Är det en bok som vill skrivas?

Jag kan förmodligen verka helt schizofren: Å ena sidan är jag deprimerad och fruktansvärt trött, orkar inte ta mig för något, tycker att allt är tungt och besvärligt, plågas av hopplöshet och meningslöshet. Å andra sidan kan jag när som helst brista ut i skratt. Och jag ser hur mina händer skriver på tangentbordet …. :-) …. det är hur kul som helst! Och jag kan tycka att det är helt okej att inte ”få något gjort”. Och den delen är viktigare, för den är jag. Och när jag vet vem jag är, spelar det ingen roll att de där tunga känslorna finns där ibland. De har inte med mig att göra!

Det finns emellertid någon del av mig som vill dela med mig av det här – ja, alltså inte bara dela med mig utan få andra att uppleva det, att inse det. Men hur??? Det är väl årtusendenas dilemma. Det är för att klara den uppgiften som bland annat Bhagavad Gita skrevs. Det är för detta som guruer i alla tider har funnits där för att vägleda folk. Men det finns inga genvägar. Ingen shaktipat kan åstadkomma någon ”neurobiologisk transformation” - och någon sådan är inte heller nödvändig! Vi ska nämligen inte transformeras till något annat än det vi redan är. Vi behöver inte ”höja vårt medvetande”. De underbara bliss-tillstånd som vi tillfälligtvis kan få, går inte att göra permanenta. Tro mig! Jag upplevde allt det där för 35 år sedan.

Det som däremot behövs är en klar insikt om vem vi faktiskt är. Vi ska inte bli något annat än det vi är, vi ska bara förstå att vi inte är det som vi har inbillat oss vara. Men missförståndet kan vara så oerhört starkt inprogrammerat … Så knepet är på sätt och vis att ge upp!

Mitt ego finns fortfarande kvar och det är okej så länge jag vet att egot inte är jag. EN viktig sak: när jag säger vet, så betyder det inte att jag har läst det i en bok eller hört någon säga det och bestämt mig för att ”jo, det låter ju helt rätt”. Att verkligen veta något går bortom allt detta. Jag vet att jag existerar. Det är något som säkert alla håller med mig om. Jag vet att allt är kärlek. Det är något som många säkert inte håller med mig om! :-S

Egot tycker att jag ska skriva en bok om det här. Jag har ju tidigare skrivit många böcker, och nu har jag försökt skriva om hur man ”blir upplyst” i flera år. Men det har gång på gång stannat av – ofta därför att jag sett att skrivandet av ytterligare en bok är ett sätt för mig att visa upp mig och försöka få andra att inse hur fantastisk jag är! Men att jag skulle vara någon speciell är också bara en illusion!

Samtidigt förstår jag att budskapet kanske går hem bättre om jag delar med mig av det på ett högst ”personligt” sätt och inte strävar efter en objektiv beskrivning av Vedanta. Även Vedanta är ingenting i sig självt. Det är ”bara” verkligheten som är verklig! ☺ Mitt i alltihopa förstår jag att när jag vägrar låta egot styra om jag ska skriva en bok, så är detta också egot som blandar sig i! Ungefär: ”Här ser ni en som inte har något ego!” Så – kanske det blir en bok så småningom i alla fall? ;-) --- Första utmaningen är att lägga ut det här på Facebook!!!

Hur vi räddar mänskligheten ...

I går kväll såg jag filmen ”HOME”. Den var vacker, den var intressant och den var skrämmande. Man får känslan av att människan är som ett virus (som det sas i någon av Matrixfilmerna). Vi har liksom förbrukat alla resurser utan hänsyn till balans eller långsiktigt överlevande. Och vi har flyttat oss från plats till plats på jorden, förökat oss helt ohämmat och konsumerat, konsumerat, konsume­rat.

Vi har gjort oss beroende av petroleum trots att detta är en icke-förnyelsebar resurs – som alltså oundvikligen tar slut. Vi har påverkat klimatet långsiktigt och irreparabelt. Vi sågar bokstavligen talat av den gren vi sitter på. Oljekatastrofen i Mexikanska Golfen är ett av många exempel som i sin tur medför drastiska och negativa förändringar.

Samtidigt blir snedfördelningen av resurser allt mer uttalad. Endast 2% av jordens befolkning äger 50% av våra samlade tillgångar. Även i västvärlden lever en betydande andel människor under den så kallade fattigdomsgränsen.

Inga politiska beslut verkar kunna hejda den här utvecklingen, långt mindre vända den i en positiv riktning. Ändå … slutar filmen med en gnista av hopp. Det finns positiva tecken. Man nämner t ex ”mikrolånen” som kan hjälpa fattiga familjer att få ekonomisk balans och tillväxt. Men allt sådant kommer i form av privata initiativ utan vinstintresse. Det handlar i grunden om att enskilda individer med en del pengar och kreativitet (samt en helhetssyn) ser till att förverkliga idéer som är till glädje för mänskligheten. De har till fullo insett principen om ”sharing is caring”.

Vad är det som gör det möjligt för vissa människor att agera i hela mänsklighetens intresse?
De har absolut inget intresse av att ”slåss” mot övermakten för att råda bot på orättvisorna i världen. De vill definitivt inte irritera och provocera. De vill inte debattera. Möjligen vill de informera. Men det viktigaste av allt är att de är orädda.

Att vara orädd är inte detsamma som att vara modig. Oräddhet är att vara klarsynt och kärleksfull. Den orädde tar inte mod till sig och gör saker. Den orädde bara får en ingivelse och förverkligar sina idéer. Den sanna oräddheten är också mycket intelligent – i ett helhetsperspektiv. Det är därför planeten Jorden är i skriande behov av orädda människor!

Jag har sedan 1970-talet arbetat för att göra mig själv och mina medmänniskor mer orädda. Det finns fungerande metoder för detta. Men de har inte gett resultat från den ena dagen till den andra – åtminstone inte i ett globalt perspektiv. Nu börjar emellertid tiden ha kommit när utvecklingen kan gå snabbare. Den måste helt enkelt gå snabbare! För detta är mänsklighetens ödestimma.

Ibland har jag trott att jag skulle kunna komplettera det jag gör genom att även arbeta politiskt. År 2002 var jag riksdagskandidat för partiet ENHET, år 2010 var jag riksdagskandidat för Piratpartiet. ENHET fick 0,01% i valet 2002 och även nu 2010. Piratpartiet fick 0,65% 2010.

Min slutsats av detta är att politik inte är en framkomlig väg för det som måste åstadkommas. Politik bygger på rädsla, framför allt rädsla för att inte överleva. Det handlar där om kortsiktiga frågor, som naturligtvis känns väldigt angelägna: Hur ska jag få en inkomst?

Det mesta tycks landa där. Arbete, vård, skola, omsorg. Ska vi minska skatterna? Ska vi öka pensionerna? Ska papperslösa få fri vård? Hur ska de ”utförsäkrade” överleva? Kommer skolan att ge tillräcklig utbildning för att garantera jobb med inkomster? Och alla slåss för sina egna, privata intressen och skärmar av sig från ”de andra”. Man vill ha ”rättvisa” och säger Varför ska just jag arbeta och slita, medan andra latar sig på min bekostnad?

Så även de som har det ekonomiskt väl förspänt oroar sig för att eventuellt förlora det de har, därför att ”de andra” kommer att ta det ifrån dem. Rädsla, rädsla överallt. Och därmed oförmåga att leva sig in i hur andra människor tänker, känner och upplever sin värld. Men rädslan kan inte lagstiftas bort genom beslut i något parlament.

Min allt övergripande uppgift blir därför att eliminera rädslan i världen.
Jag har olika verktyg för detta och därmed har jag ansvar för att använda dem och inte splittra min uppmärksamhet genom att göra annat, som ändå inte leder till målet. Tack och lov är jag inte ensam om det jag gör, men vi är många som behövs. Och några måste ta initiativ och sätta det hela i rullning. Det är redan på gång. I slutänden kommer ingen att kunna ta åt sig äran och säga ”Det var jag som räddade världen”. Vi kommer att ha gjort det tillsammans.

Några kanske anser att jag är flummig eller en ”foliehatt” men det bjuder jag på. Jag förespråkar emellertid inte någon kamp eller något avslöjande av konspirationer (vare sig av jordisk eller eventuell utomjordisk karaktär). Inte heller kämpar jag mot myndighetsmissbruk eller cyniskt utnyttjande av människor från storföretagens sida. Och jag avstår från detta därför att det är en kamp som inte går att vinna. Det är att slåss mot väderkvarnar, à la Don Quijote.

När rädslan elimineras, träder kärleken, helhetssynen och kreativiteten fram. Och när det sker, löser vi alla problemen tillsammans. Därför att vi alla förstår varandra och vill varandra väl. Det kan låta som en utopi, men jag tror på den därför att det är mänsklighetens hopp. Vårt enda hopp.

Läs även andra bloggares åsikter om Meditation, Oneness, personlig utveckling, Piratpartiet, HOME

Det är skrämmande med all denna rädsla

Det är inte lätt att vara förlåtande mot alla dessa makthavare (och påtryckare) som vill ha fullständig kontroll över vad vi tänker och vad vi kommunicerar och med vem vi pratar. Allt ska kartläggas och registreras så att misstänkta personer kan bestraffas – helst utan onödig inblandning av rättsväsendet.

Tyvärr: detta är inte en skräckutopi – som romanen 1984 på sin tid. Allt detta, och mer därtill, håller på att verkställas. Och … människorna bryr sig inte. Lite tomma löften om ökade löner och minskad arbetslöshet så är de nöjda. Alla lagar som successivt men mycket målmedvetet skapar ett övervakarsamhälle, där respekten för individernas värde är lika med noll, känns för de flesta väldigt abstrakta och ointressanta.

För min del började det med FRA-lagen och fortsatte med IPRED. Nu kommer datalagringsdirektivet och ACTA. Sedan följer SWIFT-avtalet och Smile29. Piratpartiet har sedan förra året representanter i EU-parlamentet och har lyckats bromsa/modifiera/stoppa en del av vansinnigheterna, men det är en ångvält som kan verka omöjlig att övervinna i längden.

Jag kan känna mig maktlös. Och jag är inte ensam om det (vilket ändå är en tröst). Läs vad Emma skrev igår. Och framför allt, läs Queriems dystra framtidsvision – i form av ett tänkt nyhetsbrev inom Piratpartiet den 18 juni år 2018.

Många lever nog fortfarande i illusionen att Piratpartiet är (om det fortfarande finns!?) ett slags ”Kalleanka-parti” som bildades bara för att propagera för gratis fildelning. En spexgrej, lite som Ny Demokrati. ”Ni vill ju bara ha allt gratis och tycker inte att artisterna ska få betalt. Det är STÖLD!” Inget kan vara mer felaktigt. Piratpartiet är i själva verket det enda parti som på allvar kämpar för grundläggande mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, personlig integritet. Och Piratpartiet vill ha ett fritt utbyte av kultur och kunskap.

Eftersom informationssamhället hela tiden utvecklas, ställer detta krav på nya former av ersättning och distribution. Och det finns nya former, något som både författare, artister, filmskapare och programproducenter har upptäckt och använder. Men det kräver också stora förändringar för mediaföretag och exempelvis bokförlag. Förändringar kan vara smärtsamma och har man ekonomisk makt, försöker man i det längsta att bromsa förändringarna.

Tyvärr har det där gått för långt – alldeles för långt. Och det är lätt att känna att det är en hopplös kamp vi för. På ett sätt är den faktiskt hopplös. För det är en kamp mot rädslan. Försök t ex att resonera logiskt med någon som är paniskt rädd för spindlar. Inga argument i världen hjälper då.

Det saknas inte argument. Och den som kan tänka något så när klart, ser vansinnet som pågår. Det är ett vansinne som bottnar i skräck. Så om vi inte kan argumentera med vansinnet, vad gör vi?

Jag är riksdagskandidat för Piratpartiet och jag tror fortfarande både att vi kan komma in i riksdagen och att det har betydelse för utvecklingen om vi finns där. Men … jag personligen kommer inte längre att argumentera för Piratpartiets sak. Jag väljer att arbeta i det tysta – på en mer grundläggande nivå. Jag väljer också att vara mycket selektiv med att berätta om vad jag gör. För även om jag efter många decenniers erfarenheter är övertygad om värdet i det jag kan bidra med, går det alltså inte att argumentera om detta heller! :P

Hur som helst, rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet den 19 september 2010. Det är i alla fall ETT strå som vi alla kan dra till stacken. Och ”många strån små blir en stor stack!”

Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen, IPRED, Meditation, Oneness, personlig integritet, personlig utveckling, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010,

Rädslans tyranni och generösa pirater

De allra flesta människor tror att världen kommer att fortsätta ungefär som förut, och att det inte kommer att hända något revolutionerande i år – eller nästa år, eller året därefter. Det ser ut som att politikerna och affärsmännen planerar för framtiden som om allt skulle löpa på som vanligt. Man investerar och sätter igång projekt som ska vara klara år 2015 eller rent av år 2020.

Men … sanningen är att det pågår något mycket omvälvande i världen.
Det går egentligen inte att förneka. Jo, man kan förneka det – om man befinner sig i ett sovande tillstånd. Och den överväldigande majoriteten av världens befolkning sover. De är liknöjda. De är som zombies. Regeringen kan göra i princip vad den vill (eller rättare sagt: vad makteliten inom näringslivet vill), men folk bryr sig inte.

För folk i allmänhet är det bara viktigt vilken låt som vinner i Melodifestivalen. Eller vilket ishockeylag som vinner elitserien. Eller hur det går för de svenska ishockeyspelarna i utlandet. Möjligen kan det vara intressant vad kronprinsessan Victoria har för sig. Det mesta styrs av vad som visas på TV. Människorna lever för och med de TV-program de tittar på.

Visst kan det finnas andra ”tidsfördriv” också, men de är just tidsfördriv och inget annat. Det är sådant som distraherar folk från att lägga märke till och bry sig om allvarliga fenomen i samhället. De reagerar inte när de blir fråntagna sina rättigheter att ha ett privatliv. De bryr sig inte om att alla som har en avvikande åsikt, kommer att riskera att bli tagna av polisen.

De programmeras att acceptera (och till och med jubla över) att ”fildelning” bestraffas mångdubbelt hårdare än våldtäkt på minderåriga. I det här samhället finns det inget brott som är mer avskyvärt än att hota storföretagens enorma vinster – om än teoretiskt eller marginellt.

Nya kränkande lagar införs på löpande band – alltid med hänvisning till att man vill skydda någon liten, utsatt grupp. Detta är emellertid svepskäl. Kreatörer förlorar oftast inga pengar på fildelningsfenomenet – tvärtom. Barn som utsatts för kränkande sexuella övergrepp skyddas inte av att familjefäder förbjuds titta i sina egna familjealbum på sina egna badande barn. Och just sådana lagar har redan införts!

Så vem är det som vill behandla vanliga människor på detta sätt?
Uppenbarligen finns det en maktelit inom näringslivet som får politikerna att dansa efter sin pipa. I dag läste jag en del ”inside information” om Bilderberggruppen. Det verkar rätt uppenbart att man där har en mycket cynisk syn på mänskligheten. De som ingår där tillhör toppskiktet när det gäller ekonomisk makt, och deras enda ledstjärna verka vara att öka denna makt.

Resten av mänskligheten betraktas inte som några riktiga människor. Deras enda funktion är att skapa mer välstånd åt eliten. Precis så är det – tyvärr.

Allt det här bygger på att vanliga människor är rädda för överheten. Men det som verkar pågå just nu är att allt fler människor blir allt mindre rädda. Jag upplever att det finns flera förklaringar till det, och det yttrar sig också på många olika sätt.

Ett skäl till att folk är mindre rädda är att de med hjälp av internet kan kommunicera fritt med andra människor från hela världen. Och det går snabbt. Information kan spridas snabbt och över (nästan) alla gränser. De flesta människor (åtminstone i västvärlden) har mobiltelefon och digitalkamera. När de råkar se något myndighetsövergrepp, kan de ta bilder och sända ut i världen. Det är svårare för polisen att skrämma folk till tystnad.

Allt fler människor har numera också lärt sig meditera eller använda andra metoder för att lugna sitt sinne och få inre frid, vilket minskar rädsla och oro samt ger styrka att säga ifrån eller helt enkelt agera på ett mer kreativt sätt. Detta är ett område som jag har själv har rik erfarenhet av.

Piratpartiet (PP) i Sverige (och dess många efterföljare internationellt) utgör ett exempel på att människor fått nog av myndighetsförtryck. PP finns redan representerade i Europaparlamentet, där man under sitt första år redan har uträttat väldigt mycket. Etablissemanget försöker febrilt framställa piraterna som ”tjuvar”, när de i själva verket kan sägas vara vår tids Robin Hood.

Piratpartiet som sådant ägnar sig förstås inte åt något som är olagligt utan vill påverka samhället i god demokratisk ordning. Och de viktigaste ledstjärnorna är Integritet, Kultur, Kunskap.
Människor har rätt till en privat sfär som inte ska övervakas eller kontrolleras. Människor ska ha rätt att dela med sig till varandra för privat bruk och vidareutveckling av kultur och annat som de har tillgång till. Detta gagnar även kreatörerna, eftersom den framväxande generositeten inte på något sätt utesluter dem. Människor ska även ha tillgång till mänsklighetens samlade kunskap.

Samtidigt känner jag att det inte räcker att försöka ändra samhällsskutans kurs enbart med hjälp av politiska medel. Maktelitens inflytande är för stort. Jag är oftast inte någon konspirations­teoretiker – av den enkla anledningen att det inte är meningsfullt och leder till några positiva förändringar. Men det går ändå inte att blunda för hur det ser ut i världen och vad som faktiskt händer.

Den mest grundläggande lösningen (faktiskt den enda lösningen) är att slutgiltigt lösa upp mänsklighetens inneboende rädsla. Den positiva nyheten är att detta pågår just nu. Den negativa nyheten är att makteliten ser detta och med alla medel försöker motverka det. Detta kan verkligen set ut som kampen mellan det onda och det goda, dvs kampen mellan de onda och de goda människorna. Fast i själva verket pågår den här processen inom alla människor – även hos makteliten. Så måste det i själva verket vara.

Det är bara genom att mänskligheten som helhet slutar se varandra som fiender, som vi kan vakna ur mardrömmen. Och det är därför som jag ser detta som det viktigaste att ägna mig åt – först i mig själv, och parallellt med detta hos min omvärld.

-----

Bilderberg Objectives (källa: http://www.countercurrents.org/lendman010609.htm)
(ur en recension av Daniel Estulins bok ”True Story of The Bilderberg Group”)

The Group's grand design is for "a One World Government (World Company) with a single, global marketplace, policed by one world army, and financially regulated by one 'World (Central) Bank' using one global currency." Their "wish list" includes:

• "one international identify (observing) one set of universal values;"
• centralized control of world populations by "mind control;" in other words, controlling world public opinion;
• a New World Order with no middle class, only "rulers and servants (serfs)," and, of course, no democracy;
• "a zero-growth society" without prosperity or progress, only greater wealth and power for the rulers;
• manufactured crises and perpetual wars;
• absolute control of education to program the public mind and train those chosen for various roles;
• "centralized control of all foreign and domestic policies;" one size fits all globally;
• using the UN as a de facto world government imposing a UN tax on "world citizens;"
• expanding NAFTA and WTO globally;
• making NATO a world military;
• imposing a universal legal system; and
• a global "welfare state where obedient slaves will be rewarded and non-conformists targeted for extermination."

Läs även andra bloggares åsikter om EU-valet, Meditation, personlig integritet, personlig utveckling, Piratpartiet, upphovsrätt,

Det är mycket nu – och mer blir det!

Det är oroligt i världen. Och allt talar för att det blir värre. Ändå finns det hopp! Så känns det i alla fall för mig.

• Grekland är konkursmässigt. Vad kommer det att innebära för resten av Europa? För resten av världen? När följer Spanien och Portugal? Vad händer sedan? Blir det en omfattande europeisk bankkollaps?

• Börskurserna faller.

  • Det är neråt på Stockholmsbörsen. Folk är oroliga för vad som ska hända och säljer sina aktier.

  • Kraftiga fall på Asiens börser

  • Kraftiga rörelser på New York-börserna

• USA:s ekonomi är körd i botten.

• Nya askmoln är på väg från Island. Och vad händer om – eller snarare när – vulkanen Katla får utbrott?

• Olja läcker ut i Mexikanska Golfen, kanske miljontals liter om dagen. Vad händer om oljan når land? Vad kan lösningsmedlen ställa till med? Vad händer om oljan förs med Golfströmmen upp i norra Atlanten och vidare upp mot Nordeuropa?

• Plötsliga kast i opinionsundersökning. I en undersökning får nu plötsligt regeringspartierna på nytt majoritet. Jag nämner det bara för att visa att det sker oförutsedda kast på alla områden. Därmed är det även fullt möjligt för Piratpartiet att få kraftigt ökat stöd av väljarna

• Internetoperatör vägra lämna ut sina kunder. Företaget hävdar att de integritetsskyddande reglerna ska gå före de upphovsrättsliga reglerna. Det här kan tyckas vara en bagatell i det större sammanhanget men det är ändå en betydelsefull detalj i den större bild som håller på att ta form.

Nästan vart och ett av ovanstående fenomen är tillräckliga för att skapa världsomspännande problem. Det är i princip omöjligt att överblicka konsekvenserna när allt samverkar. Dessutom kan det lätt tillkomma ytterligare händelser, dels som en följd av ovanstående, dels mer eller mindre oberoende.

Så vad gör man? Jag är riksdagskandidat för Piratpartiet, och om PP kommer in vid valet i höst, tror jag att vi kan göra stor nytta för att skapa en atmosfär som leder till mer öppenhet, ärlighet, hänsyn till personlig integritet och kreativitet. Därför agerar jag för att vi ska få den chansen.

Men jag är också visionär - i en mycket konkret bemärkelse - och verkar för att ge människor ökad inre frid. Jag har ägnat mig aktivt åt meditation i över fyrtio år och undervisat i både meditation och många andra metoder för personlig utveckling.

Att få tillgång till det stilla område som vi alla bär inom oss - innanför surret och vimlet av oroliga tankar - är enligt min mening vår enda räddning. Där finns kreativiteten. Där finns kärleken. Där ser vi möjligheterna i stället för omöjligheterna. Där behöver vi inte längre vara rädda för varandra. Vi behöver inte konkurrera med varandra. Kreativa och kärleksfulla människor samarbetar - därför att det är roligare och befrämjar skapandet.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, Meditation, personlig integritet, personlig utveckling, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010,

Ska de goda piraterna kämpa mot övermakten?

Det pågår en hittills oöverträffad polarisering i världen. Man kan se det som en kamp mellan gott och ont. Det paradoxala är emellertid att det är själva kampen som är det onda. Därför kan de ”goda krafterna” inte vinna genom att kämpa mot de ”onda krafterna”.
Men för de flesta människor finns inget vettigt alternativ. Att inte kämpa är ju att ge upp. Och att ge upp är detsamma som att låta sig köras över av det onda. Då får det onda total makt. Men lösningen ligger i hur man ger upp. Att ge upp i vanmakt, eller därför att man känner sig som ett offer, leder just till det som jag nyss nämnde. Och för de flesta finns det inget annat sätt att ge upp.
Polariseringen i samhället syns tydligt för den som vet vad man ska titta efter. Tidningarna skriver ju mest (uteslutande?) om det negativa, så det är detta som människor matas med. Det är lätt att tro att det är den enda kraften som finns. Samtidigt föreslår man ingen lösning. Vill man att folk ska känna sig vanmäktiga?

Obama ingen fridsfurste
Så sent som i dag finns det en hel del i DN om Obama och USA. Nu säger man att Obama minsann inte alls är den fridsfurste man hade trott. Han är med och beordrar ”targeted killings” vilket är planlagda mord på misstänkta terrorister. Eftersom detta oftast sker i Mellanöstern eller däromkring, använder man sig av s k ”drönare”, vilket är små, förarlösa flygplan. Jag antar att de snabbt kan leta sig fram på låg höjd till exaxt position och avrätta dem som råkar befinna sig där.
Obama sa också vid sitt tillträde att fånglägren på Guantanamo skulle stängas. Det har ännu inte skett.

Vad är värst – fildelning eller våldtäkt?
I sin febrila jakt på illegala fildelare, har man i USA nu bestämt att grundlagen inte ska gälla i de sammanhangen. Och i Sverige anser man uppenbarligen att t o m medhjälp till fildelning är ett avsevärt mycket grövre brott än våldtäkt på en femårig flicka. Det första kostar 30 miljoner kronor, medan gärningsmannen i det senare fallet slapp undan med skadestånd på 145.000 kronor, dvs mindre än 0,5% av vad det kostade att underlätta fildelning. I båda fallen utdömdes dessutom fängelsestraff (1 år resp 3 år).
Varför denna groteska skillnad? Jo, i fildelningsfallet anser mäktiga mediaföretag att deras intressen hotas. Big business. Och det är den ekonomiska makten som styr. Amerikanska mediaföretag får sin regering att sätta press på den svenska regeringen. Exakt vilka påtrycknings­medel som används vet vi förstås inte, men vi vet att inom de svenska regeringspartierna har de enskilda riksdagsmännen absolut ingenting att säga till om.

Spektakel när m och s ”boxas”
Allt det här går de allra flesta medborgare spårlöst förbi. De ser inte över huvud taget att västvärldens länder – och Sverige är absolut inget undantag – håller på att förvandlas till diktaturer där de multinationella företagen styr och den enskilde individens värde är lika med noll. Det finns inte längre någon rättssäkerhet, inte någon personlig integritet. Att det här pågår försöker man att mörka så mycket det bara går.
Det är förstås väldigt lätt att få valdebatten i Sverige att handla om jobb, skatter och bidrag. När de stora partierna möts, moderaterna och socialdemokraterna, är det som när två boxare ska göra upp om VM-titeln i tungvikt. Det blir ett spektakel. Det var en mycket intressant artikel i dag om det där i DN. Det sossarna har föreslagit, angriper moderaterna med full kraft – tills de sitter i regeringsställning och själva genomför samma förslag. Men då angriper sossarna detta! När man tidigare talat om sjukförsäkringens ”bortre parentes”, talar man nu om en ”stupstock”.
På detta sätt pucklar man på varandra, och folket rycks med av den spännande ”matchen”. Vem ska vinna? Att det i själva verket handlar om deras liv, tycks helt ha kommit i skymundan.

Ska inte kreatörerna få betalt?
I det här sammanhanget har Piratpartiet (PP) dykt upp. Inom PP finns det många klarsynta människor som inser vad som håller på att hända. PP vill bevara och förstärka den personliga integriteten samt se till att alla människor har tillgång till mänsklighetens samlade kultur och kunskap.
Men till skillnad från vad man vill påskina i vulgärdebatten, handlar det inte alls om att hänsynslöst beröva kreatörerna deras rätt till ersättning för vad de skapat. Många artister, författare och filmskapare har i stället upptäckt att fildelandet ökar deras intäkter – kanske inte alltid och inte för alla, men det är svårt att säga. Vi vet t ex att den hittills i särklass mest nedladdade filmen, Avatar, också har varit den i särklass mest sedda filmen på bio – och att den därför inbringat rekordstora belopp till sina upphovsmän. Skulle de ha tjänat ännu mer pengar om filmen inte laddats ner? Jag tror inte det.

Ska oskyldiga medborgare kunna straffas på blotta misstanken?
Nåväl, Piratpartiet tycks vara det enda partiet som tar de här frågorna på allvar. Jovisst, det finns andra som insett att de nog måste haka på. Men vad händer sedan, i praktiken? Alla de existerande småpartierna i riksdagen tycks vara beredda att kompromissa bort snart sagt vad som helst, om de fick chansen att sitta med i en regering.
Piratpartiet har specialiserat sig på integritet, kultur och kunskap. Och är inte beredda att kompromissa om detta, eftersom det har avgörande betydelse för hela samhällets utveckling. Om vi inte har yttrandefrihet och respekt för personlig integritet, och myndigheterna är beredda att bryta mot grundlagen för att jaga, och till och med bestraffa, oskyldiga medborgare så snart det finns en avlägsen misstanke om brott, då har ingenting annat i slutänden någon betydelse.

Så vad innebär det då om PP kommer in i riksdagen i höst? Det sker hela tiden förändringar i samhället nu, men om vi för resonemangets skull antar att förändringstakten inte ökar utan fortgår i ungefär samma takt, hur ser det då ut?
I skrivande stund redovisas inte Piratpartiet alls i de opinionsundersökningar som görs. Det betyder att PP just nu ligger långt under 4%-spärren, kanske på 1,5% eller så. Men om vi ändå antar att det händer något som gör att partiet faktiskt kommer in i riksdagen den 19 september. F n bygger PP:s strategi på att få en vågmästarställning. Inget av de etablerade blocken får då egen majoritet utan är beroende av PP för att kunna bilda regering. Och då har PP starka kort på hand för att få gehör för sina frågor.

Kan Piratpartiet få något verkligt inflytande?
Men … det finns åtskilliga frågetecken i det här sammanhanget. Det första är hur PP ska kunna komma upp i 4% på den relativt kort tid som återstår. Det är emellertid inte helt omöjligt. Mycket talar däremot för att Sverigedemokraterna (SD) kommer in. Både allianspartierna och oppositions­blocket har uttalat sig mycket bestämt om att de till varje pris vill undvika ett samarbete med SD. Ändå måste något slags majoritet uppnås i riksdagen, om arbetet inte ska lamslås.
Niklas Ekdahl f d politisk redaktör på DN och Expressen, uppmärksammar i samma artikel som jag citerade här ovan, att moderaterna och socialdemokraterna egentligen står varandra mycket nära ideologiskt numera. Kanske är det inte fullständigt uteslutet att de slänger prestigen och inleder ett samarbete i någon form?

Så mycket är i alla fall säkert som att en fortsatt politisk ”krigföring” är till nackdel för alla inblandade parter, inte minst för de berörda medborgarna.

Lösningen ligger i okonventionella metoder
Jag är själv riksdagskandidat för Piratpartiet och om PP får minst 7,2% i valet kommer jag att vara med i PP:s riksdagsgrupp. Men jag inser att om vi ska komma in, och om vi sedan ska få något inflytande, måste detta ske med okonventionella metoder. Jag säger inte ”odemokratiska” eller på något annat sätt förkastliga. Jag säger ”okonventionella.”
I början av april hade vi en kickoffhelg för de 25 av PP:s riksdagskandidater som ligger närmast till att komma in i riksdagen. Där diskuterades både metoder som används inom elitidrotten och fokusering på kontakter med väljare ute i landet. Detta gäller både före och efter valet.
Det finns alltså metoder som numera sedan länge accepterats inom idrotten – inte för att man kan förklara hur de fungerar men därför att de fungerar. Och precis samma metoder kan även användas i affärslivet och inom politiken. Det går att uppnå mer eller mindre ”mirakulösa” resultat.
Det där är något som jag själv intresserat mig för sedan över trettio år tillbaka, då jag var aktiv konsult inom samarbetsträning och ledarutveckling med bl a Volvo Personvagnars utvecklingsavdelning som en bland många andra uppdragsgivare.

Om betydelsen av visioner
Så vad vill jag fokusera på att göra? Egentligen är jag mycket lite intresserad av att övertyga någon annan om hur vansinnig den nuvarande regeringspolitiken är. (Även om den ju är vansinnig!). I stället vill jag ägna min energi åt vart jag vill komma och hur jag vill att samhället ska se ut. Och då vill jag bl a använda mig av målbildsvisioner och annat s k ”energiarbete”. Ja, jag vet att många tycker det låter flummigt, men eftersom jag har så goda erfarenheter av att det fungerar, tillämpar jag det. Ingen behöver ju tro varken det ena eller det andra, men nu vet ni något om vad jag gör! ☺

Vill någon veta mer, kan jag tänka mig att informera om det.

Läs även andra bloggares åsikter om ledarskap, personlig integritet, personlig utveckling, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010, upphovsrätt,

Är demokrati egentligen demokratiskt?

Jag läste härom dagen Rick Falkvinges senaste funktionärsbrev (av den 19 april). Tydligen har det upprört många – och gjort andra entusiastiska. Budskapet är enkelt: ”Sluta tjafsa om organisation. Ägna i stället tiden åt att föra ut Piratpartiets budskap till väljarna!” Varför är detta då så upprörande? Tja, Rick hänvisar bl a till några bloggar där det t ex står ”fram för mer diktatur i PP”.

Inom Piratpartiet har det debatterats mycket om demokrati – dvs att man ska ta hänsyn till alla medlemmars åsikter och låta dem direkt påverka de beslut som fattas. Men … är egentligen demokrati så ”demokratiskt”?

Jag kan tänka mig ett flertal argument mot demokrati – i den bemärkelsen att alla har rösträtt, vid representativ demokrati rösträtt via en vald representant.

• De röstande inser inte vilka frågor som är betydelsefulla för dem utan diskuterar och röstar om sådant som är oviktigt. Och med oviktigt menar jag då inte att det är någon annan som ”bestämmer” vad som är viktigt eller oviktigt. Jag menar att man saknar tillräcklig kunskap om olika frågor och därför motarbetar sig själv.

• De röstande saknar information om konsekvenserna av olika alternativ som de röstar om. Även om frågan som sådan är betydelsefull, inser man inte vilken lösning som bäst gagnar en själv.

• Olika individer lägger olika vikt vid utfallet av en viss omröstning. Om exempelvis tio personer röstar, varav 9 säger ”ja” och en säger ”nej”, är det enligt de demokratiska spelreglerna självklart att ja-sidan vinner. Men de 9 ja-röstarna kanske i själva verket är helt likgiltiga till om det blir ja eller nej. De var inte engagerade och valde ”ja” mer eller mindre av en slump. Den ensamma nej-röstaren kanske däremot var oerhört engagerad och ville till varje pris få igenom ett nej. Demokratin saknar verktyg för att väga in hur viktig en fråga är för individen.

För många år sedan lärde jag mig en viktig princip inom militärt ledarskap – åtminstone så som det var utformat på den tiden. I korthet gick det ut på att ledaren i fredstid (och då inga övningar med ”skarpt läge” pågår) utövar ett icke-auktoritärt ledarskap. Han/hon lyssnar på sina underställda, ger och tar in information, tar hänsyn till allas behov och önskemål, samordnar och eftersträvar att alla ska känna sig delaktiga och nöjda.

I ett skarpt läge (dvs i princip = strid) övergår dock detta till ett rent auktoritärt ledarskap. Det finns då helt enkelt inte tid för några diskussioner. Alla vet om det och förstår det. Någon måste fatta snabba beslut och det måste hända saker omedelbart. Och mot bakgrund av det grundmurade förtroende som ledaren förhoppningsvis byggt upp i förväg, accepterar alla att nu gäller det att lyda order – inget annat.

Med detta vill jag säga att demokrati bör ses som ett redskap med sina fördelar men också brister. Ibland överväger fördelarna, och ibland är det uppenbart att man måste göra på något annat sätt. I år är det valår, och det är ett avgörande val för Piratpartiet. Vi måste helt enkelt komma in i Sveriges Riksdag år 2010. Om utvecklingen inom mänskliga rättigheter fortsätter i samma riktning i fyra år till, är det redan alldeles för sent. Att vänta och hoppas att PP är mer redo år 2014 är att – så som jag ser det – att gräva ner huvudet i sanden och vägra se vad som pågår.

Rick har blåst ”klart skepp”, vilket inom Flottan betyder full stridsberedskap. Det har också talats om ”flying wedge”, ett uttryck inom amerikansk fotboll, där spelarna formeras sig till en kil och rusar mot motståndarna. Det är så effektivt att man har förbjudit det. Men i symbolisk bemärkelse är det just så Piratpartiet behöver göra. Full fokus på målet, samordning, och inga sidoblickar.

Nu finns det dessutom olika, parallella krafter, som verkar i världen och som kraftfullt stöder en utveckling mot ett samhälle, där vi alla är medskapare och kärleksfulla medmänniskor. Men … som man brukar säga … det ena utesluter inte det andra. Och allt som verkar i samma riktning är välkommet. May the force be with us!

Läs även andra bloggares åsikter om Falkvinge. ledarskap, Piratpartiet, riksdagsvalet 2010,