrämmande. Piratpartiet är det enda parti som tar de här frågorna på allvar.

Mere conduit: Bredbandsleverantörerna ska inte ha ansvar för vad som förmedlas i deras nät, lika lite som Telia eller andra telefonoperatörer är ansvariga för hur man använder sin telefon eller att Posten skulle ha ansvar för om någon brevledes planlägger brott. I linje med detta är det inte Pirate Bay som har ”tillgängliggjort” upphovsrättsskyddat material. De har bara översett med att vissa andra gjort det med hjälp av deras tjänst. De valde att inte censurera vad folk ville ladda upp – lika lite som Google censurerar vilka ”träffar” man får hos dem.

Nätneutralitet: Piratpartiet vill ha ett fritt internet. Det betyder bl.a. att en bredbandsleverantör inte ska filtrera vad man kan få tillgång till genom dem. Om de får lov att filtrera, kommer detta att utnyttjas kommersiellt så att vissa tjänster sållas bort och ersätts av andra, där bredbandsleverantören har ett ekonomiskt intresse. Då blir internet som att abonnera på kabel-tv. För ett visst pris får man vissa kanaler men inte andra. Men internet ska vara fritt och det ska finnas ett fritt informationsutbyte.

Upphovsrätten:

Piratpartiet anser att nuvarande lagstiftning om upphovsrätt är föråldrad. I många fall gagnar den inte alls upphovsmännen utan stora mediaföretag som samlat på sig upphovsrätter. Dessa mediaföretag skyr inga medel för att kunna fortsätta göra stora vinster på skapande människors arbete. Det har sagts att kreatörerna måste få betalt för att kunna fortsätta arbeta, och det är förstås sant. Men det kan ske på många andra sätt än genom royalties. För nya och relativt okända kreatörer kan fri (och frivillig) fildelning vara ett utmärkt sätt att bli mer kända och få större inkomster. Det är möjligt att detta sker på bekostnad av att stora och välbärgade kreatörer tjänar lite mindre. Men så har det alltid varit i samhället när utvecklingen går framåt.

Piratpartiet vill inte avskaffa upphovsrätten utan begränsa den till fem år. Dessutom vill Piratpartiet reformera patentlagstiftningen. Nuvarande upphovsrättslagar och patentlagar hindrar utveckling och hämmar kreativiteten.

Det finns många andra exempel där Piratpartiets tankar är viktiga att stödja. Ett exempel kan vara verklig demokrati. Till Sveriges riksdag väljer vi 349 ledamöter, som representerar ett antal partier (f.n. sju partier). Men det har aldrig varit meningen att dessa ledamöter slaviskt ska följa den s.k. partipiskan. I så fall kunde man lika gärna begränsa antalet ledamöter till en från varje parti och att rösterna från dessa viktas i förhållande till valresultatet. Bara nu i veckan var det en kvinnlig riksdagsledamot för moderaterna som i protest mot detta system väljer att inte kandidera för omval.

Sammanfattningsvis:

Det finns f.n. ingenting som är så viktigt som människornas frihet och internets frihet. Fria människor som kan kommunicera fritt, kan också skapa jobb och god ekonomi och ta väl hand om varandra på alla sätt. Därför röstade jag på Piratpartiet i EU-valet. Det är ju dessutom så att det är i EU som alla de stora besluten fattas, beslut som sedan ligger till grund för svenska lagar.

Nu har jag röstat!

2009-05-27T07:07:00.000-07:00

Härom dagen kom jag till Stockholms Central från Dalarna. I den stora hallen, där man brukar ha utställningar mm, fanns ett förtidsröstningsställe. Tydliga skyltar förkunnade att om man glömt sitt röstkort, gick det bra att rösta ändå. Via nätet skrev de gärna ut ett nytt. Okej, tänkte jag. Det kändes kul!
Jag gick fram mot valsedelsstället för att se om "mitt" parti fanns med. Där fanns alla tänkbara partier representerade. Piratpartiet hade allra flest valsedlar, en ganska tjock bunt. Berodde det på flitigt påfyllande eller på att så få valt detta alternativ? I min värld finns det dock bara ETT alternativ. Om vi i Sverige (och i världen) får ett s k "storebrorssamhälle" där allt avlyssnas, läses eller censureras (eller där i varje möjligheterna finns för detta), då kan vi säga adjö till allmänna val i egentlig, demokratisk mening.
Redan nu upplever jag att de gamla, etablerade partierna i stort sett säger samma sak. Det blir tyvärr ingen större skillnad om vi har borgerligt eller socialistiskt styre. Och det har nog inte heller någon betydelse om det är "trevlig och öppen" statsminister, typ Rheinfeldt, eller om det är en Tobleronemyglande Salin-människa med vass tunga.
I höstas när FRA-lagen skulle klubbas, kände jag att måttet var rågat. Jag har aldrig tidigare engagerat mig personligen i politiska frågor, men då skrev jag mejl till samtliga borgliga riksdagsledamöter i Dalarna och förklarade vad jag tyckte. Och sannerligen: EN av dessa röstade emot: Camilla Lindberg (fp).
Sedan dess har jag insett att det bara finns ett parti som kanske kan stoppa den här trenden. Det är Piratpartiet, och redan medan TPB-rättegången pågick, blev jag medlem. Det är bara PP som prioriterar frågorna kring medborgarrätt och personlig integritet.
Jag är själv författare och vill kunna få betalt för det jag skapar, men med dagens system går pengarna ändå till de stora etablerade företagen. Vi som är små kan vinna allt på att bjussa på det vi kan via internet - för att därigenom vinna desto mer i förlängningen.
Så det var med en pirrande känsla, nästan lyckokänsla, som jag tog en PP-valsedel och ett kuvert. Jag dröjde kvar vid valstället en stund för att se om flera gjorde likadant. Det kom några ungdomar, men de verkade mest intresserade av MP eller C. Jag fattade ingenting! Nåväl, det räcker ju om sisådär 10 procent väljer PP. Eller i värsta fall 5.
Själva valproceduren gick snabbt. Jag fick ett nytt röstkort, och sedan var det hela över på ett fåtal sekunder. Och på lätta fötter, smått gnolande, gick jag därifrån.